Plats 25

I morgon drar Johansfors IF i väg på äventyr som verkar vara något i hästväg. Dennis och Peter har odnat och fixat i flera månader känns det som inför denna så kallade sjukamp som laget i morgon inbjuds att deltaga på. Klockan 9.30 hämtas vi från centralorten upp i buss från stationen för att sedan ledas i väg mot en förhoppningsvis trevlig och uppskattad dag. Något jag för övrigt är fullständigt övertygad om att det blir när bröderna Andersson/Randewall sitter vid rodret.
Efter denna heldag som skall tillbringas med oömma kläder ute i terrängen, så blir det återfärd mot vår stolta hemmastadion där förtäring sägs vänta. Vid detta klockslag skall det enligt ledningen också vara OK att inmundiga den ölen som har tre streck på buteljen, något som enligt uppgift ska vara strängeligen förbjudet innan vi lämnat sjukampsplatsen av ännu okänd anledning.
Väl på IP så kommer som sagt mat att förtäras och fotboll kommer att åsynas på storbildsskärm. Vilken match det blir har jag inte en aning om men det är oväsentligt.
Jag hoppas på en kul och underhållande dag.

På tal om fotboll på TV så möter Andreas Isakssons PSV Eindhoven Viktor Elms Heerenveen i kväll på Canal+ Sport 1 vid klockan 20.45 för er som kan tänkas vara intresserade av den matchen. Om Elm eller Ingelsten spelar från start låter jag vara osagt men kan tänka mig att i alla fall Viktor finns med i startelvan. Jag har försökt få fakta på Heerenveens hemsida men fattar inte mycket av språket tyvärr.

Allsvenskan i hockey börjar dra sig mot sitt slut och i kväll möts Leksand och nya folkkära (!!!) Malmö Redhawks. För tredje året i rad så spelas en ödesmatch i Ejendahls Arena. I år ska trenden brytas lovar man på sin hemsida. I denna sista omgång har Malmö en poäng till godo på trojanerna från Ljungby. Och faktiskt tror jag att skåningarna fixar sin uppgift.
Calle Söderberg gick dessutom ut i pressen och konstaterade det ingen annan i laget tidigare vågat. Att somliga i laget tidigare under säsongen bara stod i vägen för yngre spelares utveckling vilket man förvisso inte behöver vara Einstein för att inse, det räcker gott med att vara Carl Söderberg.

Leksands målskillnad innan matchen är +121. Det är bra...

Marcus Näslund slängde handskarna i första matchen med nye coachen John Tortorella... Det var...hmmm...lite...oväntat?  Han gjorde det även -93 med lite halvtaskigt resultat mot Randy Cunneyworth.

Martin Brodeur var i natt tillbaka efter en massa månader på skadelistan. Givetvis höll han nollan och visade sina vikarier Clemensen och Weekes vem som bestämmer. Det sägs att det ska var otacksamt att vara bandymålvakt vilket jag håller med om. Men fan vet om det inte är ännu mer otacksamt att vara back-up till Martin Brodeur.

Februari är den bästa månaden någonsin besöksmässigt här. Trots att det är den kortaste månaden. Jag säger tack och bock och hoppas du fortsätter att komma hit! För att fira detta har jag beslutat mig för att göra slag i sak med en idé jag haft under en period som jag nu bestämt mig för att göra verklighet av...

Jag har en tid nu planerat att köra en form av ranking av de bästa fotbollsspelarna jag spelat med. Då endast seriespel i något seniorlag. Jag tänkte börja på plats 25 och sedan avhandla en spelare vid varje tillfälle jag bloggar om det finns möjlighet till det. Som den sluge redan räknart ut så sparar jag vinnaren till sist...
Jag har plitat på denna lista under stora delar av eftermiddagen och är helt övertygad om att jag glömt många duktiga lirare men jag gör detta ändå. Hade ett rent helvete med att ranka vissa spelare och vill poängtera att detta endast är min personliga ranking och den överens stämmer helt säkert inte med många andras diton.

Plats 25: Henrik Medin, Långasjö GOIF.
Henke Medin och jag lirade ihop under höstsäsongen 2004 då jag var utlånad från Lindås BK till LGOIF. Medin var då lagkapten och urstabil mittback i vårt lag. En stenhård backkämpe som sällan eller aldrig vek ner sig i en närkamp. Har bibehållt kontakten med Medin även efter den tiden vilket jag är glad för.
Dessvärre åkte vi ur division fem det året då vi båda spelade i hop och med tanke på att vi endast spelade en halv säsong ihop, då jag återvände till LBK efter säsongen, så blir det en 25:e plats för den gode Medin. Hade jag blivit svartvit tidigare och således spelat fler matcher med Medin så hade placeringen med all säkerhet blivit högre.


En av de bästa fotbollsspelarna jag haft äran att spela med: Henrik Medin. Observera att det är en ut-och-in-vänd Nybro Vikingströja han bär. Och han gör det dessutom med stolthet tycks leendet utvisa...




Under näste blogginlägg så kommer plats 24 att redovisas. Nu ska jag gå och förbereda diverse grönsaker då det vankas tacos när Jojje kommer hem från sin träning.

På söndag är det förövrigt Vasaloppet. Inbiten fantast som jag är av den tillställningen så kommer jag givetvis att följa hela loppet från start till mål. Jag kommer precis som ja gtidigare har sagt också att sätta en ganska ordentlig slant på Jerry Ahrlin. Precis som vanligt så är det bröderna Aukland från konungariket västerut (som vi för övrigt aldrig skulle ha släppt i från oss...) som står för det största hotet. Man kan heller aldrig räkna bort gamla snörävar som Thomas Alsgaard,Oskar Svärd eller Daniel Tynell. Eller för all del heller inte Johannes Medin, men jag misstänker att Johannes som för övrigt är en smått otrolig idrottsman när han är ordentligt bakfull, inte kommer vara just bakfull under det nio milen i de dalska skogarna. Jag håller i alla fall tummarna för dig min vän!

/~~/


Ny sheriff på Manhattan

Till att börja med får man väl gratulera HKH Kronprinsessan Victoria och hennes Daniel Westling till förlovningen. Rojalist som jag nog får klassas som ändå, så tycker jag att det var på tiden. Jag är själv förlovad sedan ett par år tillbaka och är väldigt stolt över det. Dock blev inte uppståndelsen alls den samma när jag och Jojje bytte ringar i Sunny Beach, Bulgarien. Detta trots att jag värderar min alldeles egen  kronprisessa långt högre än alla andra sådana. Daniel och Victoria berättar att bröllopet kommer gå av stapeln någon gång under försommaren nästa år för att efter det senare kunde bilda familj. Personligen tror jag att Victoria redan är på smällen då jag tyckte mig se ett pillimariskt leende när hon, kungen,drottningen och Westling intervjuades...



Har för övrigt så förbannat svårt att titta på kungafamiljen efter det att Hey Baberiba gjorde sketch på kungahuset. Där träffade dom rätt.

Med rojalist menar jag att jag är för att ha kungahuset kvar. Jag tycker på något bisarrt sätt att kungafamlijen i många avseenden är värdiga representanter för Sverige. Jag tror på något ännu mer bisarrt sätt att det är just Hey Baberiba som fått mig åt det hållet. Jag blev lite osäker på vad ordet rojalist egentligen betyder så betyder det något annat än det så stämmer inte det nödvändigtvis överens med mina tankar.

Har varit seg och hängig som fan denna veckan och i eftermiddags vid halv två-hugget cyklade jag faktiskt hem och intog sängläge och vilade till det en stund vilket gjorde att jag i alla fall just nu är lite piggare. Det är många på mitt jobb som går och är lite halvkrassliga men man får väl tro att det är sådana tider just nu. Har inte tagit beslut om morgondagen ännu men det lutar åt att jag stannar hemma och vilar.

Supermötet mellan Inter och Man United slutade inte helt oväntat 0-0. Oftast blir matcher mellan så bra lag mållösa eller tråkiga. Nu såg jag inte själv matchen men då jag är läser hyggligt bra så såg jag i tidningen att resultatet blev 0-0. Då jag själv inte innehar Viasat Fotboll så fick jag nöje mig med matchen mellan franska suveränen Lyons match mot spanska diton Barcelona. Faktiskt en riktigt bra och underhållande match mellan två fantastiska lag. Är svag för Lyon i allmänhet och Juninho i synnerhet. Hade varit kul om dom kunde lyckas i Europa någon gång.

Tampas forne coach John Tortorella som faktiskt har ett förflutet i Kristianstad Hockey, har blivit utsedd till Tom Renneys efterträdare. Precis som jag lagom vågat förutsåg här för ett gäng veckor sedan så hängde Renney jävligt löst och den senaste tidens usla resultat fick Rangers ledning att agera och skicka bort Tom. Jag är inte helt hundra på detta men jag har fan för mig att det var just Tom Renney som var head coach för Team Canada under OS i Lillehammer 1994. Jag har en svag bild på närhinnan att det är en molken Renney som traskar bort mot Curre Lundmark i det svenska båset efter att Tommy Salo räddat Paul Kariyas sista straff. Någon som vet?


John Tortorella under hans guldkantade tid i Tampa Bay Lightning.
Bilden är tagen ifrån
www.daylife.com


I och med Tortorella, eller Torts som Lightningfansen kallar honom, kommer sötebrödsdagarna på Manhattan att vara över. Tortorella skiter fullständigt i hur många poäng en spelare gjorde förra säsongen, förra månaden eller ens förra matchen. Allt som gäller är att vinna nästa. Större vinnarskalle än honom får man leta efter och personligen tycker jag det var vansinne av Lightning att kicka honom.
Baksidan med Torts är dock att lika mycket som han älskar att vinna, lika mycket hatar han att förlora vilket i sig är en sund inställning inom elitidrotten. Men John Tortorella är en fruktanskvärt dålig förlorare och drar sig inte för att hänga ut både den ene och den andre. Bävat har många floridianska sportjournalister som fått som uppgift att intervjua Torts efter en förlustmatch.
Är dock helt övertygad om att John kommer att ta NYR till slutspel. Och väl där kan vad som helst ända!

Min kära mor ringde mig häromdagen för att samtala lite med sin äldste son och samtalet gled högst oväntat in på hockey. Visserligen vet min mamma mycket väl om vilket hockeyidiot jag är, men det var inte jag som gled in på området.
- Vet du en sak Ante?
- Nej, vad då?
- Jag har börjat heja på ett hockeylag!
- Huuhh? Du? Vilka då?
- Malmö


Det är konstigt vad det kan göra för ett lags image och resultat när man skickar bort ett gäng överbetalda föredettingar och ersätter dom med folk som brinner för sporten och som är beredda att verkligen ta kampen för sitt lag. Så eftersom jag aldrig skulle drömma om att säga emot min mor så håller även jag lite i smyg på Malmö i en eventuell kvalserie...

Nu ska jag slappa lite framför TV:n.

/~~/



AC/DC

Efter att ha tillbringat det senaste dygnet på resande fot i en styck buss så är det oerhört skönt att vara hemma igen. Stockholmsresan med AC/DC som huvudmål under söndagen gick smärtfritt och var en riktig höjdare!

Bussen avgick från Lindås Folkets Hus vid 10.00 i går morse och det var en diger skara glada männniskor som beslutat sig för att tillsammans åka till huvudstaden och se de gamla rävarna i AC/DC uppträda. Redan efter några minuter i bussen så hörde sdet karaktäristiska ljudet av en burköl som öppnades och det ljudet skulle följa oss åt långt in på måndagsmorgonen. Resan upp gick som sagt smärtfritt och utan skandaler. En halvsjaskig lunch på ett motell i Linköping fick vara den så kallade grunden rent kulinariskt att stå på, och även om maten inte var någon smaksensation så fyllde den sin funktion och tillförde kroppen välbehövlig näring mellan burkölen.

