I går var ingen höjdardag ur mitt perspektiv. Först och främst var det måndag vilket sällan genererar några lyckokänslor hos mig. Men den stora orsaken till mitt missnöje mot gårdagen är att jag skadade mig på jobbet.
Jag skulle montera en fästplatta/kabelgenomföring och skulle dra dom två sista sexkantsbultarna med det exakta momentet 76 nm. Då hände det. Efter att jag som vanligt styrt in bitsen i sexkanten på bulten med vänsterhandenså höll jag den strax över den snurrande bitsen vilande mot kroppen på skruvdragaren då bitshelvetet går av på mitten och den numera sylvassa del som fortfarande snurrar på skruvdragaren snurrar med stor kraft rakt in i mitt vänstra pekfinger och blodet sprutar (jag lovar, det sprutade verkligen) åt alla håll och kanter. Tony och Nicklas som jag arbetade med då undrar vad fan som händer och verkar från början tro att det är på skoj innan dom inser att det faktiskt är riktigt blod. Dom sätter tryck på såret (vilket var mer en enda sörja av hud,kött och blod) och efter ytterligre någon minut dyker Fredde Bärsärk och visar upp ett brett kunnande inom första hjälpen och bandagerar om fingret tills det att WWW-läkaren kommer och omgående skickar upp mig till läkarstationen för vidare vård. Nicklas körde upp mig då ingen tyckte att cyklen var ett lämpligt alternativ.Väl där så kommer vi fram till att inga senor eller ben gått av i fingret då jag kan röra det i den mån man uppenbarligen ska kunna röra ett skadat finger. Efter att läkaren klippt bort diverse obrukbara delar ur såret syddes det ihop så numera är jag sjukskriven på obestämd tid tack vare dålig kvalitet på ett bits...
Det var som ni alla hör ohyggligt synd om mig i går vilket jag utnyttjade mycket hemma. Det funkade bra tills Jojje fick höra om en kille i Lammhult som sågat av sig fyra fingrar och hans skada satte min i ett annat perspektiv enligt henne....
Nä jag räknar med att överleva
Tack ni som hjälpte mig!

Vill lova att det mesta är lite svårare att göra när man inte kan använda båda sina händer fullt ut. Vill man till exempel ha strumpor på sig och byxorna knäppta, vilket jag oftast vill, så upptäckte jag i morse att det gäller att ha god tid på sig på morgonen vilket jag förvisso har eftersom jag inte jobbar just nu...Blogga är inte heller skitlätt. Jag är redan så otroligt rastlös...

Klockan 13.00 i dag är det åter dags för en ny kontroll uppe på läkarstationen hos Eva-Lena.

Så där ja, nu har jag tyckt nog synd om mig själv för denna gången...

/~~/

Jag går direkt på tisdagsinnebandyn.

Ovanligt mycket folk i Flygthallen i kväll och det resulterade i att vi fick spela 5 mot 5. Vanligtvis spelar vi bara 4 mot 4. Vid klubblotteriet stod det klart att lagen på pappret var relativt jämna , visst hade vårt lag gärna bytt bort Henke Medin mot... tja....Milan i receptionen men vi gjorde inte det då Milan antagligen ändå inte hade sina klubba med sig. Första matchen slutade med megatorsk. 10-1 och vårt mål var inte ens mål anser jag. Andra blev lite jämnare men slutresultatet var lik förbannat inte i vår favör. Vi ändrade taktiken lite grand och vips så vann vi den tredje, i våra ögon helt avgörande matchen, i sudden med 12-10 efter att Henke M faktiskt gjort det avgörande målet. 

I morgon spelar Sverige mot Lettland och ni som tror att det är klart så hänvisar jag bara till OS-hockeyn ´02 då Vit-jävla-ryssland gjorde processen kort med Tre Kronor. Efter den matchen har jag aldrig någonsin tagit ut något i förskott. Visst tror även jag att svenskarna komme ratt greja det men som sagt. Vitrysslandsmatchen var en bra mycket större skräll än om Lettland skulle slå Sverige vilket dom för övrigt gjorde för ett par år sedan i något kval.

Lecavalier gjorde sin åttonde multipoängsmatch i följd och är två matcher i från Jagrs rekordnotering från 1996 på 10 matcher i rad med mer än en poäng. Gud leder även poängligan med fyra poäng framför Zetterberg och Crosby. För er som är intresserade av NHL-hockey vill jag rekommendera Bjurman och Ros NHL blogg på http://blogg.aftonbladet.se/18756  En mycket bra blogg om man som jag är hockeydåre.

På fredag bär det återigen av till Kalmar och även denna helg blir det Harry´s med Bowling och mat. Skillnaden är att denna gång är det bolagsstämma i vårt klassiska tipsbolag som består av Mathias Fagerström, Michael Axelsson och undertecknad (som kanske är största anledningen till att det ligger oxfilé på tallriken på fredag istället för Fyrkantens mosbricka). Dessa fester brukar av tradition bli av det tuffare slaget så jag hoppas innerligt att ingen förväntar sig stordåd av mig på lördag. Inte förrän kvällen i alla fall...

Jojje har börjat rita porträtt av kända människor. Hon är fantastiskt duktig. Jag själv besitter inte en tillstymmelse till de talanger hon har vad gäller det konstnärliga. Jag minns när bild-lärarinnan (den lille arge, Lena någonting tror jag) på högstadiet talade om för mig att jag skulle vara " väldigt nöjd om ettan i mitt betyg blir stående".  Min mapp där man förvarade teckningarna man hade gjort under terminen innehöll endast en. En egen tolkning av min klasskamrat Jonas Berg naken och med ett ur raggningssynpunkt fördelaktigt mittparti.

