Emma Johansson? Vem fan är det undrade jag tills för ungefär en halvtimme sedan. Sedan visade det sig att det är världens näst bästa linjeloppscyklist i och med att hon tog sig i mål på andraplats i Peking-OS linjelopp.
Jag ska inte sticka under stol med att jag 90 % av loppet med måttligt intresse. Jag prioriterade Sportbladet i soffan betydligt högre. Och när sedan Brasilien-Nya Zeeland i herrfotbollsturneringen sparkade i gång, ja då hade jag inte mycket tankar på cyklar. Men när textremsan började rulla nere i bildkanten att det återstod en dryg mil och att två svenskor var med i täten, då slog jag över och beslutade mig för att följa tjejerna in i mål. Och vilken dramatik det blev. Emma Johansson såg urstark ut trots att bokstavligen varit ute och cyklat i tre och en halv timme och lyckades spurta sig till en silvermedalj.

Det är kanske lite det som är charmen med OS, att atleter som är anonyma för den stora massan bara på några sekunder kan bli rikskändis. Grattis Emma!

I går var vi på Kalmars stadsfest och det var nog den sämsta fest jag någonsin varit på. Helt urtråkigt och pissigt väder. Det hela slutade med att vi åkte hem till oss och grillade. Jag,Johanna,Johannes,Linda,Peter,Karro och Max.
Max är numera det officiella namnet på Peters och Karros son.

I kväll blir det B-lags-match på Lindåsvallen och jag sprang på David Strand i Kalmar igår. Trött och tärd av nervositet var den gode grävmaskinistsonen. Jag tror att han får kalla fötter och därmed inte deltar i matchen i eftemiddag.

Efter grillningen i går kväll spelades det även en hel del kort. Jag höll på att göra något unikt när jag gick igenom ett parti plump utan att plumpa alls. Nästan i alla fall. I det sista spelets sista kort så åkte jag dit på en sketen ruterfemma. Jag hävdade att jag skulle ta sju stick där men i och med den missräkningen så blev det åtta och därmed plump i protokollet.

Kalmar möter Ljungskile i kväll på Starke Arvid. Jag tror inte att det blir någon lätt uppgift att åka upp dit för att plocka med sig tre pinnar hem. Jag tror att Kalmar har goda möjligheter att göra det, men det kommer inte att göra sig självt. Ljungskile har tagit poäng av många topplag och slog AIK, Göteborg och Elfsborg där i våras om jag inte minns fel.
Elfsborg som för övrigt åker till den kungliga huvudstaden i afton för att där försöka sig på att slå AIK på Råsunda. Jag tror dessvärre att man lyckas med det. Förlorar man och KFF vinner, så är det åter igen fyra sköna poäng ner till boråsarna. Och i och med att Örebro mycket glädjande slog IFK Göteborg i går så skulle en KFF-vinst och en Elfsborgsförlust sitta som en fläskläpp.

Måste även jag passa på att gratulera EIS två nyblivna landslagskillar Måns Söderqvist och Mattias Pavic. Fantastiskt bra gjort grabbar! Jag var nere och tittade på EIS senaste match mot IFK Borgholm och förstår mycket väl varför ni är uttagna. Lycka till!

/~~/

Jag tog en rövare och gick i eftermiddags in till chefen och frågade om jag kunde få ledigt i morgon och hänvisade till det massiva antal komptimmar jag har i min tidsbank på WWW. Chefen godkände mitt förslag och vips så blev det helg. Detta kommer att firas med att jag tillsammans med väsentliga delar av Johansfors IF:s seniortrupp kommer att samlas hos vår ärade lagkapten Peter för inmundigande av mjöd efter kvällens träning.
Efter denna förväntat trevliga förfest så kommer antagligen många av oss att söka sig ner mot Casablancas lokaler för att där fortsätta den som sagt förväntat trevliga kvällen.

Annars har det varit rikigt skönt att jobba den här veckan. Jag har i alla fall mått bra av det. Förvisso min andra vecka efter semestern men det är väl nu man börjar komma in i sina rutiner igen. Jag har i och för sig ändrat om litegrand i mina ordinarie rutiner och börjar jobba trekvart senare än vad jag gjorde förut. Det innebär att jag inte börjar jobba förrän 06.45 numera och det är lite utav en lyx i vardagen som antagligen är ganska lätt att vänja sig vid.
Jag hörde dock rykten om skiftgång på jobbet och då är man som vanligt aktuell och då blir det till att gå upp i ottan återigen. Den dagen, den sorgen.

Som sagt så har det varit kul att lite ordinarie ansikten har ramlat in denna vecka såsom mina kära kollegor Lasse Frisk och Lasse Franzén. Det blev liv direkt. Franzén kunde inte låta bli att likt en hopprepshoppande,tuggummituggande,rosaklädd lågstadieflicka studsa fram till Lasse Frisk när han började sin höstsäsong i går, för att förtälla resultatet i förra veckans minigolftävling som jag olyckligtvis förlorade med väldigt väldigt liten marginal. Försumbar marginal som Tage Danielsson hade sagt.
Kommer inte ihåg exakt vad Frisk replikerade med men i eftermiddags hävdade han på fullaste allvar att han antagligen är bäst på minigolf på jobbet, vilket fick samtliga som hörde konversationen att brista ut i tårdrypande skratt...