Det snöade på ganska friskt på vår väg genom Östergötland och Sörmland och väl framme i Stockholm så var den kungliga huvudstaden helt vit och Globen kamouflerades så pass att man knappt såg den i snöfallet.
Vad gör då ett 50-tal hårdrockssupportrar efter nästan sex timmars burkölsdrickande i en buss? Jo givetvis letade vi upp en gemytlig pub i anslutning till Globen och fortsatte där med den sysselsättningen för att på så vis vara i toppform när bröderna Young drog inledningsriffen. Alla pubar spelade AC/DC-musik vilket var mycket passande med tanke på ändamålet med resan. Efter någon timme var det således dags att entra Globen för att där i lugn och ro ta sig till sin respektive plats. Nu hade de allra flesta i vår buss ståplatser på innerplan vilket för mig är ett måste när jag är på hårdrockskonsert. Peter och jag trängde oss fram relativt långt och hade urkul i trängslen framför sångaren Brian Johnson.

Den ena klassikern efter den andra revs av och gubbarna bjöd på en sagolik show som var fantastisk från början till slut. När bandet efter nästan två timmar beslutade sig för att avsluta så gjorde man det med "For those about to rock" inklusive en skottsalva från inte mindre än sex stora jävla kanoner på scen. En helt grym föreställning som väl speglade mina förväntningar som var väldigt höga. AC/DC är ett suveränt liveband och alla som gillar rock´n´roll borde någon gång ta tillfället i akt och åka och se dom.
 


Hemresan sedan är dock alltid lite drygare än resan till målet. I alla fall om fan är närmre två meter lång och ska försöka slumra lite inpackad i en buss. För slumrade gjorde vi så smått allesammans. Alla utom Berra Hörling. Denna gigant att ha med sig när det vankas trevligheter. Det finns inget dåligt humör i den mannen och det smittar av sig till övriga i hans närhet. Biljett med buss kostar 1300 men om bussbolagen vore smarta och gjorde reklam för att Berra skulle hänga med hade dom med enkelhet kunna kryddat priset med ytterligare ett par hundra. Folk hade gladeligen hängt med ändå. Det är värt lite extra att åka på konsert med herr Hörling!


Ett glatt gäng på väg till Stockholm.

Vid klockan 06.00 i morse så rullade då bussen in på samma ställe där resan började och gänget löstes upp för att var och en pinna hem och få några timmars väldigt välbehövlig vila. En kanonresa och jag börjar redan spekulera i när det är dags igen.

I kväll är det dags för ett spinningpass i simhallen. Kan väl inte på långa vägar påstå att jag är så sugen men kommer med störtsa sannolikhet att genomföra ett pass ändå. Det kan vara behövligt efter alla Falcon som rann ner under gårdagen. 20.30 sägs vara den tid som gäller.

Viktor Elms Heerenveen van i lördags matchen mot Willem II med 3-1. Elm spelade hela matchen för Heerenveen men fanns inte med i målprotokollet denna gång. Nu väntar PSV borta på fredag och jag bara hoppas att någon kanal sänder matchen.

I morgon är det fettisdagen och då är det semlans högtid. Har man en sambo som driver ett café så är man väldigt väl medveten om de olika högtiderna för olika bakverk. Och av alla godsaker som hon knåpar ihop på fiket så nog ändå semlan min favorit.

I helgen som kommer så är det återigen dags för Vasaloppet. Många lokala förmågor deltar precis som vanligt. Dock lär ingen ha med tätstriden att göra. Jag tror att det i år är Jerry Ahrlins tur att få kransen på upploppet i Mora. Ahrlin var bra med i fjol då han mer eller mindre stakade sig igenom de nio milen och visade prov på en djävulsk styrka i armarna.Han är en av världens bästa långloppsåkare men har aldrig vunnit Vasalopppet. I år tror jag det blir jämtländske Jerry Ahrlins tur. Jag följer loppet med stort intresse under söndagsförmiddagen och håller förstås en extra tumme för att min käre vän Johannes Medin ska klara av uppgiften att tasig från Sälen till Mora. Håller förstås tummarna för alla jag känner men lite extra för Johannes.
 
Nu ska jag faktiskt gå och duscha av mig en styck hårdrockskonsert från igår...

Tack alla ni från igår för en toppenkväll!

/~~/

Hockey

En fantastiskt hård kamp utspelade sig under fredagskvällen i Nybro Vikings hemmaborg Victoriahallen. Denna gång var det emellertid inte allsvenskarna själva som spelade men nästan.
Det ena laget som förvisso var klädda i Nybro Vikings-tröjor innehöll profiler såsom Henrik Medin,Micke Axelsson,Freddy Hagström, Jonas Gustavsson, Ola Gustavsson, Robban Lilja, Matte och Micke Evestål och Honken plus ytterligare en diger skara. Ett på pappret mycket starkt lag alltså. Vi mönstrade ett intressant hopkok innehållandes bland andra David Strand, Jonas Johansson, Leif Pettersson,Peter Fagerström,Berra Hörling,Håkan Runesson, LP,undertecknad plus ytterligare några hockeykrigare som slet hårt för vårt lag.

Redan på värmningen så insåg vi att detta skulle bli en tuff uppgift då Vikingalaget imponerade med uppvärmningsövningar modell värre. Flertalet i det laget behhärskade dessutom den ack så viktiga kunskapen att åka skridskor baklänges. En teknik som ser grymt snygg ut om man behärskar den.
Mattias Evestål i holken fick kämpa bra mella stolparna under vårt motståndarlags uppvärmning. Vår egen uppvärmning bestod mest av snygga dribblingar och inte alltid så välplacerade handledsskott mot målet där en gentleman vid namn Pelle vaktade. Pelle fick dessväre senare utgå och ersattes av Håkan Runesson i målet. Bägge våra målvakter spelade dock heroisk ishockey under deras respektive tid på isen.

När matchen sedemera blåstes igång, för den blåstes verkligen igång då vi hade två stycken domare med oss in i denna viktiga match, ja då visade det sig att våra motståndare gått på det äldsta tricket i boken: Uppvärmningstricket. Dom hade antagligen inte blivit så imponerade av vår uppvärmning så dom trodde följdaktligen inte heller att vi skulle vara något större hot under själva matchen. Men där hade dom fel.
Kämpandes som getingstuckna illrar så tog vi ledningen med både 1-0 och 2-0 efter att vår superstar David Strand gjort ett och Leif elegant gjort ett på Evestål som var blek av rädsla för våra skridskoskickliga och hårdskjutande forwards.

Emellertid så han Vikingalaget både förbi och ikapp, mycket till följd av några tvivelaktigt dömda straffar. Straff utdömdes varje gång en tackling utdelades i enighet med reglerna,så det blev tre stycken sådana under matchen.
Matchen såg länge ut att vara förlorad vid ställningen 3-4 men då skickade vi in vårt hemliga vapen. Vår ryska line:Linja Sovjeta. Den bestod i och för sig av samma folk som tidigare men skillnaden var att denna linen numera ägnade sig åt klassiskt sovjetiskt klappklapp. Peter Fagerström gav Strand ett sånt smörpass att inte ens han kunde missa det skottet och fullbordade därmed sitt hat trick då unge herr Strand även gjorde 3-3-målet på en straffretur tidigare under matchen.

Matchens sista läge fick undertecknad då jag fri med Evestål snärtade upp pucken mot vänstra krysset och var väl ganska säker på att den skulle sitta, men det så karaktäristiska ljudet av en gummitrissa mot rödmålad metall ljöd i stället igenom Victoriahallen.
Även Peter hade ett par fina chanser att avgöra under matchen sista självande sekunder. Nu blev slutresultatet oavgjort, 4-4 och även om våra motståndare kanske hade fler chanser än vi så var det ett rättvist resultat.

Plockade för övrigt bokstavligen ner Henke Medin på jorden när denne under ett spelavbrott åkte fam till mig och gruffade var på handskarna flög och det dröjde inte många sekunder innan den gode Medin låg på isen liknandens en isbjörn som kört huvudet i en tunna, med tröjan över huvudet och gnydde. Klockren seger, vilket Medin stort nog faktiskt erkände!

För egen så har dagen i dag bestått av en fotbollsträning där återigen 20 man deltog. Det är kul att se gubbar! En väl genomförd träning från alla håll och kanter.
Axel Karlsson har något stort på gång i år. Har varit i forsen nu i snart tre och ett halvt år och har aldrig sett "maulvaktajävlen" så bra som nu. Många kilo lättare och alert som fan i målet. Det känns väldigt tryggt inför säsongen.

Eftermiddagen kommer att spenderas i Kalmar då Johannas lillebror Jocke idag fyller 20 år. Därför ska vi gå ut och äta. Det ryktas om Larmgatan 10, och det tycker jag är ett utmärkt val. Börjar bli hungrig nu!

Imorgon bär det således också av mot den kungliga huvudstaden i allmänhet och Globen i synnerhet för att där se när AC/DC spelar. Dom spelade även i går och gjorde det enligt uppgift väldigt väldigt bra. Ser verkligen fram emot denna tripp som börjar i morgon klockan 10.00 i Lindås.
 
Jag önskar er alla en fortsatt trevlig helg!

/~~/

Selleri

Laddar för fullt inför den oerhört tuffa drabbningen i kväll då det vankas hockeymatch i Victoriahallen. David Strand som är head coach/GM/center i vårt lag har ett tufft jobb när han i afton ska formera femmorna som till antalet nog kommer bli nästan tre. Någon av oss kommer också få den tvivelaktigt roliga uppgiften att stå i mål. Vid förfrågan kommer jag vänligt men bestämt att tacka nej då jag inte har vad som krävs modmässigt för att ställa mig mella stolparna. Nu är det förvisso endast spelare av Henke Medins och Micke Axelssons kaliber som återfinns i det andra laget vilket har gjort att frågan har väckts huruvida vi inte bara ska placera en liggande hockeyklubba på mållinjen då vi starkt ifrågasätter våra motståndares kompetens att få upp pucken. Så kallad puck-impotens.
Nä, skämt åsido så hoppas jag att detta blir lika vansinnigt skoj som förra fredagen. Men eftersom vi i dag spelar med domare och målvakter så finns det ändå ett visst mått av allvar i det hela, och det gör det ännu roligare!
21.10 i Victoriahallen denna fredagskväll...

...så det innebär att jag missar finalen av tidernas bästa program, På Spåret. Lisa Syrén och Johan Wester möter Jessika Gedin och Hans Rosenfeldt. Personligen tror jag firma Syrén/Wester plockar hem denna segern som i en liten ask. Tycker Johan Wester är smått fantastisk. Vem minns inte hans suveräna roll som brandmannen Kaj-Åke " Kajan" Hansson i underbara HippHipp?

I går blev forsens senaste och kanske starkaste nyförvärv klart när Peter Fagerström valde att lämna Lindås/Långasjö och göra comeback i sin gamla klubb. Peter kommer att bli oerhört värdefull för oss. Nu ser vår trupp bättre ut än vad den gjort på ett par år, så en placering bland de främsta är den givna målsättningen för oss. Tror personligen att det kommer att bli ett riktigt getingbo däruppe. Det finns en hel drös med lag som jag anser kan vinna serien. Men viktigast är att vi är ett av dom lagen som har chans på avancemang. Jag börjar längta så smått tills det drar i gång, det är inte så vansinnigt långt kvar nu. Träningsmatcherna är bara någon helg bort, och sedan går det fort.


Så här ser han alltså ut vårt senaste nyförvärv! Peter Fagerström.



Vi tränade i går och det var en ordentlig skara blåvita tappra själar som deltog. Jag räknade inte men drygt 20 måste vi varit. det är bra det. Förhoppningsvis blir lika många under morgondagens praktik på konstgräset.

Blir imponerad när jag ser EIS damer träna. Snacka om uppslutning på deras träningar. I torsdags måste det ha varit minst 30 fotbollssugna damer där nere för att träna efter oss. Och jag vet att det nästa alltid är grym uppslutning på deras träningar vilket imponerar lite på mig.

