Egentligen skulle jag ha varit på väg till Torhamn, Blekinge nu men så blev inte fallet. Johanna och jag hade planerat att åka till våra vänner Henke och Sofie som denna veckan bor i Henkes föräldrars (Eva-Lena o Benny Fransson) stuga i den sydostligaste spetsen av detta konungarike. Nu blev det emellertid inte så då vi från säkra källor fått höra att vädret kommer att bli betydligt vackrare framåt onsdag och då var vi inte dummare än att vi ändrade dag till onsdag.

Ikväll blir det istället en tripp in till Fredriksskans för att se Cesar Santins avskedsföreställning på plats. Jag vågar nog med största sannolikhet säga att det blir lapp på luckan där i kväll när Malmö FF kommer och ska försöka slå Kalmar på näsan. Vi hade lite tur i vårt biljettjagande och som räddande ängel dök Iréne på Vatten & Värme (Marcus mor, Ann-Sofies svärmor) upp och lät meddela att hon hade biljetter att avvara till oss vilket vi inte var sena att nappa på. Så någon gång innan 17 i eftermiddag drar vi oss in mot vårt läns residensstad för att se när Sveriges bästa klubblag förhoppningsvis gör processen kort med Sveriges märkligaste klubblag.
Jag säger 4-1 till Kalmar. Cesar gör två, Rasmus Elm och Patrik Ingelsten varsitt.

Har även i dag varit ute på min numera klassiska runda. Och idag slog jag på nytt rekord. 27.41 lyder det nya rekordet på och därmed klarade jag mitt mål att innan semestern var slut gå under 28 minuter. Det kändes dick oerhört tungt långa delar av rundan idag. Mycket beroende på att jag höjde tempot lite från start och sedan tillät jag inte mig själv att slå av på takten utan snarare öka sista 500 metrarna. 27.41 är alltså den nya rekordtiden och jag inser med ens att jag måste höja mälsättning. Till att börja med ska jag under 26 minuter vilket jag antar kommer att kräva en hel del träning och det är lätt att sitta innan och spekulera i hur mycket man ska träna. Jag kommer fortsätta att springa min runda när jag har tid. Så får det bli. Peter Fagerström har redan varit ute och provsprungit den med Karro på cykel som mental coach i hasorna.

I går kväll var nämnda Fagerström och Karro med mig och Johanna på bio. Vi började ana oråd när vi såg en kö (!) som ringlade sig ut (!!) ur Folkets Hus, långt upp bland Casablancas möblemang. Detta kan aldrig tidigare ha hänt. Jag var och såg Titanic när den gick och inte ens då var det några sådana köbildningar. Frida Hörling stod i och för sig i kön till varje föreställning som gick av Titanic om jag inte minns helt galet. Tillbaka till ämnet. Filmen vi skulle se var den upphaussade "Mamma Mia" som för er som har varit medvetslösa de sista åren är en musikal där ABBA:s musik är navet i hela historien.

Handlingen är som sådan att en ung, mycket vacker kvinna,Sophie som gestaltas av Amanda Seyfried, ska gifta sig och på bröllopt vill hon inget hellre än att hennes far ska lämna över henne till brudgummen. En ganska normal tanke kan tyckas, men kruxet här är att hon inte vet vem som är hennes far eftersom hennes mor, Donna som spelas av Meryl Streep, vid tiden för graviditetens inledningsfas var osedvanligt pigg i bäret och lägrade inte mindre än tre hanar(Stellan Skarsgård, Pierce Brosnan och Colin Firth) inom loppet av några veckor och samtliga är då är potentiella fäder till den vackra flickan. Nästa problem är att modern inte har den blekaste aning om vem av dom som "satte sin frispark" om man uttrycker det så. Och där har ni intrigen.
Fantastiska skådespelare och fantastisk musik och en absolut sevärd film.
Jag var lite smådeprimerad innan filmen men mådde avsevärt mycket bättre efter densamma. Denna film ska ni se. Du med Frida,mycket mer sevärd än Titanic.

Såg att Anders "AK" Karlsson var ute och och körde 70/20 idag på Järnvägsgatan! Härligt att se Anders!

Pratade med min gode vän och kollega Lasse Franzén. En man som sannerligen ställer upp för sina vänner. Så nu tog vi ett gemensamt beslut att jag ska åka och hälsa på honom i nästa veckas mitt någon gång i hans husvagnsekipage på Möllstorp på Öland. Vi har nämligen länge diskuterat vem av oss som har den största kapaciteten i den ädla och oerhört maskulina idrotten minigolf.
En förlust där för mig och en 13-0 förlust mot Älghult B kan te sig som en dröm kantad av rosa moln. Vad jag försökte säga med den något luddiga metaforen var att jag helt enkelt får ett helvete om jag förlorar. Att jag hade kommit lindrigare undan med en 13-0-förlust mot Älghults B-lag som kanske inte då, när vi mötte dom för några år sedan, var det starkaste laget jag mött.
Eller vad säger du Pettan? Har du slutat skratta ännu?

Måste passa på att gratulera och berömma EIS P15-grabbar som definitivt visade var skåpet skulle stå i Gothia Cup. En otroligt imponerande 3:e plats i den konkurrensen tyder på att EIS har många talanger som med lite flyt kan gå riktigt långt! Kämpa på grabbar! Kul att se!

I dag på morgonen när jag stod för att uträtta mina behov, jag skulle pissa helt enkelt, så stod jag och lite halvtrött tittade ner i toalettstolen, innan jag skridit till verket alltså,på den vattensamling som som brukligt finns i en toaletts nedre del. Jag började och fundera lite och insåg med ens att det måste varit så här han kände sig. Dana Kunze. Mannen som hoppade från en miljon meter ner i en lite pool. Så liten måste poolen ha känts för honom och ändå gjorde han det. Jag kan inte släppa det riktigt. Jag har tittat på det otaliga gånger och kan inte nog uttrycka min skräckblandade beundran för Dana Kunze som utan egentliga svårigheter hivar sig ut från denna höjd med vetskapen att han antagligen inte kommer överleva, vilket han dock gjorde.

Nu ska jag fixa lite käk innan det börjar bli dags att bege sig mot Kalmar.

Glöm inte bort årets volleyboll-match nere vid simhallen på torsdag klockan 18.00. Spelarplatserna är fulla men vi antar att det går att trycka in lite mer publik! Med affischnamn som Charlie Dziobek, Dennis Randewall och undertecknad så vore det väl fan om det inte kom mycket folk. Dennis har till och med skaffat fram en pokal. Mer om detta outtömliga ämne antingen i morgon eller på onsdag.

/~~/