Nu har jag intet mer att förtälla
/~~/

För ett par år sedan på jobbet pratade jag och Nicklas på jobbet om en utmaning i pingis. Jag tänkte tidigt att jag utan större svårigheter skulle slå honom. Dels för att jag inte trodde han var bra och dels för att han precis fått diagnosen sockersjukan (därav hans smeknamn: Den Sockersjuke Jävlen). Hela dagen gick jag omkring på fabriken och psykade mitt offer som verkade skrämd och jag kände att detta skulle bli en trevlig batalj i Flygthallen vid arbetsdagens slut. Många jobbarkompisar bestämde sig för att gå och se när jag gjorde slarvsylta av Nicklas. Det var bara det att när dom dök upp var matchen slut. För länge sedan.
Under uppvärmningen kändes det som att detta inte skulle bli några som helst problem och mina skruvservar som varit så effektiva under högstadiets senare del (den del då man vågade spela pingis i uppehållsrummet) satt som fläskläppar hela tiden. Fylld av själv förtroende gjorde vi upp riktlinjerna inför matchen. Först till tre setvinster och varje set spelas till 21 och förloraren pröjsar. 15 minuter senare kom Lasse Sjuk och de andra för att se matchen som då hade varit slut i fem minuter. Det visade sig att den sockersjuke jävlen hade mörkat hela jävla uppvärmingen och spelade bordtennis som en gud och fullständigt krossade mig. Solkara 3-0 (21-5,21-3, 21-6 om jag inte missminner mig) till Nicklas och förödmjukelsen var ettt faktum. Jag fick det tufft ett tag efter det på jobbet men efter något halvår föll det hela i glömska och drogs inte upp förrän idag när vi på väg tillbaka från matsalen,som idag serverade raggmunkar med fläsk, kom in på ämnet pingis och Lasse Sjuk såg sin chans att sticka kniven i mig. Han påstod nämligen att även han skulle krossa mig i pingis och så var det igång igen. Jag ringde Milan på Flygthallen och bokade tid vid kl.18.
Lasse Sjuk lovade att han skulle hämta mig vid 17.45 men dök inte upp förrän 17.53 i ett uselt försök att redan innan match försöka få mig ur gängorna. Det lyckades inte. Jag knaprade i mig fyra meter taggtråd på vägen till hallen och var laddad till max.

Reglerna var annorlunda denna gången. 7-setsmatch med set först till 11 stod på agendan och på uppvärmningen denna gång kändes allt annorlunda. Jag insåg tidigt att Lasse Sjuk inte maskerade någon form, alternativt att han maskerade den så in i helvetes bra att han sju dagar i veckan hade slagit Waldner, och koncentrerade mig på den mest grundläggande delen inom bordtennis. Få bollen över nät. Detta räckte långt. Mycket långt.
Efter ungefär tjugo minuters spel hade jag pulveriserat min arbetskamrat så till den milda grad att han inte fattat någonting. 4-1 i set och allt var som det skulle. Då gjorde Lasse misstag nummer två (misstag nummer ett var att möta mig överhuvudtaget) . Han ville ha revansch. Jag var om möjligt ännu mer taggad denna gång och beslutade mig för att göra allt i min makt för att även i denna match kamma hem segern då två raka sjusetsmatcher som resulterar i vinst aldrig kan bortförklaras. Även här var jag pinsamt överlägsen och precis som innan segrade jag med 4-1 i set. Lasse Sjuk var en bruten man och det var i detta läge han, på fullaste allvar, började skylla på bollen. Han påstod först och främst att detta inte var det märke han brukade spela med och lite senare även att det fans sprickor i bollen. Jag talade Lasse till rätta och efter ett tag var han tillbaka vid bordet för att varva ner med ett vanligt hederligt set till 21. Här rykte min kollega och hade mig ett litet tag i gungning men efter att återigen sett visionen framför mig av att ha vunnit även denna kamp beslutade jag mig för att göra slut på hans hopp här. Vinst även denna gång och numera kan Nicklas gärna hugga på mig efter hans förkrossande seger mot mig någon gång -04 men Lasse kommer för alltid vara ännu sämre än jag. Punkt slut.
Jag lägger härmed av med bordtennis.

I morgon blir det Harry´s med jobbet. Bowling och mat. Och öl...

Frasse Larzén och hans garde (innehållande bland andra pingisstjärnan Lasse Sjuk)på VikingLine har varit stora i korken idag och jag blev inropad dit i eftermiddags och möttes utav ett gäng pillimariska leenden. Ungefär i stil med när ett barn har tagit en chokladbit innan maten fast han inte fick fast ingen kom på honom. Smygvikingarna Frasse och Lasse hade hittat på ett nytt smeknamn åt Nybro Vikings. Rumpnissarna.
Dom ansåg att nybrospelarna lät som rumpnissar när dom pratade med varandra på isen.
Detta hade dom väldigt roligt åt men min första tanke var följande. Om jag har kallat dom för smygvikingar i ett halvårs tid nu och dom inte direkt har uppskattat det så kan jag nog ändå tänka mig att dom föredrar det namnet framför det dom nu kommer få. Smygrumpnissar.
Ett ord som i alla fall jag i allra högsta grad förknippar med homosexuella män som inte vågar komma ut.
Men är det vad ni vill bli kallade så. Fine by me...

Vincent Lecavalier... 5 poäng inatt och det var länge sedan någon hockeyspelare fick så mycket beröm som Gud fick i natt...

/~~/