Förra årets succé med Yzerman-cupen kommer att fortsätta även i år. Dock med en nyhet. I varje match kommer en ny person att plocka ut de tre bästa forsarna och i den mån det går kommer inga spelare själva få göra det. Istället kommer hängivna JIF-supportrar få den äran. Nicke Grozdanovski, Johnny Elm, Anita och Krister Klevtun,Pakke Adolfsson, Andreas Klevtun, David Elm, Sofia Randewall,Martina Andreasson med flera kommer alltså, om dom själva vill, att dela ut poängen denna säsong. Även Lasse Franzén kommer att föräras detta uppdrag då han har lovat att vid minst ett tillfälle bege sig ut till Johansfors IP för se en match.I de bortamatcher där inte så många JIF:are är med och tittar kommer jag att ta beslut hur det ska lösas då. I allra värsta fall göra jag det själv. Och skulle jag inte vara med faller turen till Dennis.
Pettan vann fjolårets tävling och blev prisad med en otroligt vacker tröja som förkunnade detta faktum. Pettan lär vara sugen på att lägga vantarna på en ny tröja denna säsong, men konkurrensen kommer att bli stenhård. Jag tror att Robin Franksson kan bli en dark horse i år. Det finns mycket fotboll i den grabben.

Vilket jävla mål Alex Ovechkin gjorde härom natten.Tyvärr hittar jag inte klippet på youtube.  Man måste ha i åtanke att det är inte Åseda han spela mot heller uatan världens bästa spelare. Och ändå är han så briljant att det ser ut som han möter just Åseda... Jag lyfter på hatten för världens bäste spelare just nu. Trots Evgeni Malkin,Sidney Crosby,Martin Brodeur och Vincent Lecavalier. Ingen av dom har just nu samma potential som den unge ryssen. Vilken lirare... Och jag avskyr i grund och botten Washington Capitals.

Halv nio är det amling i Victoriahallen i kväll... Ett SMS från GM Strand trillade nyss in...

Emmaboda IS herrlag åker till Spanien på träningsläger. Ett kul initiativ tycker jag. Tänk vad skoj att åka iväg hela truppen till Spanien, vilken grej. Bra jobbat får man lov att säga! Kan tänka mig att soldyrkaren i deras mittförsvar är hjärnan bakom resmålet...
För forsens del blir det nog en träningsvecka på IP känns det som, och en träningsvecka där är inte att förakta alls. Pizza från Enis efter lördagsträningen och ett par kalla tjeckiska pilsner gör att en träningsvecka på IP inte är så dum alls.

Det går åt fler kalorier att äta selleri än sellerin innehåller. Så för dig som vill banta så är det att rekommendera att käka selleri..

/~~/



SAAB

Äntligen hemkommen efter en lång dag med oräkneliga ärenden som allesammans har bockats av i en rasande takt.  I tur och ordning så har en styck arbetsdag, ett besök i Nybro och ett likadant i Kalmar avhandlats.

Jobbet var ungefär som vanligt. Fortfarande diskuteras VikingBowlingen ganska friskt med Lasse Mourinho som största måltavla. En oerhört mängd statistik har tagits fram för att på så vis enkelt kunna följa vem som är bäst på vad och vem som är sämst för tillfället och denna statistik gynnar väl inte alltid Frisk om jag lägger fram det så. Som sagt så blir diskussionera oftast väldigt heta och en del skulle nog använda ordet "okamratlig" på nivån får vårabowlingdiskussioner. Jag, som är en ytterst ojämn spelare i de flesta sporter jag ger mig på och så även i bowling, jag passar på att vara så jävlig som möjligt mot så mpnga inblandade som möjligt medans jag har chansen i kraft av en stabil seger i ryggen.

Efter dagens arbete så stack Jojje och jag till Nybro och Awes sportaffär där hon fick sina nyinköpta begagnade skridskor slipade. Jag vet inte i fall någon vet om det är möjligt att få sina skridskor slipade här i Emmaboda någonstans?
I vilket fall som helst så fortsatte senare resan mot Kalmar och den nya köpstaden som växt upp i och med IKEA:s satsning.Stadium låg först på turlistan där ett par hockeyhandskar skulle inhandlas och så blev också fallet, ett par utav märket Salming. Ska tilläggas att jag inte köpte dom för märket utan endast av den enkla anledningen att dom var billigast, 299 riksdaler, och det kan det vara värt. Även ett par puckar inhandlades, för övrigt tillverkade i Tjeckien vilket faktiskt de allra flesta matchgodkända puckarna är. Andra anhalten var MediaMarkt, denna djävulska affär där i alla fall jag får typ svindel när jag entrar. Där skulle en extern hårddisk inhandlas eftersom datorn hemma börjar bli seg som fan då den fyllts med diverse nödvändigheter genom åren. På den tiden när folk började skaffa hemma-PC så var en G ganska mycket minne. Jag minns när Eva-Lena och Benny Fransson i mitten av 1990-talet, köpte en hem-PC genom LO-facket. I den datorn var minnet 1.99 G och det var något djävulskt tyckte man då. Jag minns att speciellt Crille Lundin var smått lyrisk över detta faktum att det var två gigabtes minne i datorn. Idag upptäckte jag att man inte länger mäter minnet i gigabyte utan i terabyte, T. En T är alltså 1000 G. Den externa hårddisk vi slog till på var utrustat med just e terabytes minne vilket jag har svårt att tro att vi någonsin kommer att fylla, men MediaMarkt hade en duktig försäljare och vi slog som sagt till.

Som ni alla vet så blir man hungrig utav bara fan av att handla så vi tog en sväng förbi Zorbas innan Peugeoten började sin hemfärd mot Emmaboda igen. Deras buffé är precis som så många andra redan varit inne på, riktigt bra. Dom har förvisso inte så värst mycket olika saker men det dom har är gott som fan. Min personliga favorit är deras kycklingwok som nuförtiden uppenbarlgien även innehåller stora grillade räkor. Gott så in i helvete. Så nu är man mätt,matt och törstig.

I NHL i natt så fick tyvärr mitt kära Tampa Bay Lightning stryk av Chicago Blackhawks. Det hjälpte föga att supertalagen tillika draftettan totalt, Steven Stamkos gjorde hat trick inför hemmapubliken i St.Pete Times Forum. Original Six-laget från Chicago vann ändå matchen med 5-3. Ändå är jag väldig glad för Stamkos skull som har haft en minst sagt motig inledning på sin NHL-karriär. Han spåddes att bli en ny Sidney Crosby, men har just nu ljusår kvar till den nivån. Men i natt visade grabben i allafall prov på sin enroma talang. Mer sådant tack.
Vancouver Canucks, med Mats Sundin har verkligen hittat formen efter en djävulsk svacka precis när man hämtat in "Captain Toronto", Sundin. Nu visar man återigen att man är ett lag som kommer att bli en obehaglig uppgift för vilka som än får det tvivelaktiga nöjet att spela mot dom i det kommande slutspelet, för jag är tämligen säker på att Canucks tar sig dit. Dock är jag välddig tveksam till om det blir så lyckad där, då Vancouvers backbesättning i mina ögon är alldeles för svag.

Två veckor kvar till den i NHL så klassiska och mytomspunna "trading deadline". Det är nu de bästa lagen börjar rusta inför slutspelet, det är nu dom riktigt stora affärerna görs upp. Det är nu eller aldrig som Vincent Lecavaliers öde bestäms huruvida han ska stanna kvar och frälsa oss Lightning-fans med sin magi, eller om han flyttar hem till sin födelsestad Montréal för att där frälsa den franskkanadensiska publiken i delstaten Quebec.

Anna-Carin Olofsson-Zidek var ett enda skott från att bli världsmästarinna i förmiddags. Hon missade sista skottet och blev därmed fyra. Snöpligt, men ändå så...hmmm....svenskt.

Om SAAB:s vara eller inte vara tvistar de lärde. Den ena politikern tycker si den andra så. Jag tycker mest synd om arbetarna på fabriken. Sen kan jag nog förstå att regeringen inte vill gå in med massa skattepengar i ett företag som inte gått med vinst på 20 år. Klarade inte General Motors att driva SAAB, hur i helvete ska då regeringen klara av det?



Jag tror jag lämnar bloggandet för i afton.

/~~/

Peter den store

Peter Forsberg verkar ha gjort sitt för svensk ishockey. Tyvärr. Foppa fanns inte med på uppvärmningen i kväll till MoDos match hemma mot HV71 och senare förklarade hockeyikonen att han avbryter sitt comebackförsök. Denna gång tror jag dessvärre blir hans sista farväl till hockeyn.
För egen del är Peter Forsberg kanske den allra största idrottsmannen detta avlånga land någonsin fostrat. Jag är för ung för både Björn Borg, Ingemar Stenmark och Ingo. Så jag måste säga att jag tycker det är jättetråkigt när även Forsberg 468:e comeback gick åt helvete. Någonstans hade man en dov förhoppning på att Foppa skulle få representera Sverige vid ett sista stort mästerskap vid de olympiska spelen i Vancouver om ett år, men nu tror jag att de drömmarna är förbi.
Jag hoppas jag har fel, men jag tror att Peter Forsberg nu har gjort sin sista match. Tyvärr för alla oss som älskar ishockey.
Gillar man vad "Peter the Great" har åstadkommit under sin karriär så är änkarna är väl värda att titta på...

Annars är det med relativt tunga ben denna svinkalla tisdag har bearbetats. Dock inte för att livet i sig har varit tyngre än vanligt denna dag, nä mer då för att ett spinningpass modell värre kördes igenom i går kväll. En styck snygg instruktör och sexton fotbollskillar var vi som tillsammans tog oss igenom detta. Jag ger mig fan på att instruktörer i spinning måste ha ett visst mått av vackert utseende eftersom dom vet då att ingen kille med självaktning någonsin skulle få för sig att ge upp under ett sådant pass. Det var självklart ingen som gav upp av de sexton som deltog, men jag kan tänka mig att om det hade varit en hane med ofördelaktigt utseende och likadan utstrålning på ledarcykeln, ja då hade nog ett flertal övervägt bastun efter en kvart...

Träningspasset var riktigt bra, och jobbigt, precis som ett träningspass på försäsongen ska vara. Att det är svettigt att utöva spinnig, det vet nog alla som gjort det, men att man eftersvettas i en hel natt efteråt var nytt i alla fall för mig. Gjorde en dundertabbe i går när jag smörjde in ansiktet med någon form av gegga, då jag var fruktansvärt torr i detsamma. Dock gjorde denna substans att jag blev ännu jävla varmare under natten så numera tänker jag inte använda sådana attiraljer något mer. Jag ger mig fan på att dom var torra i ansiktet på stenåldern också, men då hade inte Nivea startat sin verksamhet och jag tror att dom överlevde likväl. Visserligen levde man kanske inte lika länge då, men den låga medellivsslängden berodde med all sannolikhet inte på torra ansikten.

I morgon kommer jag och Jojje att dra en sväng till Nybro för att uträtta lite ärenden. Min kära sambo hittade ett par fina skridskor på Blocket här i Emmaboda som vi har varit och inhandlat idag. dessvärre så var slipningen inte den bästa så det ska Awes få titta lite på i morgon. Ska även inhandla mig ett par hockeyhandskar om jag hittar några billiga.
Inte nog med det, vi ska även slå till på en extern hårddisk till denna dator då den börjar bli ganska matt av diverse musik, fotogrefier och dylikt. Det är vad som står på agendan under morgondagen...

På söndag bär det av mot den kungliga huvudstaden för att där kika lite på när AC/DC rockar loss. Jag har sett AC/DC en gång tidigare, då i Göteborg och Scandinavium, och det var en grymt bra show. Hoppas på något liknadne på söndag.

Såg också att Mötley Crüe kommer till Sverige. Borlänge närmare bestämt och deras festival som jag tror kallas för Peace & Love. Jag blev med ens sugen på att åka då jag blev smått frälst i Vince Neil, Nikki Sixx, Tommy Lee och Mick Mars sedan jag läste deras ytterst kontroversiella självbiografi, The Dirt. För er som vill veta hur man levde som rockstjärna på 80-talet så rekommenderas den... Den stora frågan är väl hur fan det är möjligt att alla fyra lever idag.

Nu tar vi kvällen.

/~~/


Spinning

Lasse Mourinho har beordrat spinning för forsens seniorer ikväll i simhallen. Jag har vid ett tillfälle tidigare utövat denna form av träning och vet att den kräver kondition. Och eftersom just den varan är ganska bristfällig i min kropp just nu så ser jag fram emot detta pass i kväll. 16 cyklar var vad simhallen hade att erbjuda så Mourinho fick ta ut 16 man som skulle få göra detta. Det är inte dåligt att ha uttagning till och med till träningarna i division sex... Det måste vara unikt.