...men tillslut återfann sig allvaret på VikingLine när vi insåg att det inte är länge kvar tills det att bowlingsäsongen drar igång på allvar. Sista seedningsrundan går eventuellt av stapeln nästnästa torsdag, och därefter kommer en deltävling i månaden att genomföras. Ni kommer kunna följa hela spektaklet här för er som är intresserade. Och tro det eller ej, men det är faktiskt en del som är!

Vi hade tänkt att åka till Dzenans restaurang i Nöjeshuset för att på dagens lunch spisa deras ypperliga raggmunkar med fläsk som dom vuxna äter. Raggmunkar med grädde som barnen äter. Dock hade Dzenan enligt säkra källor stängt denna vecka vilket ledde till svår ångest för oss hungriga män och Lasse Frisk. Eftersom även WWW:s matsal för tillfället är stängd så hamnade vi i ordentlig knipa. Dock redde vi till slut ut situationen och åkte upp till Pizzeria Victoria för förtäring där. Det dög alldeles utmärkt det med.

I kväll är det alltså träning. Det var det även igår, och då var uppslutningen mycket bra med 20 ombytta. Det hade varit trevligt med något liknande i afton.

Har börjat att lyssna på ljudböcker igen. Camilla Läckbergs senaste, Sjöjungfrun. Ruggig historia det där. Är halvvägs men tror att jag lägger den lite på is nu. Jag är i behov av något betydligt gladare än märkliga mord och andra hemskheter. Någon som har något förslag på en rolig,glad ljudbok? Skriv en rad i kommentarsfältet i så fall. Du får gärna vara anonym om du så vill!

I morgon kväll blir det förmodligen ett löparpass igen. Om det inte blir innebandy i Flygthallen. Är jag riktigt hurtig så blir det bägge. Är jag det inte, vilket förefaller mer troligt, så blir det max en aktivitet.

I bland kan det bli lite tosigt i nyhetsändningar världen runt...

Nu ska jag packa min träningsväska inför kvällen!

/~~/

Höstsäsongens andra måndag är nu avklarad och den flöt fram relativt smidigt får jag nog påstå. Lite gamla välbekanta ansikten började idag att jobba och ångesten lös i deras ögon trots deras förvissningar om att så inte var fallet.
I morgon kommer även Lasse Frisk åter och då är det slut på lugnet. Ryktet säger att han har blivit så biten av husvagnslivet att han ska ställa upp sitt ekipage på simhallscampingen för att på så sätt kunna campa och jobba samtidigt. Huruvida det ligger någon sanning i detta påstående vet jag inte, men jag antar att det är sant för det är nämligen jag som har hittat på det.

I går kväll var jag på folklustspel som det så fint heter. "Lånta Fjädrar" är titeln på spelet som inte riktigt infriade mina förväntningar. Trots allt kostade biljetterna 400 pistoler styck och för den summan har man ganska höga förväntningar. Visst, det var trevligt, gemytligt och lite väldigt roligt i bland men jag hade som sagt lite högre förväntningar ändå. Suzanne Reuter var dock fantastisk tycker jag, hon är elegant på något vis. Robert Gustafsson var förståss rolig men ändå var det något som saknades. Vet inte vad bara.
Annars var det en vansinnigt trevlig kväll med grillbuffé på Byttan där man sannerligen inte gick hungrig ifrån. Jag hade det tvivelaktiga nöjet att köra en utav bilarna denna afton och gick därför således dock lite småtörstig från restaurangen. Coca Cola är ändå en fullgod ersättare många gånger.

Jag tänkte att jag skulle träna i kväll. Trodde förvisso att hela kommunen skulle dränkas i syndafloden som störtade ner från himmelen under förmiddagen. Men nu verkar det som att finns goda möjligheter till att kunna genomföra en träning likväl. Det ska bli kul. Det var ett tag sedan nu.

I kväll efter träningen blir det till att se matchen Kalmar- AIK. Dock inte på plats denna gång, men väl på Canal + som har den goda smaken att sända den som "Veckans Match". Oerhört viktig match för KFF som i och med en seger återigen sätter press på främst Elfsborg som jagar i hasorna. Jag tror och hoppas stenhårt på vinst och tippar slutresultatet till 3-1 i Kalmars favör.

Brorsan och jag satt igår och letade roliga klipp på youtube och hittade denna pärlan. Fatta vilken ångest den grabben hade när han skulle cykla till skolan dagen efter denna lilla fadäs. Martin Timell skrattar fortfarande tror jag...

