Gatuvåld

I morse höll jag på att stryka med. Jag höll på att bli ihjälmördad av en illgärningskvinna i bil. Jag skulle i godan ro cykla ner till mitt jobb, stärkt av en god natts sömn, vilket sannerligen inte alltid är standard i mitt nattliv, och inte minst det faktum att det var och fortfarande är torsdag, en liten favoritdag hos undertecknad.

Jag hinner emellertid inte cykla så värst många hundra meter innan jag var nära att kola vippen på grund av att somliga bilister inte bör tilldelas körkort.
Jag cyklade som sagt rakt fram och såg att det från en utfart kom en Volvo i hög fart. Jag tänkte inte så mycket på det utan trampade på i jakten på att få påbörja dagens slit på WWW.

När jag hade ungefär fem meter kvar till korsningen insåg jag att föraren fortfarande inte bemödat sig att vrida sitt huvud åt vänster, och än mindre saktat ner och nu blev jag rädd.Hon visade inga tecken på att heller varken sakta ner eller titta åt mitt håll. Jag var redan på väg in i korsningen och insåg att nu jävlar, nu dör jag, synd att det inte är måndag.
Men på något jävla vänster lyckas jag väja så att mitt högra knä mer eller mindre skrapade lacken på Volvon och jag tänkte att nu jävlar ska jag sparka till bilsatan så att den fullständigt värdelösa föraren i kupén vaknar till.

Dock var jag så smart att jag insåg att om jag skulle sparka skulle jag med största sannolikhet a) få betala lackeringskostnader på bilen, b) antagligen skrämma föraren så pass att hon kört i diket och antagligen kört i hjäl sig, c) själv cykla omkull och på så vis skada mig själv, och eftersom tur har varit en bristvara här den senaste tiden så hade jag förmodligen skadat mig svårt alternativt avlidit på stört.
Jag valde alltså att inte sparka på bilens vänstra bakdörr vilket var min plan, utan valde istället att skrika några tuffa könsord efter bilisten.

Tjejen som körde bilen, för det var en ung tjej, är antagligen fortfarande lyckligt ovetande om vad hon orsakade för trauma i morse. Fast eftersom hon inte förstod att en titt åt vänster i en korsning kan vara ett bra alternativ så skulle det förvåna mig mycket om hon ens kom fram helskinnad till den destination hon var på väg emot.

Kan man inte köra bil ska man inte köra bil. Har man så in i helvetes bråttom på morgonen att man inte har tid att titta åt bägge håll i en korsning ska man definitivt inte köra bil. Är man den tjejen som körde bilen i morse, så kan jag rekommendera ett återbesök på bilskolan för att kanske återigen titta igenom de beryktade pärmarna som tillhandahålls där.

Trots detta lilla missöde i morse har denna torsdag hittils flutit på som torsdagar brukar göra. Det vill säga en tuff arbetsdag med 40 minuters raggmunksrast på Nöjeshuset. Vi gör det mest för Franzéns skull. Han blir så satans grinig om han inte får sina raggmunkar med grädde på torsdagar så vi andra följer mest med för att vi inte är rikitgt säkra på om vi kan släppa i väg Lasse på ett sådant evenemang alldeles själv.  Det var dock sagolikt gott även idag och mätt som en baconinlindad ostbåge blev man. På lördag ska jag dit igen, men då lär det inte bli raggmunkar även om jag inte hade haft något emot det.

I går var det säsongens sista träning på IP. Jag kan ärligt säga att jag inte var det minsta sugen på att träna men när man väl kommer dit och sätter sig i omklädningsrummet så blir man genast på bättre humör.
Snacket i vårt omklädningsrum handlar väldigt mycket om kärleken mellan man och kvinna. Detta är ett ämne som avhandlas flitigt innan, under och efter träningarna. Så den som sade att Håkan Ekfeldts biologi-lektioner var onödiga visste inte hur fel han hade. Jag skulle vilja påstå att just denna kunskap har gjort JIF till det stolta lag vi idag är.
Jo, tillbaka till träningen... vi var faktiskt en ganska diger skara, det vill säga tvåsiffrigt antal träningsbenägna. För att vara sista träningen så var det ganska hårt och jag tror coach Per har något stort på gång inför säsongsavslutningen mot Bosnien/H på lördag eftermiddag.