Då jag varje dag cyklar till jobbet så tror jag mig ha en viss vana trots allt av det här med spinning, men det återstår att se hur man känner sig vid 21-tiden i kväll. Har en känsla av att man kommer vara ganska mör. För oavsett om man cyklar till jobbet eller inte så tror jag inte att det hjälper vid ett spinningpass. Varför tror jag att det är så då? Jo, Lasse Franzén cyklar även han till kneget...

Mourinho har för övirgt inte haft det lätt på W&WW ITT Flygt denna kalla måndag med tanke på hans horribla resultat i VikingBowlingen i lördags. Både Franzén och jag har vid varje möjligt tillfälle förklarat diverse för Frisk som enträget försvarar sig med att han kommer tillbaka. Det är möjligt att det blir så så därför gäller det att passa på och vara så käftig som möjligt under den tiden man trots allt har en seger i ryggen. Det är så oändligt mycket svårare att vara kaxig om man är kass på något. Tro mig, jag vet. Är nämligen kass på ganska mycket.

I USA äts det varje dag i genomsnitt 15 tunnland pizza. Det är rätt jävla mycket pizza det. Ett tunnland är ungefär 5000 kvadratmeter. Fullständigt värdelöst vetande...

Om det var någon som lydde mitt råd att se NHL-matchen mellan Devils och Sharks i går kväll så fick ni verkligen se en underhållande match. 6-5 till Johnny Oduyas New Jersey Devils som ser ritkigt starka ut. Betänk också att världens kanske bäste spelare, målvakten Martin Brodeur befinner sig på skadelistan och har gjort så nästan hela säsongen. Han beräknas snart vara tillbaka och då blir Devils in i helvete svårstoppade.

Per Bjurman åkte för övrigt över Hudson-floden från Manhattan och in i New Jersey och intervjuade Johnny Oduya. Riktigt kul att se att den gamle flåbusen från Stockholm får lite välförtjänt uppmärksamhet i svensk media. Nu vill jag bara se Bengt-Åke Gustafsson plocka ut Oduya till OS i Vancouver nästa år om hans gedigna och stabila spel håller i sig.

Alexander Ovetchkin gjorde inatt ånyo ett hat trick och har redan nu efter 57 spelade matcher nätat 41 gånger. Ryssen är förmodligen en av de giftigaste spelarna någonsin i NHL och hade han spelat på 80-talet hade rekordböckerna sett helt annorlunda ut.


Johnny Oduya visar Teemu Selänne vem som bestämmer.
Foto: www.nhl.com



Johnny Oduya har tydligen också sina rötter från samma område i Kenya som USA:s president Barack Obama. Och jag vågar lova att det är inte många ishockeyspelare som har sina rötter därifrån. Inte av Johnny Odågas kaliber i alla fall.

Viktor Elm placeringsnickade elegant in 1-0 för hans Heerenveen när dom under söndagen fick 1-1 mot NEC Nijmegen. Se målet på denna länken. Dock krävs att man scrollar ner ganska långt. Patrik Ingelsten blev kvar på bänken under hela matchen.

Det var ordentligt kyligt i morse. Men ska det vara kallt så ska det fan vara ordentligt.

Det engelska ordet "Typewriter" är det längsta ordet du kan skriva på ett tangentbord genom att bara använda tangenterna på den översta raden. Ännu mera fullständigt värdelöst vetande...

Kalmar FF fick "bara" 1-1 mot Åtvidaberg i helgen. Nyförvärvet Daryl Smylie ska enligt uppgift ha gjort ett riktigt kalasmål när han kvitterade östgötarnas ledning. Jag tror Smylie kommer att passa som hundralappen i plånkan i KFF och jag tror tvärtemo vad många experter tror. Jag tror definitivt KFF utmanar om guldet även i år. Jag tror det gynnar dom att inte ha något favoritskap på sig. Har också väldigt svårt att tro att Nanne Bergstrand skulle vara nöjd med typ en femteplacering efter de två tidigare så lyckosamma säsongerna. Ska bli skoj att följa i alla fall.

Nu ska jag leta fram cykelbyxorna...

/~~/


 


Vinna är inte allt. Det är det enda.

Som jag skrev i gårdagskvällens snabbinlägg så blev VikingBowlingens sjätte deltävling ett enda stort triumftåg för undertecknad då samtliga bowlinggudar nu bestämt sig för att det var min tur att spela som just en bowlinggud.
Första serien började precis som vanligt lite trevande för alla inblandade parter men för Lasse Franzén och mig så löste sig nervknutarna ganska fort och resultaten blev 146 pinnar för Lasse och en mindre för mig. Fullt godkänt, för att inte säga riktigt bra start för oss. Värre gick det för de andra två herrarna. Lasse Frisk och Mange Johansson som ingen mäktade med att ta sig över hundrastrecket. Som Franzén uttryckte det så var det kanske ingen nyhet för Frisk att hamna på den negativa sidan av det i VikingBowlingen så klassiska 100-strecket. Frisk drog in 92 poäng och Magnus 95. Fördel för mig och Franzén alltså.

I andra serien så fortsatte både Lasse och jag att spela bra och fick följe av Mange som visade att han inte gett upp kampen om en säkrad titel. Mourinho sladdade dock efter väsentligt här och efter hans resultat på 105 poäng, samtidigt som Franzén späntade i med 180 pinnar, Mange med 169 och jag med 142, så var uppförsbacken mer eller mindre ett berg för Frisk.

I tredje serien så spelade Frisk förvisso upp sig. Nu hjälpte det föga då vi andra tre spelade i trans. Personligen satte jag allt. Missade bara en enda kägla i hela serien fördelat på sju spärrar och tre strikar. En nia i nionde rutan var vad som skiljde mig från rekordet på 193 poäng- Hade det blivit en spärr eller strike så hade rundan blivit perfekt. Nu blev den nästan det ändå eftersom prydliga 187 poäng inkasserades på kontot. Även Mange spelade grymt här och fick ett resultat på ståtliga 167 poäng. Frisk som toppade formen i helt fel läge kom på tredje plats i serien på stabila 146 poäng. Franzén spelade antagligen bort seger här trots helt och fullt godkända 131 poäng.
 
I avslutande fjärdeserien så fortsatte Manges och mina hysteriska formtoppar och dessbättre för egen del så skulle det visa sig att jag var den med stabilast spel för dagen. Efter att ha defilerat i mål med en 176-runda samtidigt som Mange var tre poäng bakom anade jag att segern var klar eftersom Franzén för ovanlighetens skull spelat sämre ju längre tävlingen gick, och avslutade med 129 poäng. Redan avsågade Lasse Mourinho avslutade den sjätte deltävlingen med 111 poäng.

Totalt gav detta följande ställning.
1. Ante: 650 poäng, 3 sammandragspoäng
2. Mange: 604 poäng, 2 sammandragspoäng
3. Franzén: 586 poäng, 1 sammandragspoäng
4. Frisk: 454 poäng, inga sammandragspoäng

Sammandraget, "målskillnaden inom parantes)
1. Mange, 14 poäng.(+22,6)
2. Ante, 9 poäng. (+10,8)
3. Franzén, 8 poäng(+13,4)
4. Frisk, 5 poäng. (+ 1,2)


Mange leder alltså med fem poäng och endast i teorin kan Franzén eller jag gå förbi honom under de två avslutande tävlingarna. Jag måste vinna bägge samtidigt som Mange kommer sist vilket förefaller in i helvete orimligt med tanke på den stabilitet ordföranden har visat upp. Istället så kommer det att bli kamp om den så försmädliga sistaplatsen. För Frisks del ser det i skrivande stund ganska mörkt ut vad beträffar just det kapitlet men Frisk har möjligheten att ta sex poäng under de två avslutande rundorna och på så vis kämpa sig ifatt. Att han skulle göra det förefaller dock lika orimligt som att Mange tappar ledningen.

Nu släpper vi bowlingen för denna gång. Med ett leende på läpparna!

I fredags kväll var jag och några vänner i Victoriahallen för att där utöva den ädla sporten ishockey under cirka två timmar. Jävlar vad skoj det var. Att åka spela ishockey har alltid legat mig varmt om hjärtat, att sedan spela ishockey med nyslipade skridskor var som en dröm. Förvisso oerhört jobbigt, men fruktansvärt kul. Vad som retar mig liiite är att David Strands skridskoåkning faktiskt imponerade på mig och jag konstaterar bara faktum när jag säger att du var bra på rören Strand. Plus också för hockeyfrillan...
Ska i ärlighetens namn erkänna att jag inte alls trodde att det skulle vara så fruktansvärt jobbigt, men ack vad jag bedrog mig. Har fortfarande stora problem med att klä på mig själv på grund av en träningsvärk modell värre i ljumskar,svank,skinkor,underarmar,lår,vader,skuldror och dom musklerna man använder när man ler och skrattar. Jag undrar hur jag ska överleva ett spinningpass i morgon kväll.

Markku Ahonen... hitta för fan på något nytt ämne att gnälla om nu. Jag uppskattar hockeyslagsmål. Du gör det inte. Punkt slut. Jag tror alla har förstått det nu.

Dagen i dag kommer antagligen att gå lite i städningens tecken. Källaren är i behov en dammsugning och då rycker jag ut med ens då jag gillar att dammsuga. Eller kanske inte så mycket just dammsugningen utan mer resultatet efteråt. Kan även tänka mig att någon enstaka fotbollsmatch kommer att slötittas på. Tror faktiskt att det är Milanoderbyt ikväll och det får det nog bli. För er som vill se kvalitetsishockey rekommenderar jag å det varmaste toppmötet i kväll i NHL mellan New Jersey Devils och San José Sharks. Klockan 21.00 på någon av Canal +.

Vi tränade i går på konstgräset. Ganska mycket folk var vi och mycket spel stod på schemat. Det är något visst med att träna när vårsolen börjar sticka fram och det finns lite värme i solstrålarna. Igår var förutsättningarna optimala. Klarblå himmel, tre-fyra minus och hyfsat med folk. Ändå gick det för egen del väldigt väldigt segt. Något som till och med uppfattades av domarkåren ledd av Stefan Söderqvist som  värmde upp inför matchen mellan EIS och Glömminge. Söder tog tillfället i akt att kommentera ett mindre lyckat tekniskt nummer från min sida. Det bjuder jag på! Söder var för övrigt som vanligt riktigt bra i Nybro Open.

Emmaboda vann för övrigt matchen med 2-0 efter mål av de bägge nyförvärven Rickard "Albertini" Albertsson och Anton Malmqvist. Såg inte matchen så jag kan inte säga mer än så.

EIS har för övrigt lagt ut rörliga bilder på sin hemsida från damernas triumf i Nybro Open förra helgen.

Nu ska jag och David Strand ta ett pass på grillerna nere i Lindås. Entry-draften i NHL ´09 hägrar ju som bekant.

/~~/


Snabbis

En snabbsammanfattning av VikingBowlingens sjätte deltävling bara...

1. Andreas Johansson, 650 poäng. Snitt 163. 3 poäng.
2. Magnus Johansson, 604 poäng. Snitt 151. 2 poäng.
3. Lars Franzén, 586 poäng. Snitt 147. 1 poäng
4. Lasse Frisk, 454 poäng. Snitt 114. 0 poäng.

Sammandraget:
1. Magnus Johansson, 14 poäng
2. Andreas Johansson, 9 poäng
3. Lars Franzén, 8 poäng
4. Lasse Frisk, 5 poäng

Som ni alla förstår så var resultatet denna lördagseftermiddag in i helvete önskat så därför kommer ett längre referat i under morgondagen.
Då kommer även fredagens smått fantastiska hockeymatch att avhandlas.

Nu ska jag ta en öl och sedan blir det en sväng bort till Fagerström.

Ha en trevlig Alla Hjärtans Dag allihop!

/~~/

Nöden har ingen lag

Så har man lag ännu en arbetsvecka till handlingarna. Precis som vanligt numera så har även denna vecka bara flugit fram. Man grymtar lite på måndagen men innan man vet ordet av så sitte rman på cykeln på väg hem på fredagen.
Det är faktiskt något visst med fredagseftermiddagar och fredagskvällar. Man går omkring och är lite halvtrött efter en veckas jobb och är nöjd över det faktum att det är två lediga dagar som ligger framför en.
Visserligen är oftast både lördagar och söndagar ganska hårt planerade dom också men de planerade sakerna har ofta en tendens till att vara ganska kul saker.