/~~/

Även jag hamnade till slut uppe på "Störd Och Fin" som arrangörerna Vinterbadarna valt att kalla årets upplaga av Rasslebygdsfestivalen.
Efter att den gamle frontfiguren i vårt före detta band , The Leftovers som jag skrev om här bara häromdagen, Mattias Andersson satt upp oss på gästlistan efter att ha haft ett frall-samarbete med Café Emma.
Johanna,Malin, AnnSofie,Martin, Peter och jag var de utvalda som framåt 22-tideni går kväll gjorde en tämligen obemärkt entré inne på de klassiska ängar som utgör grunden för hela festivalen. Några minuter senare hittade vi ett öltält och där blev vi sittande fram tills det att klockan nästan var två. Mängder av känningar och för all del även okänningar passserade förbi i en strid ström och gemensamt för alla var att de hade leende läppar vilket måste vara denna festivals största kännetecken. Alla är glada. Hur folk blir så glada låter jag vara osagt.
Vi såg alltså egentligen inget band alls utan nöjde oss med att sitta i vårt öltält, där vi förvisso hade stora scenen under uppsikt.
Innan vi tog kvällen så var vi så klart tvugna att äta den klassiska nachostallriken som så många gånger har fyllt hungriga festivalmagar. Nachosen smakade precis likadant nu som då och jag skulle vilja påstå att hemligheten ligger i ostsåsen.
Mätta,belåtna och trötta gick vi sedan och lade oss och sov.

Idag är det ingen vanlig dag...Det är Jojjes födelsedag! Grattis!

Ikväll ska klanerna Sjöndin,Johansson och Thuresson på teater eller vad man ska kalla det. Det är folklustspelet "Lånta fjädrar" som körs för fulla muggar i Kalmar nu och vi ska som sagt in och titta på det. Har aldrig varit på något sådant så jag hoppas att det blir bra. Väldigt namnkunnig skådespelarbesättning är det i alla fall med namn som Robert Gustafsson,Suzanne Reuter och Peter Dalle bland andra. Peter Dalle ska nog för övrigt vara glad över att Johanna har en sjuhelvetes reaktionsförmåga eftersom han för en tid sedan i Kalmar bara stövlade rakt ut i gatan och hade som sagt inte Jojje varit med på noterna så hade någon annan än han antagligen roat oss i kväll.

Har sprungit idag med, trots att jag innan hade tusen ursäkter till att inte göra det så gjorde jag det ändå och gjorde det rikitgt bra trots både ont i vaden och en viss trötthetskänsla sedan öltältet igår. 26.58 i ösregnet är jag väldigt nöjd med. Trodde inte jag skulle springa så fort i dag eftersom jag kände mig jävligt seg i kroppen innan jag gav mig i väg.

Har nu också fått träffa Peters och Karros son vars namn det ännu spekuleras i. En så vansinnigt söt unge har jag nog aldrig sett. Grattis ännu en gång!

I morgon spelar KFF match mot AIK. Det är väldigt viktigt att vinna den matchen för att visa de jagande lagom bakom att förlusten mot Malmö var en engångsföreteelse och att man är bättre än vad man visade i Skåne. Glädjande så sänder Canal+ matchen och ännu bättre är att den inte börjar förrän klockan 20.00 vilket gör att man både hinner träna fotboll och se allt utom matchens inledning.

David Elms och min tävling, deodorant-cupen, som går ut på att ha det högsta målsnittet när våra respektive serier är över ser ut som följer.
David har gjort sex mål på 16 A-lagsmatcher vilket ger honom ett snitt 0,375 mål per match.
Jag själv har gjort två mål på fem A-matcher vilket ger mig snittet 0,4 mål per match och alltså även överlägsen ledning i denna mycket prestigefyllda liga där proset ännu inte är officiellt.

Nu ska jag gå och leta upp finskjortan för nu ska vi snart åka till restaurangen Byttan för att få i oss lite mat innan det bär av till Krusenstiernska gården för att titta på föreställningen.

/~~/

Snart har redan första arbetsveckan gått. Jag är nämligen ledig torsdag och fredag för att på så sätt kunna vara min kära sambo till hjälp på Emmagården under den förväntade och förhoppningsvisa Rasslebydsfestivalsrusningen. Dock kommer jag  antagligen att börja min minisemester med att besöka min gode vän och jobbarkompis Lasse Franzén alias Frasse Larzén i dennes husvagn på Möllstorp på Öland. Eller högerhöger som campingen också kallas efter som det är så man svänger efter bron.
Jag kommer att ta mitt pick och pack och köra över dit i morgon kväll som det ser ut nu.

Jo som sagt så brukar Emmaboda samtliga matställen bli ganska så flitigt besökta under Rasslebygdsfestivalen som i år går under namnet "Störd Och Fin". Jag var under många år själv en väldigt flitig besökare där men av någon anledning så dog intresset ut lite grand. Visserligen är det inte min musiksmak alls, även om jag i år skulle vilja höra Miss Li. Men att det inte är min musiksmak hindrade aldrig mig förr. Då var man där från det att festivalen drog igång tills det att det var dags för det sista bandet att spela den sista låten. Många roliga och fina minnen därifrån men "Tepåsekillen" tar nog priset.
"Tepåsekillen" var en ung man i låga tjugoårsåldern som för den nätta summa av 10 kr doppade den del av sin kropp som innehåller "the cojones" så att säga,på eller i vad som helst som inte var en människa. Han gjorde sig en förmögenhet den killen på den idén. Han höll till vid en sten och vid den stenjävlen var det längre kö än till mattälten. Har aldrig sett honom sen dess så jag antar att han inte var härifrån.

