Nu är det alltså avgjort! Matchen med stort M.
Det inofficiella kommunmästerskapet i beachvolleyboll avgjordes igår kväll på Emmaboda Simhalls faciliteter och vilken rysare det blev.
Efter att de flesta av oss legat i hårdträning sedan i förfjol så var det många som hade prickat formtoppen i går kväll.
Vi samlades alltså i simhallen vid 17.30 för lite uppvärmning och framför allt lite försnack och psykningar och för en del av oss även någon enstaka kall burköl för att mjuka upp lederna lite. Jag personligen körde burkölsuppmjukningen men inte fan blev jag mjukare i lederna för det utan snarare ännu stelare vilket är snudd på omöjligt för en man som jag som i vanliga fall är vig som ett kassaskåp.

Lagen såg ut så här. Det blev vissa små ändringar mot originaluppställningarna.
Lag 1.
Martina Andreasson
Henrik Svensson
Viktor Elm
David Elm
Tobias Ljung
Kent Johansson
Andreas Johansson

Lag 2.
Peter Andersson
Johnny Elm
Rasmus Elm
Kristoffer Israelsson
Charlie Dziobek
Dennis Randewall
Och en trevlig kille till som jag dessväre inte minns namnet på,men ryktet sade att han var ihop med Hanna Gustavsson

Mitt lag fick alltså en extraspelare i form utav min egen far,Kent.I det andra laget kom Nutte och Hannas kille till och Sara Johansson försvann på grund av sjukdom.

Reglerna var lite diffusa i början av matchen då poäng uttdelades på varje boll i stället för bara i egen serv. Bägge lagen spelade första set och halva andra utan hjälp av Elm-bröder då dessa fortfarande befanns sig på väg till denna kamp.
Som sagt så utdelades poäng på alla bollar vilket gjorde att första set var över egentligen innan det bara hade startat och Johnny Elms lag kunde relativt enkelt gå segrande ut ur det setet till EIS-tränarens stora förtjusning. Johnny hade som jag skrivit om innan planerat att lägga mycket på mig, vilket uppenbarligen han inte  var ensam om och som ännu mer uppenbarligen var en poänggivande taktik som gjorde att hans lag utan att förta sig kunde ta hem första set. Poängsiffrorna har jag inte i huvudet men 0-1 i set i alla fall och uppförsbacken tedde sig brant i detta skede av matchen ska sägas.

I andra set blev det till en början dessvärre ännu mer katastrofalt och lyckan i Johnnys ögon var fullt jämförbar med ett barns ögon när det betraktar julklappshögen under granen på julafton.Till andra set hade vi dessutom ändrat reglerna till att det bara gavs poäng i egen serv. Vid ställningen 1-8 i baken så hände det. David Elm kommer traskande, ovetande om hur oerhört utspelade vi  i hans lag var vid detta tillfälle, med sig har han en påse som innehåller matchställ. Inte vilket matchställ som helst utan Kalmar FF:s tröjor  från förra eller förrförra säsongen. David vet att jag är en stor supporter av Henrik Rydström och hade därför plockat med dennes tröja och lämnar över den till mig och därmed är min idrottskarriär komplett.
Många stora fotbollsspelare har avgjort VM-finaler, vunnit skytteligor, spelat inför 100 000-tals fanatiska supportrar men ingen, mina damer och herrar, ingen av dessa legender har spelat en ett inofficiellt beachvolleybollmästerskap i klädd Henrik Rydströms egna matchtröja. Jag har.
Tilläggas bör dock att den gode Rydström och jag inte har riktigt samma kroppsbyggnad då han är aningen kortare än mig och även ett par ljusår mer "fit" än underteckad. Dock satt tröjan som gjuten och nu hamnade vårt lag i ett djävulskt psykologiskt övertag gentemot våra oppontenter.
Rasmus lomade avundssjukt bort till sitt lag, som hade Johansfors vackra blåvita ställ och David och Viktor anslöt sig till oss och blev med ens informerade om det ytterst prekära läge vi trots allt fortfarande befann oss i.
Vi gjorde en ordentlig upprykning i andra efter att vi fått på oss det rätta matchstället men lyckades ändå inte kämpa oss i fatt utan förlorade även det andra setet av fem. Redan här började Dennis spekulera i vilken pizza ha skulle ta eftersom det förlorande laget skulle bjuda det vinnande laget på just denna runda rätt från det italienska köket. 0-2