I kväll är det dock inte aktuellt att vara trött då det vankas hockey i Victoriahallen. David Strand och hans mannar har skickat i väg Nybro Vikings till Leksand för att på så vis kunna ha hallen för oss själva denna kväll. Det är inte utan att man börjar bli lite nervös då jag  nyligen insåg att sist jag åkte skridskor så bodde jag på Torggatan då min hockeyklubba återfanns härom veckan där utav Daniel Karlsson, ni vet Gantesbos dragplåster.

Då jag aldrig i mitt liv skulle få för mig att åka skridskor utan en klubba av diverse anledningar inser jag därför att det är över tre år sedan jag utövade den ädla sporten ishockey och har därmed lite lackpanna inför kvällens batalj i Victoriahallen. Jag minns inte heller om jag lärt mig att skära över åt höger än. Åt vänster är det inga problem men åt höger minns jag att det allt som oftst gick fullständigt åt helvete. I värsta fall får jag spela fult.

I morogn sedan så är det ett fullspäckat schema som ska efterföljas. Tidig tränig. Eller tidig och tidig, klockan 10.30 är det dags för forsarna att träna boll nere på konstgräset. Hoppas på mycket folk då det är en förutsättning för att kunna spela över hela planen.

Efter träningen så är det dags för februari månads stora event. Deltävling sex i VikingBowlingen. Stämningen idag på jobbet har varit hetsk eftersom Mourinho valde att ställa in gårdagens fotbollsträning vilket hade möjligtgjort att den så viktiga sjätte deltävlingen hade kunnat spelats på VikingBowlingens rätta dag, en torsdag.  Franzén som är en man av rutiner kokade av upprördhet när jag i morse talade om att träningen blev inställd i går så man kan lungt säga att Frisk har fått höra diverse skällsord under dagen. Något säger mig att det kommer flera under morgondagens tävling.
Det kommer antagligen bli som så att en styck middag kommer att intagas i Nöjeshusets lokaler innan tävlingen i morgon vilket kan vara trevligt.

Efter tävlingen blir det nog ett par timmar i soffan med någon enstaka kall och ett stryktips kan jag tro. Kvällen kommer nämöligen att tillbringas hemma hos Karro,Peter och Max då vi har sparkat igång vår gamla lottöppningstradition igen. Antagligen blir det som så att vi slår ett öga på melodifestivalen även om den sortens tävlingar är fullständigt ointressanta för min del. Kan eventuellt tycka att det kan vara lite intressant att se hela Eurovisionschlagerfestivalen senare men det svenska tramset är oftast rent pinsamt.
Det var bättre förr...

Ann-Sofie Sjöndin deltar i en tävling där vinnaren hamnar på omslaget till en tidning. Uppsminkad och uppklädd till tänderna! Hon vill förstås att så många som möjligt ska rösta på henne i denna tävlingen och ni som vill hjälpa henne gör det här.

Jag uppmanade i mitt förra inlägg unge herr Elm att testa bössan lite i sin "riktiga" landslagsdebut och uppenbarligen läste han det för dra ända inåt helvete vilken kalasträff Rasmus fick. Snacka om att testa bössan. Både Rasmus och Viktor Elm gjorde väldigt fina insatser och enligt mig så borde bägge två vara givna i truppen till Portugal. Viktor borde dessutom numera rankas för Daniel Andersson och borde rimligtvis få spela från start i den viktiga VM-kvalmatchen. Även Rasmus borde absolut få en plats i startelvan men jag tror personligen inte att Lagerbäck vågar spela bägge bröderna. Hade jag fått bestämma hade jag spelat med tre bröder Elm mot Portugal. Nu får jag dessvärre inte bestämma så särdeles mycket alls i några som helst sammanhang. Men om jag hade fått...

Österrikes målvakt ,Axel Manninger, såg precis ut som vår pojklagsmålvakt gjorde under match i väldigt ung ålder. Vår målvakt, jag kommer fan inte ihåg vem det var då vi rullade runt på den positionen ganska friskt då, han skulle under en lugn period i matchen försöka hoppa och slå handen i ribban till sjumannamålet då han ville sysselsätta sig ed något kreativt. Uppenbarligen hade han bättre spänst än väntat och kom upp väldigt bra med händerna och lyckade på något jävla sätt att fastna med handskarna i nätet uppe vid ribban och blev hängande i båda i händerna varpå motståndarna relativt enkelt kunde göra mål i följande anfall.  Ungefär så förstenad såg Manninger ut när Rasmus avlossade forsarkanonen från typ 400 meter. Jävlar vilken träff...

Den målvakten som trasslade in sig i nätet blev under en annan match kissnödig. Och är man typ åtta år och kissnödig ja, då kissar man. Det är liksom inte mer med det. Om det sen är mitt i ett anfall eller inte hör liksom inte till saken. Men målvakten knatade av planen och ställde sig bakom det målet han var tänkt att vakta och slog helt enkelt en drill. Egentligen det mest naturliga i världen, bara lite förvånande för oss övriga i laget som dessvärre fick se även det motståndaranfallet avslutas tämligen enkelt med ett mål.


Nöden har ingen lag... Mannen på bilden är antagligen inte den omnämde pojklagsmålvakten.


Nu ska det också förtällas att vi var inget bra pojklag. Vi förlorade väldig ofta vare sig vi hade kissnödiga målvakter eller inte.

För övrigt tyckte jag att Christian Wilhelmsson var riktigt bra i landskampen medans anfallarna Berg och Rosenberg visade varför det är  Zlatan och antingen Elmander eller Henke som är ultragivna på topp. Även Adam Johansson gjorde en fin halvlek på sin högerback.

Glöm för tusan inte bort att det är Alla Hjärtans Dag i morgon...

Tampa kunde mycket glädjande klå klassiska Toronto Maple Leafs i nat med 6-4 efter att Martin St.Louis haft en magisk kväll med 1+3. Lightning gjorde 4 mål på bara någr minuter på Torontos finske keeper Vesa Toskala som fick finna sig i att bli utbytt. Nu hjlpte inte det bytet utan Tampa vann som sagt matchen ändå.

Har åkt på diverse nostalgitrippar på youtube de senaste veckorna och här är en oförglömlig högstadie-hit till...

Nu får det vara färdigbloggat för denna gång. Jag ska gå och fixa iordning hockeyutrustningen inför kvällen...

/~~/

Trav

I kväll spelas det fotbollslandskamp i Graz när Sverige spelar borta mot Österrike. Glädjande för alla lokalpatrioter så spelar Sverige med både Viktor och Rasmus Elm från start. Viktor spelar centralt på mitten medans Rasmus har en position till höger på mittfältet.
Det är annars inte så likt Lasse Lagerbäck att ställa upp ett så pass "orutinerat" landslag som det i kväll. För förutom Viktor och Rasmus får även IFK Göteborgs Adam Johansson chansen från start. Kul tycker jag då jag är av den meningen att man ska testa nya spelare i träningslandskamper. Jag vill se Rasmus testa bössan lite. Som Wayne Gretzky en gång sa: - "Man missar 100 % av alla skott man inte skjuter" och det tål att tänkas på.
Matchen börjar klockan 20.30 i kväll och sänds i Eurosport.

I kväll ska jag även göra något så udda för min del som att titta på trav på TV. Är i vanliga fall fullständigt ointresserad av den typen av idrott men denna onsdag har jag och några av mina jobbarkompisar spelat på hästarna och lika ointresserad som jag är av travsport, lika intresserad är jag att vinna massa pengar. Dock är det ytterst osannolikt att det skulle inträffa men det finns i alla fall en chans.

Jag missar för övrigt 100 % av alla skott jag skjuter också... Men det är en annan historia.

Var på en blixtvisit i Växjö igår för att lämna tillbaka tidigare lånad utrustning av Specialistläkargruppen. För att vara exakt så befann jag mig i centrum av Kronoberg största stad i ungefär två minuter innan peugeoten och jag drog oss mot mer hemtama nejder igen. Det vankades som bekant hockey på TV:n vid 19.15 och det var nästan att jag han i tid. Missade dock första kvarten på grund av att jag insåg att jag behövde ha tilltugg till matchen och svängde därför runt ICA-hallen för att ta hand om den saken.
Nybro spelade mot Troja/Ljungby på bortais och gjorde det så bra bitvis att jag en stund var övertygad om att den där försmädliga bortanollan i vinstkolumnen skulle raderas ut. Nu belv det inte så lik förbannat för trots att vikingarna ledde matchen med 3-1 vi dett ett tillfälle så kunde trojanerna vända på steken och i slutet forcerade man även in 4-3 som slev slutresultatet.
Nybro stod upp bra, till och med så bra så att Lasse Franzén enligt egen utsago fick lite skrämselhicka inför en eventuell kvalserie innehållandes både hans officiella favoritlag Tingsryd och hans smyglag Nybro.

Andreas Sandell ramlade på något underligt vis bakom egen kasse och två trojaner störtade fram och snodde pucken men undgick att, två mot målvakten, göra mål. Skönt för Sandell som jag tycker har utvecklats något enormt den gångna säsongen och blivit en riktigt bra back. Tuff om inte annat, och det uppskattar ialla fall jag.

På lördag är det dags för deltävling sex i VikingBowlingens första säsong. Mange Matsal kan i princip säkra totalsegern vid vinst medans Lasse Mourinho,Lasse Franzén och undertecknad får slåss om platserna därefter. Franzén vill som jag tidigare har nämnt " hänga av den jäveln på lördag" och syftar då på att Frisk vid en  sistaplats skulle få det tufft att knapra igen det under de två avslutande rundorna. Personligen siktar jag på seger och känner mig som vanligt i usel bowlingform men det har inte hindrat mig förr!
Franzén är för övrigt rent av vansinnig över det faktum att vi inte kan spela på en torsdag som vanligt och skyller en eventuell förlust på de i JIF som har planerat fotbollsträningarna till just torsdagar. Mange Matsal är lika lugn som vanligt då han är den enda av oss som faktiskt kan spela bowling vilket antagligen gör att det svider extra mycket att jag har det mest prestigefyllda rekordet. Det för bästa serie. Mina 193 poäng är en bättre än Manges 192 och två bättre än Franzéns 191. Dock hjälper rekord föga i sammandraget där vi har en bra bit upp till Manges nivåer.

Jag vet inte alls hur många av er som läste tyska som tillval på Bjurbäcksskolan under mitten av 90-talet. Jag var en av dom och i den kurslitteraturen som vi då läste så var ett återkommande moment att sjunga med i det tyska bandet Die Prinzens låtar. Detta kom jag i håg härom dagen och gav mig genast ut på youtube för att leta rätt på klassikerna. Jag hittade dom. Vem ifrån den tiden minns inte den oerhört dåliga låten " Millionär", den ännu sämre "Alles nur geklaut" och den rent av vidriga " Küssen verboten"??? Jag får bara en bild av en glatt trallande Birgitta Fröberg framför mig och det är inte utan att man minns den tiden med värme.
Kommer också i håg hur jävla dålig jag var på tyska och hur min översättning på ordet "förhoppningsvis" blev "fürjumpningswise". Man kan säga som så att den glosa följdes av en fet röd bock.
Egentligen är det fan inte underligt att man var dålig på det språket med Die Prinzens musik ekandes i öronen.


Så här kände jag mig efter en tyskalektion på högstadiet



Jag vill inte åter dra upp debatten om hockeyslagsmål men jag hittade denna länk igår och jag tycker den är lite småkomisk faktiskt. Jesse Boulerice som är en rutinerad herre inomdet området skämdes säkert ganska rejät när han satt i båset. Rakt på hakan. Jag har sett tusentals och åter tusentals sådana fighter men kanppt aldrig en så klockren som den.

Tror Viktor nickar in ett i kväll. Sverige vinner med 3-1.

/~~/


Ukulele

Det går inte att komma ifrån det, men mycket av snacket på jobbet och för all del även i hemmet har handlat om helgens fotbollsturnering, Nybro Open.
Det finns uppenbarligen ett oerhört intresse för fotboll i kommunen så därför berör inomhusturneringarna mycket mer, och många fler än man tror.