Annars kommer jag ihåg att jag träffade Alexandra Dahlström, ni vet hon från succéfilmen "Fucking Åmål". Hon var ohyggligt mycket kortare än vad jag trodde men vacker likväl. Eftersom jag då hade en hemlig förälskelse i henne så fick jag inte fram mer än ett högst passande "Hej" följt av ingenting, som i sin tur följdes upp av någon form av folkölsrap vilket fick Alexandra att inse att jag antagligen inte var rätt person för henne. Mattias Andersson, Matti även kallad, var personen som hade hittat Dahlström och presenterade henne för mig då han visste att jag hade sett "Fucking Åmål" åtminstone 15 gånger för mycket på grund av just "Elin" som hennes rollfigur hette. Matti trode nog att jag skulle hantera situationen bättre då jag vanligtvis inte har några större problem med att få truten att gå men i detta läget blev tvärstopp. Dock ett ganska roligt minne så här i efterhand.

Mattias lirar idag i indiepop/synthbandet Archie Bell tillsammans med bland andra min gamle polare Jonas Henriksson. Musikstilen är lite TV-spelsinfluerad musik som man sadlade om till efter det att jag,trummor, och Henke Fransson, bas, lämnat bandet på grund av i mitt fall Canal + sändningar av NHL-hockey på söndagskvällarna då vi skulle repa och i Henkes fall på grund av att han helt enkelt inte kunde spela.Det gällde förvisso mig också. På den tiden hette vi "The Leftovers", spelade hårdrock och hade hitlåtar som hette "Fuck You Motherfucker, Yeah C´mon", " Sabrina Fair" och "I´m a Loser". Det var tider det! Vi hade faktiskt ett par låtar som var bra som fan men jag kommer inte ihåg namnet på någon av dom just nu.

Har faktiskt varit ute och sprungit även denna afton och det visade sig att den goda formen från igår höll i sig. 26.51 stannade uret på ikväll och det är en tid jag är mycket nöjd med, med tanke på att vaderna var stela som kanonkulor och att jag var trött som fan redan efter två kilometer. Nu blir det ingen löpning på ett par dagar eftersom jag åker till Öland imorgon och när jag åter äntrar fastlandet på torsdag eftermiddag, ja då vankas det fotbollsträning. Så fredag kväll blir nog nästa pass för mig och då tvivlar jag på att jag ens går under 28 med tanke på att Franzén och jag inte lär göra sit-ups och dricka mineralvatten i morgon kväll.

Jag fattar inte hur i helvete folk orkar reta upp sig så till den milda grad när man sitter och tittar på nyheter. Nyheterna kan innehålla svält, AIDS,krig, cancer, mobbing,rasism,nazism,biloyckor,åskoväder,rån,mord och våldtäkter. Men det verkar som om det är helt oväsentligt, det kvittar liksom. Om däremot den gemytlige nyhetsuppläsaren har lagt till med mustasch, ja då tar det hus i helvete i medelsvenssons radhus.Man retar alltså upp sig så till den grad att mängder av människor ringer in och klagar på mannen,Rikard Palm,som mellan 18-sändningen och 19.30 sändningen helt enkelt får gå och raka sig. Jag anar att det är samma generation som klagar på Palms mustasch, som vuxit upp med tyska "instruktionsfilmer" från 60-talet, där måste ni väl för satan ha sett rikliga mängder kroppshår innan? Vem ringde ni då?

Nu har jag bloggat färdigt för denna gång!
/~~/

Återigen lunchrast här på jobbet. Lunchen idag har bestått av tre stycken polarkakor med räkost. Kanske inte den ultimata kosten att äta för att orka med en hel arbetsdag men dessvärre det enda jag hade att tillgå.Ska nämligen äta middag i Lindås, hos mina föräldrar efter jobbet.
 
Seg dag i dag annars. Jag var inte här förrän strax innan åtta i morse på grund av att jag har sovit så förbenat dåligt i natt. Vid tre ställde jag fram väckarklockan från 06.00 till 07.30 och sedan somande jag nog någon gång vid fyrahugget i morse efter att ha legat och halvslumrat sedan 23. Man får hoppas att man sover bättre i natt. Jag misstänker att jag var alldeles för uppe i varv efter löpningen igår och att det spelade in på det hela.

Löpningen ja... Idag har det sannerligen kännts i vaderna efter urladdningen igårkväll. Jag börjar tvivla på om jag ska ut i kväll också. Jag vill, men mina vader stannar säkert hellre hemma. Antagligen blir det nog löpning ändå. Dock inte med riktigt samma fart som igår.