I tredje set var det färdiglekt för våra motståndare. Vi började bli mer och mer samspelta och med våra två nyförvärv så lyckades vi i ganska behaglig takt mala ner våra motståndare. Johnny försökte fortfarande lägga servarna på mig men likt Rydström så placerade jag bara ut servreturerna till medspelare i bättre läge. Och i och med att vi i detta set hittade det andra lagets uppenbara svagheter,som var spelet med boll vilket är in i helvete väsentligt i beachvolleyboll, så kände vi att vi hade dom i ett järngrepp. Vi räknade dessutom ganska fort ut vikten av att lägga mycket boll på Rasmus och Dennis då dessa två inte alltid levde upp till de högt ställda förväntningarna. Vid det här lagret hade vår rödvita utstyrsel även skrämt Nutte så pass att han inte längre gick att finna. 1-2



I fjärde set hände något underligt. Viktor och jag var utbytta, och min käre far stod för servandet i vårt lag. Innan varken mellanbroder Elm eller jag ens fått beträda sanden i fjärde set så hade vi tagit ledningen med 20-0 innan det till slut blev rotation. En 20-0-ledning i set som går till 25 tappar man inte så på ett mycket behagligt sätt hade vi nu utjämnat tillställningen. 2-2.

I det sista avgörande setet blev vi alla lite psykade av det faktum att simhallen stängde för kvällen och att vi därmed inte skulle hinna klart men efter diverse rådslag så kom vi fram till att vi skulle duscha hemma i stället för i simhallen och därmed kunna spela klart.
Jag skulle vilja påstå att vi hade greppet om avslutningssetet från första till sista serve och vi var helt enkelt bättre lämpade för denna minst sagt underhållande idrott. Vi vann alltså även sista set med tämligen förkrossande siffror och i och med att vi vann det setet så van vi även matchen med 3-2 efter en vansinnig upphämtning som antagligen helt kan förklaras av att vi fick låna Kalmar FF:s matchtröjor.

Vid den efterföljande prisutdelningen fick jag höja det nyinstiftade vandringspris som Dennis snickrat ihop av en gammal pokal som hans svåger Jon Randewall vänligt donerat till detta ändamål. Lars Utterström hade graverat den och därmed föddes antagligen en tradition likt 23-decemberfotbollen i Allsbohallen.


Efter diverse lagfoton och segerintervjuer så begav vi oss hemåt för tvagning innan vi på nytt skulle samlas hos Lillen för pizzaätning samt tårtaätning. Och efter en ohyggligt trevlig kväll där med fantastiska imitationer av JIF-profiler genom tiderna, från ordförande Randewall. Lillen hade även kvällen till ära köpt loss ICA:s lager på smågodis och placerade detta i en skål framför undertecknad och ett knippe Elmar. Det var ungefär som att hälla ett glas vatten i Atlanten. Det försvann alltså in i helvete fort. Men gott var det. Så efter pizza och en beachvolleybollinspirerad Emmagårdentårta,och lösviktsgodis så var vi allesammans mätta och belåtna och därmed klara att inta Casablanca. Där var precis som vanligt en salig blandning folk och märkt av den tuffa matchen tidigare på kvällen nöjda Johanna och jag oss med en dryg timmes utgång innan vi cyklade hem igenom natten i Emmaboda.

Nu är även semestern slut för den här gången. Det är bara en vanlig helg kvar innan det åter är dag att beträda WWW:s lokaler. Det känns sådär faktiskt.

Vill även passa på att återigen gratulera Viktor Elm som är klar för Heerenveen! Lycka till där nere och blir det så att det blir bekymmer med något där nere så kommer Dennis och jag ner med en kasse JIF-tröjor och sedan utmanar vi hela laget på beachvolley för att visa "forsarnas" makt i fotbollseuropa!

/~~/