Sett med ett par dagars perspektiv så gör Johansfors IF en fin turnering med en mycket hedrande semifinalplats och riktigt bra spel i, i alla fall några matcher. Dock sitter den urklumpiga utvisningen kvar på näthinnan men dessvärre så kan jag inte göra så jävla mycket åt saken nu. Det gäller bara att se till att man värderar situationen liiite mer nästa gång.
Många i JIF visade framfötterna och jag vill åter framhålla Axel Karlsson som gjorde en fantastisk turnering. Stabilt målvaktsspel skänker oftast lugn till backlinjen och i egenskap av försvarare så känns det skönt. Det ska bli väldigt intressant när väl seriespelet drar i gång och se hur långt det kan räcka. Topp tre tycker jag är en realistisk målsättning.

Ska i det närmaste bege mig till metropolen Växjö för att där uträtta diverse ärenden. Kommer därför att missa löpträningen ikväll. 18.30 för er som planerar att deltaga.

På fredag är jag uttagen David Strand att spela i hans lag i en ishockeymatch. Fick ett SMS i gårkväll där det stod att jag eventuellt skulle få rollen som "fjärdeforward" vilket är ett helt nytt begrepp för mig inom ishockeyn underbara värld. För har vi bara tre forwards med så tror jag att det kommer bli en jobbig afton. Strand lät mig också veta att fredagens övningar även fungerar som uttagning till kommande fredag då Davids lag har blivti utmanade av ett gott gäng bestående av bland andra Robert Lilja, Henke Medin, Honken, Micke Axelsson och Ola Gustafsson. Säg så här David, att om jag av någon anledning inte skulle fylla dina krav för en plats i truppen till den matchen, kan man nog räkna med att jag får göra ett återbesök i Victoriahallens utvisningsbås nu på fredag...

Henke Medin, mannen som på innebandyplan är korsning mellan Alexander Karelin och ett matsalsbord. Kan han månne göra sig på en rink??? Det ska bli intressant att se...

Bokstaven Q är den enda som inte finns i namnet till någon amerikansk stat. Värdelöst vetande....
Och i Salt Lake City är det emot lagen att promenera på gatan hållandes en ukulele som inte är inslagen. Det är tur att amerikanarna håller eftersina medborgare...


Jojje svävar vidare på sitt lyckomoln efter helgens bravadermen igår sträckte hon sig tyvärr på träningen och lite smolk i glädjebägaren befann sig. Jag tror dock snart hon är tillbaka igen.

I NHL så vann i natt New Jersey derbyt mot NY Rangers med klara 3-0. Henrik Lundqvist vaktade kassen för Rangers som för en tid sedan såg så stabila ut och det till och med talades om att detta var året då Lord Stanleys buckla skulle plockas hem till Manhattan. Efter fem raka förluster så är man förvisso fortfarande på slutspelsplats men de jagande lagen bakom har bara fem poäng upp till klassiska Rangers. Slutspel tror jag dock Tom Renneys mannar fixar, även om jag tror att Renney själv sitter ganska löst på sin head-coach-position. Stanley Cup kan ja ginte tänka migatt Rangers är mogna för än. Jag undrar om det finns något lag i år som kan rå på San José Sharks. Möjligen Detroit och kanske kanske också Boston Bruins. San José och Detroit kan inte mötas i final då dom kommer från samma conference, men jag vågar nästa lova att något av dom två lagen möter antingen Bruins eller New Jersey Devils i finalen.
Jag vägrar att ge upp hoppet om mina kära hockeykrigare från Tampa, men jag är realist och inser att det ska till ganska mycket om Lightning ska ta sig till slutspel i år.
Faktum är att trade-rykterna kring kaptenen och superstjärnan Vincent Lecavalier har blossat upp igen och jag börjar faktiskt misstänka att det finns allvar i ryktena. Montreal Canadiens säga vara beredda att ge precis hur mycket som helst för en franskkanadick av Lecavaliers kaliber (det finns ingen franskkanadensare av hans kaliber) och jag undrar bara hur länge Tampa står emot.

Nu drar jag till Kronoberg

/~~/


Att avgöra matcher

Oavsett vilken nivå man spelar fotboll på så finns det alltid en liten dröm i bakhuvudet om att någon gång få vara den som avgör den där viktiga matchen. Hemma hos oss på Genstigen så kan vi stoltsera med att hushållets samtliga inneboende, det vill säga Jojje och jag, avgjorde sinia respektive matcher.

Vi börjar väl från början.
Johansfors skulle spela semifinal mot Läckeby och förhoppningarna om vidare avancemang var goda då vi kände att den känslan som fanns i laget under fredagens så lyckosamma grupp- och kvartsfinalspel till och med hade förstärkts under helgen och att vi hade en jättechans att spöa Läckeby. Lasse Mourinho beslutade sig för att till och börja med rulla på allt folk vi hade och jag tyckte persinligen att det var en mycket bra idé då seminfinalen var 20 minuter lång och tro det eller ej men det är faktiskt fruktanskvärt jobbigt att spela därinne.

Matchen börjar ganska avvaktande. Vi rullar bollen ganska väl mellan oss men skapar egentligen inte så mycket medans Läckeby skapar desto mer och har nog ett litet övertag på oss. Men ju längre matchen går och ju mer dåliga avslut dom tar ju mer börjar i alla fall jag känna att det nog fan ska kunna gå. För chanser får man alltid. I alla fall någon halvtaskig, och det är dom man måste sätta.

I stället så dunkar Läckebys Martin Johansson ursnyggt in bollen i krysset, helt otagbart för Axel i holken, och nu jobbade vi i uppförsbacke. Dock skapar vi tyvärr inte så särdeles mycket nu heller utan istället så är det Läckeby som trummar på med djupledsbollar på mötande forwards. Just en sådan här situation skulle bli vårt fall. Dessvärre var det jag själv som sabbade aftonen för laget. En boll kommer mot deras lagkapten, som jag vet är kvick rackare. Jag går upp i ryggen på honom med ett bra tag om nederdelen på hans tröja. Lagkaptenen gör dock en vändning mycket snabbare än vad jag väntat mig och vips så är han en meter förbi mig. Ett ödesdigert misstag. Jag släppte aldrig taget om hans tröja och Nybro Opens mest solklara utvisning är ett fatktum. Riktigt riktigt klantigt och jag tar helt på mig skulden för sorti ur turneringen. Jag ber laget om ursäkt för detta tilltag.
Mindre intelligent alltså att ta en utvisning med mindre än två minuter kvar. Och som om inte detta vore nog så sätter samme Martin Johansson till råga på allt elände den efterföljande frisparken och 2-0 som sedemera skulle visa sig bli slutresultatet.
Nu är inte 2-0 mot Läckeby, som dessutom var bättre än oss, så mycket att skämmas över egentligen. Den enda i laget som behöver skämmas, ja det är jag.
Axel gjorde ånyo en mycket stark insats i målet och var genomgående kagets bäste spelare. Vill även nämna Charlie Dziobek som ja gtyckte gjorde en stark insats turneringen igenom.

Desto gladare skulle man i alla fall bli någon halvtimme senare i Emmabodadamernas final mot Lindsdal. En ganska händelsefattig match med ett litet övertag till Emmaboda chansmässigt slutade i det grymmaste av alla avgöranden. Straffar. Amerikanska sådana dessutom.
Lindsdal börjar, och deras skytt gör inget misstag och nätar stiligt.
Emmabodas Frida Andersson, tjejen med ett av kommunens bästa tillslag herrar inräknat, stegar fram och sätter en behärskad straff i målvaktens vänstra kryss.
Lindsdals tur igen. Lalle i EIS-kasse räddar och sätter Lisa Franzén i en skön sits.
Franzén gör det hela bra men dessvärre ville inte bollen in och det är helt jämnt inför den sista straffomgången.
Lindsdal plockar fram sitt stora namn, Amanda Fredriksson som pressas ut av Lalle och Fredriksson missar.
EIS sista straffskytt. Lagkapten och dessutom kvinnan i mitt liv, Johanna Sjöndin stegar fram. Jojje placerar bollen till höger sett från henne själv och målvakten har hela vikten åt andra hållet och bollen rullar in till min,Jojjes och hela Emmabodas stora förtjusning. Segerchecken på 5000 kronor är inkasserad.
Jag avr så stolt att jag nästan sprack när jag satt på läktaren och tänkte att jag kan ta att bli syndabock i varje match om jag får se Jojje så glad. Jag vet hur hårt hon har kämpat för att komma tillbaka dit hon en gång var, men frågan är om hon inte är bättre än någonsin just nu!
Senare blev hon också utsedd till turneringens bästa spelare och då fick jag rysningar...

Som sagt, vi avgjorde varsin viktig match. Jojje åt rätt håll och jag åt fel håll. Och om någon hade sagt innan matcherna att det skulle bli så så hade jag inte sagt emot. Dock trodde jag att jag hade så pass mycket rutin efter alla dessa år somk spelare att jag skulle kunna gömma en försvarares bästa trick, tröjdragningen, lite bättre. Jag var inte på planen under ett enda baklängesmål under hela turneringen, men likväl lyckas man strula till det. Det mina damer och herrar är en konst i sig.


Turneringens bäste spelare, Johanna Sjöndin!


Nu ska jag gå och se i fall leendet på Jojje sitter kvar. Det är jag rätt övertygad om. Hon kommer sova med det leendet. Och då är jag nöjd!

Nybro IF vann elitturneringen efter att man besegrat Slätthög i finalen med 2-1.

Grattis Emmaboda IS till segern. Ni var turneringens bästa lag och väl värda segern!
/~~/


Nybro Open

Tillbringade nästan 15 timmar i Victoriahallen under gårdagen. Började med att följa Emmabodas damer på deras väg mot finalen för att sedan själv delta och hjälpa till att ta Johansfors till söndagens semifinalspel som vi faktiskt tog oss till.

EIS-damerna började spela vid 11 igår förmiddags och jag och min gode vän Lasse Franzén beslutade oss för att förära detta högt talangfulla lag med vår närvaro. Franzén satt med ett léende på läpparna från det att han klev in i bilen tills det att han fick se Victoriahallen i all sin prakt. Anledningen var att Nybro Vikings kvällen innan fått dunderpisk av Percys pågar nere i Malmö. Franzén gillar som bekant inte Nybro och var därför glad som en lärka tills det att han såg vikingarnas högkvarter. Då knäpper idioten upp son tröja för att framhäva att han under den minsann har en TAIF-tröja. Han ville nog slippe onödiga spekulationer helt enkelt. Månge torde det ha varit som blev förvånade när Nybro-loggan kom vandrande i en TAIF-tröja...

Väl på plats så fick vi se en ganska loj förstamatch mot Smedby som damerna tillslut ändå vann med 2-0 efter dagens kanske två bästa EIS-spelare, Rebecka Herbertsson och Frida Andersson gjort varsitt mål. Efter den matchen så visade EIS vart skåpet skulle stå i samtliga kvarvarande matcher innan semin. Man vann mot Södermöre med 6-1, mot Timmernabben med 4-0 och kvartsfinalen mot Lessebo med 4-0 innan man ställdes mot ärkerivalen Madesjö IF i seminfinalen.
Den matchen blev en tight och jämn historia som de allra flesta nog trodde skulle sluta oavgjort men Lisa Franzén hade andra tankar och med ungefär en minut kvar så piskade hon in en halvvolley med en sträckt vrist, otagbart ner vid målvaktens högra stolpe och sköt därmed EIS till final.
EIS kommer där att få möta Lindsdal som efter straffdramatik slog ut Älmeboda/Linneryd.
Emmaboda var damturneringens bästa lag anser jag och jag tror att man har en jättechans att knäppa LIF på näsan och kamma hem segerchecken till Emmaboda. EIS som kaptinerades av min kära sambo,spelade stabilt och enkelt långa stunder och behöll lugnet och det var det som avgjorde mot Madesjö.