På torsdag kväll börjar också fotbollsträningen igen. Detta ser jag fram emot. 18.30 på IP om jag inte missminner mig. Jag hoppas att vi blir lite folk. Vi behöver nämligen komma i form om vi ska bibehålla vinstsviten på åtta raka, även ett bra tag framöver då vi möter nästan tuffast möjliga motstånd direkt. Första matchen är borta mot Nöbbele. Nöbbele som slog seriesuveränen Åseda innan sommaruppehållet och som antagligen inte skulle ha så mycket emot att tvåla till serietvåan, alltså vi, också.
Efter den bataljen väntar just Åseda och även den kampen spelas på bortaplan. Vinner vi bägge dessa har vi stora möjligheter att vinna serien. Förlorar vi dom så är chansen inihelvete mycket mindre. Vi får se hur det går. Viktigt som sagt att vi kommer på dom träningarna vi har innan matchandet sparkar i gång om ett par veckor.
Jag börjar se fram emot en rolig höstsäsong!

Idag ösregnar det för övrigt i Emmaboda... Tur man inte har semester.

/~~/

Jodå, jag överlevde den första arbetsdagen utan större problem och erkänner att det faktiskt inte var alls så farligt. I alla fall inte nu när den är över. Eftersom inte fotbollsträningarna har satt i gång ännu så innebär det att jag inte har så värst mycket att göra på kvällarna. Detta i sin tur innebär att jag inte behöver sluta så tidigt på jobbet vilket i sin tur innebär att jag inte behöver börja så tidigt! Kvart i sju stämplade jag in i morse och planerar att göra något liknande i morgon.

I kväll hände det igen! Nytt rekord på löparrundan, och det var inte bara en putsning av den gamla noteringen utan snarare en massakrering.
Peter Fagerström följde med och i ärlighetens namn så var det till stor del hans förtjänst att det blev ett nytt rekord i dag eftersom han drog upp ett fint tempo första fyra kilometrarna.
Första kilometern avverkades på hyfsade 4.35 när jag stannade klockan vid det vackra röda husets brevlåda precis mittemot dagiset på Kryssebodavägen. Efter detta ökade Peter tempot och jag ska erkänna att jag här starkt misstänkte att min gamle vän legat i tjuvträning, andra kilometern som är avklarad vid den stora eken framför ladugården i Krysseboda gick på 4.18 och både Peter och jag kände att vi hade mer att ge även om jag inte trodde att vi skulle klara öka kilometertiderna något mer denna afton. Jag hade fel. Den tredje gick på 4.13 vid tätortsskylten precis när man kommer ut från Kryssebodaskogen och vi kände oss fortfarande fräscha och jag försökte se till att vi inte skulle tappa tempo vilket vi inte heller gjorde när vi kom fram till korsningen Esplanaden/Storgatan för fyrakilometersmarkeringen så stannade klockan på nya kilometerrekordtiden 4.08 och fortfarande med oförskämt mycket krafter kvar de sista 2100 meterna.
Efter ytterligare 500 meter började det dock kännas tungt och Peter fick i detta skede slå av på tempot  på grund av håll,medans jag, som var trött som fan här försökte fortsätta i ungefär samma tempo men tappade några sekunder till halvmilsmarkeringen vid övergångsstället till dagiset på Torggatan nere vid ER-sjön. Här hade jag dock fått en ordentlig lucka till Peter och bestämde mig för att blåsa på vad jag hade kvar och gjorde så och fick ganska bra flyt sista 1100 meterna,och med 200 meter kvar stod klockan på 25.30 och jag har ju satt 26.00 som mål, men det visade sig att det i dag blev lite för tufft och jag hann i mål på 26.09 men är mycket nöjd med den tiden. 1.21 bättre än det förra rekordet.En starkt kämpande Fagerström kom in på 28.40 men hade definitivt hängt på mig om han inte fått håll.
Det är uppenbarligen som så att det är lättare att springa när man är två! Det trodde jag faktiskt inte. Vädret i dag var förvisso perfekt eftersom det hade åskat någon timme innan och därför var luften inte alls så varm och kvav som tidigare under kvällen.
Nu återstår det bara att se om man kan göra en liknande tid i morgon. Jag tvekar faktiskt, men jag ska göra ett försök.

Annars har kvällen varit lugn och skön. Det är snart dags att försöka sova en stund för att vara i topptrim till morgondagens övningar nere på WWW.

SMHI varnar för kraftiga åskväder strax norr om vår region (Kalmarregionen). Bara så att ni vet!

Qviding tvålade åter ill Landskrona BoIS. Efter urstarka 5-0 på Valhalla i förra veckan så följde göteborgarna ikväll upp med att på anrika Landskrona IP, som enligt infon på Landskronas hemsida är lika gammal som Allsvenskan, det vill säga 80 år, ännu en gång spöa skåningarna. Dock stannade segerstiffrorna denna gång vid 2-1 till de vinröda! Min personliga favorit Hannes Stiller svarade för ännu ett mål och är med i toppen av skytteligan!

Och Kalmar FFU21 ångar på i U21-södra-serien. I kväll vann man seriefinalen mot Helsingborgs IF. KFF var förstärkta med A-lags-avstängde Henrik Rydström. 3-1 till Kalmar!