Pettan inriktar sig på att ta hem kommunskytteligan men jag förklarade för honom att han inte skulle räkna bort mig ännu. Mina tre pytsar mot hans 18 är förvisso ganska hård att hämta in, men jag minns en match en gång med Lindås när vi mötte just Bosnien, när Nicklas "Hällan" Hällström gjorde nio (tror jag) mål. Och eftersom jag och Hällan båda är snabba, starka, vältränade och framförallt vansinnigt målfarliga så tror jag att även jag kan göra en ansenlig summa mål i lördagens drabbning.
Måhända att Hällan kanske kan sätta ordet "mycket" framför alla de attribut som jag räknade upp ovan medans jag själv kanske får nöja mig med "lite" eller "inte alls". Hällan var för övrigt "pannbandsbra" om ni kommer ihåg det. Det vill säga att han var så bra att han kunde ha pannband på sig på matcherna utan att någon i det egna laget retade honom i omklädningsrummet innan match. Det är få som har den statusen...

Efter träningen bar det av hemåt i ilfart för att få se andra halvlek mellan Helsingborg och Kalmar FF på Olympia. Precis som vanligt så var jag och Jojje inne hos Peter. Dock var inte Peter hemma men väl Karro och Max. Max som för övrigt blivit lång som tusan och fortsätter han växa i denna takt så går han om Peter i längd innan han är fyra!
Övriga deltagande var Frida och David.
3,5 tjejer alltså mot 2,5 killar (och nej, jag räknar inte Max eller mig som en halv...)

Matchen så. Ja,Kalmar hade alla möjligheter att göra mål men gjorde det inte. Helsingborg hade inte samma möjligheter men gjorde tyvärr mål ändå. Lite turligt mål men väldigt påpassligt av planens kanske bäste spelare i går, Henrik Larsson. Den gamle Larsson såg till att göra Allsvenskan spännande in i det sista för hans mål blev det enda i en match som  borde slutat oavgjord tycker jag.
Jag tror dock Rydström och grabbarna just nu sitter och slevar i sig huggormssoppa med taggtråd och kommer följdaktligen vara taggade utav bara fan på söndag när årets match i Allsvenskan spelas på Fredriksskans. Kalmar- Elfsborg klockan 18.00. Då gäller det!

Nu ska jag gå och koka en tallrik havregrynsgröt.

Johanna är inte hemma i kväll så då blir det hockey på TV!

/~~/

Kommentarer
Postat av: AK

Men var du riktigt vaken när du cyklade då?

Såvitt jag kan se av min noggranna kartläggning av din logiska färdväg borde du aldrig ens kunna hamna i nån trafiksituation där det kommer bilar utkörande från höger i full fart, där du kör på en huvudväg...



Men som sagt...än en gång är det bevisat att du är en man med tur...inte en skråma trots detta äventyr.

Och skulle du nånsin betvivla din tur, så se till att vakna upp mitt i natten, vänd dig om i sängen och titta, och inse att du visst också har haft tur i livet...:-)

2008-09-25 @ 20:24:12
Postat av: Ante

AK: Jo, jag har sannerligen haft tur i det avseendet. Det har jag aldrig förnekat. Och precis som du säger hade jag också en väldig tur att illgärningskvinnan i bilen i morse faktiskt missade mig, det är helt sant. Du har så rätt så!



Jo, stället där den tänkte dödspåkörningen nästan ägde rum var vid utfarten från smöraskarnas parkering precis innan brandstationen. Och det spelar ingen som helst roll hur vaken jag är, man måste som bilist titta åt alla tänkbara håll innan man kör ut från en korsning.

2008-09-25 @ 21:50:55
URL: http://yzerman.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0