Senare under kvällen så var det dags för kommunturneringens andra hälft. Den halva där Johansfors IF deltog. Vi kom till spel med en femton man stor trupp där vi mönstrade det bästa vi hade tillgängligt. Stämningen innan turneringen var god och förhoppningarna ganska höga kändes det som. Att gå vidare från gruppen till minst en kvartsfinal var målet och det visade sig senare vara ett för lättuppnåeligt mål för en gångs skull.
Personligen var mina planer att bära vatten och hjäpla till i båset då jag varit så in i helvetes förkyld under veckan och därmed inte tränat någonting. TIll min stora glädje så kändes det bättre när jag vaknade på fredagsmorgonen och jag bestämde mig för att i alla fall byta om.

Första matchen, mot Örsjö så blev jag dock kvar på bänken och det visade sig vara förståndigt då JIF vann matchen med 2-0 efter att ha skapat fler chanser än Örsjö men för den sakens skull så var vi inte på någotvis överlägsna våra opponenter. Målen gjordes av Dennis Randewall och Robin Franksson men frågan är om inte Axels räddning på Örsjöspelarens friläge var det som gjorde att forsen kunde sätt in tre poäng på kontot. Jag tror det.

I andra matchen sedan mot Pukeberg ville Lasse Mourinho ändra om lite i laget och ville ha två mer renodlade backar i stället för den taktiken med back/mittfältare vi förökte oss på i första. Detta innebar att jag fick komma in och känna på spel på den råa planen på isen i Victoriahallen. Pukeberg gjorde 1-0 relatvit omgående och var klart bättre än oss hela matchen och vann den också rättvist. Matchens stora händelse var dock tyvärr att Andreas Klevtun mycket olyckligt skadade sig till synes (jag vet i skrivande stund inte hur illa det är med honom, men han fördes i ambulans till Kalmar för röntgen) ganska allvarligt i knät. Grunden till skadan var arrangörens lite mindre intelligentabeslut att inte låta mattan täcka hela isen utan lämna glipor på ett par decimetrar längs sargerna. För alla som känner Klevtun, i synnerhet en kvitteringsjagande Klevtun, eller ännu mer en kvitteringsjagande, arg Klevtun, ja ni vet att den mannen ger sig inte förrän han är utburen på bår eller att bollsatan ligger i mål. Dessvärre blev det det senare alternativet denna gång dår han i sin iver att vinna bollen högt kom långt ut mot sargen och där bland is, pukespelare och bollar så hände något. Exakt vad är som sagt oklart fortfarande men jag har aldrig sett honom ligga och gny på det viset samtidigt som han darrade som ett asplöv. Jag hoppas att det inte gick alltför illa och att du snart är på benen igen Andreas!

Ambulanspersonalen frågade:
- Vill du ha smärtstillande?
- Nej.
- Är du säker?
- Nej.


Dennis byttes in som back och Robin Franksson tog Klevas plats på mitten vilket enligt mig passade herr Franksson som handen i handsken.
Matchen förlorades med 1-0 och Puke var väl värda den segern då man helt klart var bättre än oss.

I den tredje matchen som gick mot Flerohopp så var det poäng som gällde för att säkra avancemang och poäng blev det. Vi spelade likadant som matchen mot Pukeberg avslutades med Franksson på mitten och nämnde Franksson var matchens gigant och även målskytt faktiskt.
Vi kontrollerade denna tillställning totalt och trots att Flerohopp kvitterade vår ledning så var det aldrig någon riktig oro i laget. Vi var bättre än dom och tog därmed den andra slutspelsplatsen fullt rättvist. Matchen slutade 1-1 och jag tycker att vi gör vår bästa match dittills i turneringen.

I kvarten sedan skulle det bli tuffare motstånd. Trekanten som spelat bra fotboll under hela turneringen och som inkulderar kommunturneringens kanske kändaste namn i Damir Spahic som spelat allsvenskt för KFF för några år sedan.
Laguppställningen var densamma som den mot Flerohopp.
Trekanten börjde matchen bäst och vår respekt för Spahic gjorde att vi många gånger glönde bort de övriga i laget. Allt som oftast var vi två gubbar mot honom vilket följdaktligen då innebar att någon annan blev fri. En idiotisk tjuvrusning av undertecknad höll på att bli vår biljett hem. Spahic vände bort mig som ingenting och vips så var dom tre mot Dennis och Axel. Dock avslutade inte exallsvensken själv för första gången i matchen utan spelade till sin lagkamrat som verkligen inte var med på den passen så bollen rullade turligt nog för min del ut till vår fördel.
Efter drygt halva matchen få Henke Ahlström bollen på motståndarnas planhalva och bjuder på en delikatess från den fina charkdisken då han med äcklig precission lobbar in lädret bakom en svårt chockad målvakt i Trekantenburen.
Det visade sig senare att det målet skulle räcka för att ta oss till söndagens semifinal där vi kommer att få möta Läckeby om  jag förstått saken rätt.

En härlig kämparinsats av hela laget med stora stora plus till målvakten Axel Karlsson och Robin Franksson. Utan dessa två herrar i den form dom var i, i går så hade vi definitivt fått tillbringa söndagskvällen i sällskap med Peppe Eng istället för att spela finalpass i Nybro Open. Även samtliga övriga aktörer i den blåvita skruden skötte sig ypperligt och det är med glädje jag konstaterar att vi är som sämst trea i Nybro Open vilket är stort för oss! Nu ska vi ge Läckeby en sjuhelvetes match om finalplatsen.


Kommunturneringens kanske viktigaste spelare, Axel Karlsson.
Foto: Patrik Adolfsson


Klevtun svarade nyss på mitt SMS och meddelar att han inte ens fått röntga ännu. Han väntar fortfarande.

Till och med Markku Ahonen verkar smått imponerad av vår insats igår... Fantastisktkul att läsa.

I dag kommer det förvisso inte bli fotbollsfritt men väl Nybro Open-fritt. Kommer att ladda upp på bästa tänkbara division sex-vis när jag i goda vänners lag tänker dricka burk och kolla på Premier League i eftermiddag.

Nu ryktas det om att Liam, är på väg hit för att hälsa på sina gudföräldrar och då han skiter högaktningsfullt i både datorer, Nybro Open och burköl så avslutar jag detta inlägg här.
/~~/

Torsdagsnatt

Då den snorkråka jag ådragit mig i näsan vägrar komma ut så blir jag tyvärr så illa tvungen att lämna halvt återbud till Nybro Open i morgon kväll. Halvt i den mening att jag byter bort min plats i laget mot brorsans reservplats vilket känns fair för egen del. Är ordentligt förkyld men har ingen feber. Morsan har ringt, med lätt panik och talat om hur farligt det kan vara att idrotta med förkylningar i kroppen, och jag inser väl att i det tillstånd jag är i nu, så är väl kanske inte en fotbollsturnering det allra bästa. Jag hoppade över träningen i kväll till följd av förkylningen. Ska dock eventuellt värma lite med dom andra i morgon för att kanske spela något byte i någon match om det skulle behövas. Nu kan det kanske låta som om jag skulle vara ovärdelig för laget eftersom jag trots min påstått svåra förkylning likväl ska deltaga. Det är alltså så långt i från sanningen som man kan komma. Anledningen till att jag väljer att i alla fall hänga med som reserv är att jag är sugen som fan på att spela och hoppas in i det sista på att må bättre i morgon kväll.

Lord Calvert och jag sitter för övrigt i skrivande stund och samtalar om möjligheterna för spel i morgon.

Är faktiskt ledig i morgon. Skönt. Vi har ju som jag nämnt tidigare, semester på en del fredagar i januari och februari i hopp om att det kan hjälpa till att rädda den ganska prekära situation som vi inom W&WW/ Flygt/ ITT befinner oss i. I dag var vi på kvartalsinformation och där lovades det dyrt och heligt att inget varsel fanns på bordet just nu men att man aldrig kan utesluta en sådan lösning någon gång i framtiden. Ett slags varsel om varsel alltså. Nä, faktiskt tyckte jag det kändes som om det faktiskt fanns hopp om att vi kan klara det utan att skicka hem folk vilket gör att det är väl värt att offra semesterdagar på fredagar under vintermånaderna.

- Det är till dig Ante, sa Jojje.
Jag lyfte luren, lätt irriterad över att bli störd i mitt TV-tittande.
- Franzén här...
- Ja, tjena du, sa jag samtidigt som en liten farhåga tändes då jag anade vad min kollegas nästföljande mening skulle bli.
- Nybban står ju upp riktigt bra, sa den långhårige mannen fylld av glädje och sarkasm i sin röst över att Nybro Vikings låg under i matchen mot Malmö Redhawks.
- Ja, vänta du bara, sa jag. - Det är två perioder kvar. Dessa ord kommer jag få höra under det närmaste decenniet.

När dessa två satans perioder var spelade så hade Nybro förvisso kvitterat Malmös ledning, men sedan släppt in sex raka puckar vilket gjorde att slutsiffrorna skrevs till rejäla 7-1 till skåningarna och jag bävar inför morgondagen.
Under telefonsamtalet kom vi även fram till att vi skulle förära Victoriahallen med ett besök under fredagen för att där se EIS-tjejerna spela Nybro Open och som sagt så bävar jag inför denna bilfärd då Franzén kommer att sitta bredvid. Lycklig som ett barn som fått veckopeng, eftersom hans svårt hatade Nybro fick stryk. Eller hatade och hatade "ordentligt ogillande" som Franzén själv uttrycker det då han inte hatar idrottslag. Däremot älskar han alla som vinner mot vikingarna.

Det är mycket böcker just nu för mig. Lyssnar på Liza Marklunds "Asyl" på jobbet och läser boken "El Choco" här hemma. Det är en sann historia om en man vid namn Jonas Andersson, som ska smuggla knark från Bolivia men fastnar i tullen och får avtjäna sitt fängelsestraff på det ökända fängelset San Pedro i La Paz. Riktigt bra bok som jag varmt kan rekommendera.

Om en dryg vecka är det dags för deltävling sex i VikingBowlingen. Utgångsläget är som så att Mange Matsal är på jävligt god väg att bli 160 000 rikare. Förvisso ören, men ändå 160 000 som omvandlat i kronor blir 1600 vilket är en respektabel prissumma för oss. Mange med 12 ståtliga pinnar,har inför de tre sista rundorna hela fem poängs marginal ner till Franzén på sju. Efter honom kommer jag med sex och sist ligger för närvarande Frisk.
Franzén vrålade till mig häromdagen, att: "nästa lördag då... då hänger vi av den jävlen!!!" I rädsla för min egen säkerhet så nickade jag i hopp om att han skulle skona mig. Det gjorde han inte.

Satt och slötittade lite på VH1 i en av pauserna i hockeyn och fick där se en gammal klassiker med Dire Straits. Dom lirade Sultans of Swing och jag vet inte om jag varit ine på det tidigare men Mark Knopfler är världens bästa gitarrist. Fy in i helvete så säker den mannen är.

Har bläddrat igenom Rasmus Elms kokbok och tyckte faktiskt den var ganska bra. Sanningen är den att jag ytterst sällan tittar i kokböcker, och än mer sällan kokböcker som elitidrottsmän skriver då vi sällan har samma syn på hur mycket smör en riktig bearnaisesås ska innehålla. Min bästa kokbok är vanligtvis det gula häfte med siffrorna 139 96 skrivet på. Visserligen tipsar unge herr Elm inte så mycket om just bearnaisesås men det finns ändå enkla intressanta rätter som säkerligen kommer tillagas här någon gång. Problemet med alla kokböcker är att allt ser så jävla gott ut, men när man själv ska göra saker och ting så har det en tendens att kanske inte bli lika bildskönt som den varianten i boken.

Tampa hade 3-0 på bortaplan inför sista perioden i Pittsburghs megafula iglooarena. Vad händer? Evgeni Malkin vaknar. Pang, tjofs,färdigt, klart. 4-3 till Pittsburgh. Fy fan.

Vet någon vad "papafobi" är för något?

När jag zappade vidare mellan TV-kanalerna i pausen till hockeyn så fastnade jag i filmen om Jack. Ni vet " Stackars Jack" som Ulf Lundell sjunger om och som spelas av Göran Stangertz. Kan inte minnas att jag någonsin sett hela filmen och gjorde det inte nu heller men insåg att jag nog måste göra det någon gång.
Stackars Jack är för övrigt en helt suverän låt. Vemodig på något vis, men grymt bra.