Det blir säkert ett litet inlägg i morgon på lunchrasten då jag av princip aldrig sätter mig ute för att äta lunch under sommaren ( och definitivt inte heller på vintern) då man så lätt kan börja inse hur sagolikt skönt det vore att inte gå in mer. Detta leder då till att den följande eftermiddagen på verkstadsgolvet blir seg som sirap så därför brukar jag sätta mig framför en dator med en kopp Selectakaffe så svart att Agent Cooper blivit tårögd!

Nu må jag hinna borsta gaddarna innan Sportnytt börjar!

/~~/

Nu är det alltså avgjort! Matchen med stort M.
Det inofficiella kommunmästerskapet i beachvolleyboll avgjordes igår kväll på Emmaboda Simhalls faciliteter och vilken rysare det blev.
Efter att de flesta av oss legat i hårdträning sedan i förfjol så var det många som hade prickat formtoppen i går kväll.
Vi samlades alltså i simhallen vid 17.30 för lite uppvärmning och framför allt lite försnack och psykningar och för en del av oss även någon enstaka kall burköl för att mjuka upp lederna lite. Jag personligen körde burkölsuppmjukningen men inte fan blev jag mjukare i lederna för det utan snarare ännu stelare vilket är snudd på omöjligt för en man som jag som i vanliga fall är vig som ett kassaskåp.

Martina och Peter värmer upp inför årets match

Vårt motståndarlag med Johnny Elm i spetsen

I andra set blev det till en början dessvärre ännu mer katastrofalt och lyckan i Johnnys ögon var fullt jämförbar med ett barns ögon när det betraktar julklappshögen under granen på julafton.Till andra set hade vi dessutom ändrat reglerna till att det bara gavs poäng i egen serv. Vid ställningen 1-8 i baken så hände det. David Elm kommer traskande, ovetande om hur oerhört utspelade vi  i hans lag var vid detta tillfälle, med sig har han en påse som innehåller matchställ. Inte vilket matchställ som helst utan Kalmar FF:s tröjor  från förra eller förrförra säsongen. David vet att jag är en stor supporter av Henrik Rydström och hade därför plockat med dennes tröja och lämnar över den till mig och därmed är min idrottskarriär komplett.
Många stora fotbollsspelare har avgjort VM-finaler, vunnit skytteligor, spelat inför 100 000-tals fanatiska supportrar men ingen, mina damer och herrar, ingen av dessa legender har spelat en ett inofficiellt beachvolleybollmästerskap i klädd Henrik Rydströms egna matchtröja. Jag har.
Tilläggas bör dock att den gode Rydström och jag inte har riktigt samma kroppsbyggnad då han är aningen kortare än mig och även ett par ljusår mer "fit" än underteckad. Dock satt tröjan som gjuten och nu hamnade vårt lag i ett djävulskt psykologiskt övertag gentemot våra oppontenter.
Rasmus lomade avundssjukt bort till sitt lag, som hade Johansfors vackra blåvita ställ och David och Viktor anslöt sig till oss och blev med ens informerade om det ytterst prekära läge vi trots allt fortfarande befann oss i.
Vi gjorde en ordentlig upprykning i andra efter att vi fått på oss det rätta matchstället men lyckades ändå inte kämpa oss i fatt utan förlorade även det andra setet av fem. Redan här började Dennis spekulera i vilken pizza ha skulle ta eftersom det förlorande laget skulle bjuda det vinnande laget på just denna runda rätt från det italienska köket. 0-2

Allt vände med matchtröjorna!

Viktor och jag var utbytta när vårt lag gick från 0-0 till 20-0.

I det sista avgörande setet blev vi alla lite psykade av det faktum att simhallen stängde för kvällen och att vi därmed inte skulle hinna klart men efter diverse rådslag så kom vi fram till att vi skulle duscha hemma i stället för i simhallen och därmed kunna spela klart.
Jag skulle vilja påstå att vi hade greppet om avslutningssetet från första till sista serve och vi var helt enkelt bättre lämpade för denna minst sagt underhållande idrott. Vi vann alltså även sista set med tämligen förkrossande siffror och i och med att vi vann det setet så van vi även matchen med 3-2 efter en vansinnig upphämtning som antagligen helt kan förklaras av att vi fick låna Kalmar FF:s matchtröjor.

Segerfotot!
Uppe: Kent Johansson, Viktor Elm
Nere: Tobias Ljung, Andreas Johansson, David Elm, Henrik Svensson
På fotot saknas vår lagkapten Martina Andreasson som i allra högsta grad var delaktig i segern

Jag med pokalen som Dennis lagt ner ett hästjobb på. Lägg märke till Johnnys usla försök att spela oberörd i bakgrunden. I själva verket grät han inombords.

Dennis Randewall imiterar gamla original från Johansfors!

Nu är även semestern slut för den här gången. Det är bara en vanlig helg kvar innan det åter är dag att beträda WWW:s lokaler. Det känns sådär faktiskt.

Vill även passa på att återigen gratulera Viktor Elm som är klar för Heerenveen! Lycka till där nere och blir det så att det blir bekymmer med något där nere så kommer Dennis och jag ner med en kasse JIF-tröjor och sedan utmanar vi hela laget på beachvolley för att visa "forsarnas" makt i fotbollseuropa!

/~~/

Vilken osannolik match deyt blev på Fredriksskans i går. Där kan man snacka om en match med två ansikten. Kalmar visade upp ett underhållande och effektivt spel i första halvlek som genererade i tre mål och en bergsäker 3-0-ledning i paus. Men sedan hände något. I andra halvlek blev matchbilden helt tvärtom och det var Malmö som tryckte på och reducerade ganska omgående på en straff efter att Patrik Rosengren fått bollen på handen. När MFF en liten stund senare reducerade ytterligare en gång trodde jag faktiskt att matchen skulle sluta oavgjort. Nu gjorde den inte det och det ska nog Kalmar tacka Petter Wastå för. En fantastisk räddning i matchens slutskede gjorde att man fick med sig alla tre poängen från denna match...

...som också var Cesar Santins sista för Kalmar FF. I alla fall för den här gången. Brassen gjorde 1-0 på straff efter en kvart och i och med celebrationen av det målet visade han upp en text som han skrivit på sin undertröja som löd "I Love All Of You". När Cesar sedan blev utbytt efter ungefär en kvart av andra så visste jublet inga gränser. Stående ovationer över hela Fredriksskans och till och med så var det som så att några utav Malmös supportrar applåderade Cesar, antagligen mest för att dom är glada att slippa honom på söndag då ju serien vänder och KFF åker till Malmö, men ändå.

Patrik Ingelsten är ett fenomen i sig tycker jag. På något ofattbart sätt befinner han sig nästan alltid på precis rätt ställe och får allt som oftast en tå eller en panna på bollen som lika ofta letar sig in i nätmaskorna.Två nya mål i går och vägen mot skytteligasegern ligger öppen. Och vinner man skytteligan i Allsvenskan brukar vägen ut till Europa vara stakad.

Såg presskonferensen på Kalmar FF:s webbTV efter matchen och fick se en otroligt frustrerad Nanne Bergstrand. Mest förbannad var han för att gräsplanen var långhårig och att Fredriksskans inte är tjänlig som allsvensk arena. Jag trodde inte han var så bitter över detta faktum, men det var han visst. Jag gillar Nanne. Han är sig själv i alla lägen verkar det som.

Jag är också en av mycket få människor utanför Göteborg som öppet titulerar sig som Qviding-supporter. Efter gårdagens 5-0-seger hemma mot Landskrona så är QFIF uppe på någorlunda säker mark. Hade det varit lite svalare hade jag idag hedrat de vinröda genom att gå iklädd min Qviding-luvtröja som jag fick av min käre kusin Kristoffer härom julen, men det är lite för varmt för tjocka tröjor idag.

Annars har det egentligen inte hänt så värst mycket i dag. Har varit och fikat på Emmagården och handlat lite på ICA men nu sitter jag här igen. Dagens löparrunda blir inte av förrän i kväll då jag ska försöka få med Peter ut och se vad han går för. Men han jobbar just nu så det får vänt till framåt kvällningen...

...men inte för länge för i kväll är det DN-galan. Sällan har väl den galan haft SÅ många världsatleter som i år. Jag undrar jag om vi inte får se ett världsrekord på 100 meter vid 20.45 i kväll. Jag undrar jag... Usain Bolt mot Afasa Powell på Stockholm Stadions erkännt snabba banor i förhoppningsvis perfekta förhållanden. Jag undrar jag...

Jag kanske återkommer med ytterligare ett inlägg under dagen
/~~/

Egentligen skulle jag ha varit på väg till Torhamn, Blekinge nu men så blev inte fallet. Johanna och jag hade planerat att åka till våra vänner Henke och Sofie som denna veckan bor i Henkes föräldrars (Eva-Lena o Benny Fransson) stuga i den sydostligaste spetsen av detta konungarike. Nu blev det emellertid inte så då vi från säkra källor fått höra att vädret kommer att bli betydligt vackrare framåt onsdag och då var vi inte dummare än att vi ändrade dag till onsdag.

Ikväll blir det istället en tripp in till Fredriksskans för att se Cesar Santins avskedsföreställning på plats. Jag vågar nog med största sannolikhet säga att det blir lapp på luckan där i kväll när Malmö FF kommer och ska försöka slå Kalmar på näsan. Vi hade lite tur i vårt biljettjagande och som räddande ängel dök Iréne på Vatten & Värme (Marcus mor, Ann-Sofies svärmor) upp och lät meddela att hon hade biljetter att avvara till oss vilket vi inte var sena att nappa på. Så någon gång innan 17 i eftermiddag drar vi oss in mot vårt läns residensstad för att se när Sveriges bästa klubblag förhoppningsvis gör processen kort med Sveriges märkligaste klubblag.
Jag säger 4-1 till Kalmar. Cesar gör två, Rasmus Elm och Patrik Ingelsten varsitt.