Lider man av papafobi så är man osedvanligt rädd för... påven. Hmmm. Det finns ord för allt.

/~~/

Smällkarameller

Borde egentligen vara med mina gelikar på JIF:s tisdagsträning men på eftersom jag har ådragit mig en smärre förkylning så har jag beslutat att hoppa över denna dags övningar då Nybro Open hägrar på fredag och jag är väldigt sugen på att deltaga där. Vi tränar på torsdag också och jag hoppas på att jag har hunnit kurera mig tills dess. Tror nog det ska gå bra.

På fredag är det som sagt Nybro Opens kommunturnering med Johansfors IF som deltagande lag. Visst kan det tyckas lite underligt att vi spelar i kommunturneringen då alla som deltagit på Lena Cids geografilektioner är väl medvetna om att Broakulla inte tillhör Nybro kommun. Av vilken anledning vi spelar i den gruppen vet jag inte, och kommer heller inte att grubbla så mycket mer på det faktum.
Våra motståndare kommer att i vilket fall som helst att bli Örsjö, Puke och Flerohopp i den ordningen med start klockan 19.00 på fredagskvällen.

Fick en motiverande kommentar från AK angående fina, och inte alltid så fina tacklingar inom ishockeyn. Kan vara ett skönt komplement att skriva om och framför allt länka till då alla i den senaste tidens meningsutbyte om hockeyslagsmålens vara eller inte vara, var rörande överens om att (herr)hockeyn gärna får innehålla tacklingar däremot. Jag tänkte länka till ett par riktiga smällkarameller från värdens hårdaste idrott, ishockeyn.

OBS, en del klipp är ganska otäcka och är inget för känsliga personer, så titta inte ni som tycker det är jobbigt eller på annat sätt stötande eller irriterande!!!

*Först ut är min personliga favorit när Garnet Exelby retar upp hela Ontario när han trycker till Torontos dåvarande kapten Mats Sundin så pass att Sundin fortfarande funderar på meningen med livet.

* Scott Stevens ökända tackling på Anaheim Mighty Ducks superstjärna Paul Kariya är verkligen granithård. Enligt Stevens själv så var det en oerhörd lättnad när Kariya, som genast fick utgå, återvände i nästa period. Kariyas revansch var att göra mål. Kanadicker är tufft folk. Frågan är vem som är tuffast, Stevens med tacklingen eller Kariya som tar den och sedan kommer tillbaka.

* Zdeno Chara straffar Antti Miettinen för att han inte håller upp blicken.

* Brian Campbell bjuder RJ Umberger på antagligen den hårdaste tacklingen i hockeyhistorien. Stackars Umberger, han vet inte vilken kontinent han befinner sig på. Ganska otäckt faktiskt. Detta är inget jag gillar att se. Tacklingen är förvisso klockren men Campbell borde veta bättre i det läget. Lyssna på publiken och lyssna på kommentatorerna... Galet.

*Scott Stevens känner lite på Tie Domi vid ett annat tillfälle...

*Nämnde Exelby har tacklat flera.Här är det Petr Prucha som får veta hur is ser ut på nära håll. I min mening borde domaren visat ut honom.. Jag skulle inte vilja vara i Exelbys kläder när Colton Orr tar upp jakten...

*Jag avslutar länkningen med en liten sammanfattning som någon med mycket fritid har satt ihop. I bland måste det göra ont utav bara fan att spela ishockey...

* ...förresten. Man måste ju kunna skratta åt det också... Lite halvtaskig bildkvalitet emellanåt men helt otroliga missar och tabbar.

Eftersom jag ska vara ledig på fredag så är nu halva arbetsveckan gjord. Det känns bra.

Kalmar FF fick stryk i den av TV4 Sport sända semifinalen från La Manga Cup. Kalmar förlorade matchen med 2-1 efter ganska hyfsat spel ändå. Daniel Mendes satte FF:s balja och ser ut att kunna tillföra Kalmar en hel del nu när Ingelsten inte längre finns att tillgå. Jag tror fan KFF kommer bli att räkna med trots de tunga spelarförlusterna. Rasmus Elm var bra som fan redan i fjol och uppenbarligen har han utvecklats ännu mer och jag tror att han kommer att bli Allsvenskans mest värdefulle spelare nästa säsong om han är kvar.
Rasmus tillsammans med Viktor blev för övrigt idag uttagna till Lars-Rolands trupp till viktiga genrepsmatchen mot Österrike. Snacka om kvitto på en lyckad januariturné förr unge herr Elm. Nu får vi hoppas på att Lagerbäck har mod nog att spela dom. Det hade varit något att se bägge bröderna på plan samtidigt i en landskamp.

Även Adam Johansson och Daniel Nannskog från januarilägret återfinns i truppen. Nannskog är bra, men jag anser att man istället borde ta med någon yngre. Henok Goitom till exempel.

Datumet för VikingBowlingens sjätte deltävling släpptes idag av sammankallande Lars Franzén. Denna gång blir det en lördagsmatch till TAIF:arens stora förtret. Normal speldag är i vanliga fall torsdagar, men eftersom halva VikingBowlingens styrka är upptagna med fotbollsträningar varje torsdag denna månad så belv det som sagt en lördag. Inte vilken lördag som helst heller, alla hjärtans dag (den 14:e) till och med. Franzén hävdar med bestämdhet att både Frisk och jag kan hoppa över en torsdagsträning då det "kvittar fan på er två ändå". Förvisso har han rätt i det, men nu är det en lördag som är spikad. Mange Matsal ska enligt vittnen ha tjuvtränat i helgen med måttliga resultat som följd. Jag återkommer med mer info i ämnet när det drar i hop sig.

Nu släpper jag bloggningen för idag och ska gå och dricka varm dryck, dock utan alkohol då jag fick syn på denna reklamposter från 1919, och söka medlidande hos Jojje. 

[]
Jag vet i fan, men jag hade nog valt en Zlatopramen likväl...

/~~/
 

Whisky och kassaskåp

En ganska tuff helg börjar dra sig mot sitt slut. Fredagens rockkonsert i Kalmar satte sina spår och lördagens whiskyprovning blev därför tyvärr lite lidande av det då jag var lätt sömnig och inte alls så värst sugen på alkohol.

Fredagens konsert med Backyard Babies på Palace i Kalmar var trevlig. Mycket trevlig. Backyard Babies hade jag förväntat mig ganska mycket mer av och jag misstänker att dom spelade playback annars gjorde dom en spelning som var riktigt jävla bra. Dregen är kung, så är det bara. Urtypen för en äkta rocker är han och i hans ådror flyter inte blod utan Jack Daniels, det är jag övertygad om.
En riktigt trevlig kväll som började med en förfest hemma hos Anna och Daniel där många bekanta och obekanta nunor dök upp. Bland andra så var Jens Bondesson där och det var inte i torsdags vi drack bärs i hop senast så det var rikitgt kul att snacka med honom igen. Förfester är av någon outgrundlig anledning nästan alltid roligast. Så även denna gång. Även bussresan in till Kalmar bidrog med ett strålande humör på alla deltagarna samt diverse burköl. Väl på Palace så ska jag inte på något sätt säga att det var tråkigt för det var det inte, men jag hade förväntat mig lite mer av Backyard. Nu ska det tilläggas att jag under ett samtal med Daniel Karlsson igår uttryckte min besvikelse över det faktum att ett av bakgårdspojkarna paradnummer, Minus Celsius, inte spelades var på Gantesbos backklippa ganska snabbt påminde mig om att den faktiskt visst spelades så jag ska nog vara ganska aktsam med eventuella omdömen på rockbandet.

När jag vaknade i lördags låg aktiviteten whiskyprovning inte mig allra närmast om hjärtat ska erkännas. Jag var bakfull helt enkelt och när jag är det så är det soffläge,dryck och mysbrallor som gäller tills det att träkepsen släpper. Det gjorde den faktsikt fortare än beräknat och när jag senare också fick i mig en pizza, en Amigo från Victoria, så började man se ljuset i tunneln.

Provningen skulle äga rum i Karlskrona hos Crille Lundin och tåget gick vid 16.32 vilket innebar att vi var framme strax efter 17. Crille hade verkligen lagt ner energi på provningen och hade dukat upp riktigt fint och seriöst. Tre sorter skulle avhandlas och denna gång var temat Highland. Det vill säga whisky som kommer från det området i Skottland. MAn brukar säga att det finns fem huvudregioner i Skottland när det gäller whiskey. Highland, Campbeltown, Islay, Speyside och Lowland. Denna afton hade Crille alltså fokuserat på sprit därifrån.
Sorterna vi gick igenom var Glenmorangie,Glengoyne och Clynelish. Vi antecknade,luktade,smakade och diskuterade och hade jättetrevligt. Alla var försedda med varsit protokoll där man bland annat fick skriva in sitt eget betyg. Efter vi provat klart så kollade vi vilken som fått bäst betyg och det blev Clynelish. Det innebär att den whiskyn kommer att gå till final. Vi kommer utse en varje gång som går vidare och sedan ska vi utse vilken som vi anser vara den bästa whiskyn. Riktigt kul hade vi. Visserligen är vi lekmän inom ämnet men jag måste säga att jag gillade det seriösa med att nollställa smaklökar,och verkligen,verkligen koncentrera sig på vad den ädla drycken egentligen smakade. För er som gillar whisky så rekommenderas en sådan träff.
Kvällen avslutades med några bärs och ett riktigt kul tennisspel på Lundins X-box.


Vinnarwhiskyn Clynelish
Foto: www.whiskyguiden.se


Idag har jag egentligen inte gjort så mycket. Dammsugit ett varv i kåken med en ljudbok i öronen. Har betat av ett par den sista tiden. För ett par veckor sedan lyssnade jag på "Flyga Drake" av Khalid Hosseini. Den var inte så bra som jag hopats på. Många vänner har gett den höga betyg men jag gillade den inte så mycket. Den går för övrigt som film nu på Bio Kontrast såg jag. Är mer inne på Liza Marklund nu. Lyssnade på "Gömda" och tyckte den var gastkramande bra. Otäck som fan men omöjlig att sluta lyssna på. Nu håller jag på för fullt med uppföljaren "Asyl". Båda böckerna handlar om "Mia Eriksson" och hennes kamp för att komma undan sitt libanesiske ex som försöker ha i hjäl henne. Riktigt skrämmande historia.

Stackars Linnea Leskovec. Hon skrev vad hon tyckte och fick inte annat än skit för det. Ahonen hängde till och med ut en bild på en grottmänniska (kvinnlig neandertalare för att vara exakt) i syfte att man ska dra paralleller till Leskovec på grund av att hon inte höll med snillet i frågan om hockeyslagsmål. Säga vad man vill Markku, men du är smidig som ett kassaskåp...

För Nybro IF:s fotbollslag som numera innehåller en massa emmabodaiter så har man under helgen deltagit i Åryd cup i Tipshallen. Man tog sig vidare från gruppen och ställdes i åttondelen mot Gransholm som man slog. I kvarten sen så mötte NIF Rydaholm som blev för svåra. Rydaholm avgjorde tillställningen med bara sekunder kvar av matchen och knep därmed semifinalplatsen från Nybro. Mattias Evestål och David Gustafsson ska ha fått ganska mycket speltid i slutspelet medans Zoran Cipra fick sparsamt med tid på planen.

Nu tror jag snart att det får vara för denna gången. Det börjar så sakteliga dra i hop sig till diverse sportsammanfattningar på TV. På tal om sport på TV förresten så var ju eftermiddagens stora match den mellan Liverpool och Chelsea som var på god väg att sluta mållöst om inte Fernando Torres beslutat sig för att få Anfield att nästan explodera. Spanjoren sänkte Scolaris mannar med två mål precis i slutet och sitter säkert med ett leende på läpparna just nu precis som alla fans till klassiska Liverpool.

Heerenveen visade prov på styrka när man igår kväll bortabesegrade Ajax med 1-0. Rykten gör gällande att Viktor Elm inte spelade på grund av sjukdom men hur mycket som är sant i dom ryktena vet jag dessvärre inte så ta dom med en nypa salt.

Nu är det februari, det känns oändligt mycket bättre än januari... God kväll!

/~~/

RSS 2.0