Har även i dag varit ute på min numera klassiska runda. Och idag slog jag på nytt rekord. 27.41 lyder det nya rekordet på och därmed klarade jag mitt mål att innan semestern var slut gå under 28 minuter. Det kändes dick oerhört tungt långa delar av rundan idag. Mycket beroende på att jag höjde tempot lite från start och sedan tillät jag inte mig själv att slå av på takten utan snarare öka sista 500 metrarna. 27.41 är alltså den nya rekordtiden och jag inser med ens att jag måste höja mälsättning. Till att börja med ska jag under 26 minuter vilket jag antar kommer att kräva en hel del träning och det är lätt att sitta innan och spekulera i hur mycket man ska träna. Jag kommer fortsätta att springa min runda när jag har tid. Så får det bli. Peter Fagerström har redan varit ute och provsprungit den med Karro på cykel som mental coach i hasorna.

I går kväll var nämnda Fagerström och Karro med mig och Johanna på bio. Vi började ana oråd när vi såg en kö (!) som ringlade sig ut (!!) ur Folkets Hus, långt upp bland Casablancas möblemang. Detta kan aldrig tidigare ha hänt. Jag var och såg Titanic när den gick och inte ens då var det några sådana köbildningar. Frida Hörling stod i och för sig i kön till varje föreställning som gick av Titanic om jag inte minns helt galet. Tillbaka till ämnet. Filmen vi skulle se var den upphaussade "Mamma Mia" som för er som har varit medvetslösa de sista åren är en musikal där ABBA:s musik är navet i hela historien.

Handlingen är som sådan att en ung, mycket vacker kvinna,Sophie som gestaltas av Amanda Seyfried, ska gifta sig och på bröllopt vill hon inget hellre än att hennes far ska lämna över henne till brudgummen. En ganska normal tanke kan tyckas, men kruxet här är att hon inte vet vem som är hennes far eftersom hennes mor, Donna som spelas av Meryl Streep, vid tiden för graviditetens inledningsfas var osedvanligt pigg i bäret och lägrade inte mindre än tre hanar(Stellan Skarsgård, Pierce Brosnan och Colin Firth) inom loppet av några veckor och samtliga är då är potentiella fäder till den vackra flickan. Nästa problem är att modern inte har den blekaste aning om vem av dom som "satte sin frispark" om man uttrycker det så. Och där har ni intrigen.
Fantastiska skådespelare och fantastisk musik och en absolut sevärd film.
Jag var lite smådeprimerad innan filmen men mådde avsevärt mycket bättre efter densamma. Denna film ska ni se. Du med Frida,mycket mer sevärd än Titanic.

Såg att Anders "AK" Karlsson var ute och och körde 70/20 idag på Järnvägsgatan! Härligt att se Anders!

Pratade med min gode vän och kollega Lasse Franzén. En man som sannerligen ställer upp för sina vänner. Så nu tog vi ett gemensamt beslut att jag ska åka och hälsa på honom i nästa veckas mitt någon gång i hans husvagnsekipage på Möllstorp på Öland. Vi har nämligen länge diskuterat vem av oss som har den största kapaciteten i den ädla och oerhört maskulina idrotten minigolf.
En förlust där för mig och en 13-0 förlust mot Älghult B kan te sig som en dröm kantad av rosa moln. Vad jag försökte säga med den något luddiga metaforen var att jag helt enkelt får ett helvete om jag förlorar. Att jag hade kommit lindrigare undan med en 13-0-förlust mot Älghults B-lag som kanske inte då, när vi mötte dom för några år sedan, var det starkaste laget jag mött.
Eller vad säger du Pettan? Har du slutat skratta ännu?

Måste passa på att gratulera och berömma EIS P15-grabbar som definitivt visade var skåpet skulle stå i Gothia Cup. En otroligt imponerande 3:e plats i den konkurrensen tyder på att EIS har många talanger som med lite flyt kan gå riktigt långt! Kämpa på grabbar! Kul att se!

I dag på morgonen när jag stod för att uträtta mina behov, jag skulle pissa helt enkelt, så stod jag och lite halvtrött tittade ner i toalettstolen, innan jag skridit till verket alltså,på den vattensamling som som brukligt finns i en toaletts nedre del. Jag började och fundera lite och insåg med ens att det måste varit så här han kände sig. Dana Kunze. Mannen som hoppade från en miljon meter ner i en lite pool. Så liten måste poolen ha känts för honom och ändå gjorde han det. Jag kan inte släppa det riktigt. Jag har tittat på det otaliga gånger och kan inte nog uttrycka min skräckblandade beundran för Dana Kunze som utan egentliga svårigheter hivar sig ut från denna höjd med vetskapen att han antagligen inte kommer överleva, vilket han dock gjorde.

Nu ska jag fixa lite käk innan det börjar bli dags att bege sig mot Kalmar.

Glöm inte bort årets volleyboll-match nere vid simhallen på torsdag klockan 18.00. Spelarplatserna är fulla men vi antar att det går att trycka in lite mer publik! Med affischnamn som Charlie Dziobek, Dennis Randewall och undertecknad så vore det väl fan om det inte kom mycket folk. Dennis har till och med skaffat fram en pokal. Mer om detta outtömliga ämne antingen i morgon eller på onsdag.

/~~/