Kalmar FF tog en ny tung trea i går kväll uppe på Norrporten Arena i Sundsvall när Giffarna besegrades med 2-0 efter mål av Viktor Elm och Marcus Lindberg. Riktigt imponerande att man lyckas att vinna trots att i alla fall jag tror att det finns än högre nivå att försöka nå upp till spelmässigt. Men vilken nivå man spelar på är oväsentligt så länge man vinner matcherna.

Helg är det också! Efter en ganska fortgående vecka så är det likväl väldigt tillfredsställande att stämpla ut på fredagen. I kväll blir det förhoppningsvis träning, jag hoppade över gårdagens eftersom jag inte kände mig riktigt 100, det gör jag förvisso inte nu heller men jag känner att jag fixar att träna i alla fall. Efter träningen skulle det dessutom bli lite käk och eftersnack.

Jag satt och funderade härom dagen när jag såg Cesar Santin spela fotboll, att han ordnar och fixar mycket med sitt pannband hela tiden. Det slog mig då att vem som helst inte kan bära pannband på fotbollsplanen utan att bli retad för det. Men det kan Cesar Santin göra eftersom han är så pass bra att jag antar att inte många våga reta honom för detta faktum. Cesar är med andra ord "pannbandsbra".
Jag talar av egen erfarenhet i området eftersom det en gång fanns en tid då även jag hade ganska långt hår. Någon märklig form av pottfrisyr prydde min hjässa och allt som oftast fick jag luggen i ögonen när jag  spelade boll vilket betydde att jag blev tvungen att ta det kontroversiella beslutet att börja använda mig av pannband. Jag kommer i håg att jag hade ett vitt med Flygtloggan på (Flygt är alltså den gamla benämningen på företaget med det ultrahäftiga och kundtilldragande namnet W&WW som står för Water & Wastewater som i sin tur på svenska betyder "vatten och avloppsvatten" och det mina vänner, det är ett vinnande namn...). Jag han emellertid inte mer än att plocka upp det objektet ur min väska innan det blev liv i omklädningsrummet vilket medförde att jag helt enkelt fick spela utan pannband och därmed få håret i ögonen igen.På denna tiden var jag bland de yngsta i laget och hade medspelare som Dick och Ricke Magnusson, Jocke Nicklasson, Fidde Karlsson,Chrille Olsson, Daniel Johansson,Jens Bondesson och Kenta Håkansson vilket innebar att man inte alltid hade så värst mycket att säga till om. (Ingen av ovanstående kvalar dock in som "pannbandsbra" eftersom ingen av dom hade den hårvolym på skallen som trots allt krävs förutom möjligen Jens men han faller in den så kallade tyska kategorin som ni kan läsa om i slutet av detta inlägg).
 Jag var helt enkelt inte "pannbandsbra".
Detta faktum gav mig två alternativ: Det första innebar klippning vilket var otänkbart eftersom jag i den perioden av mitt liv ansåg att jag var relativt het på tjejmarknaden och pottfrisyr var iallafall någorlunda populärt och en klippning var inget man vågade chansa på. Det andra var att använda pannband, men det vågade jag inte så jag fick ta till ett helt oförberett tredje alternativ: Det dolda pannbandet. Det gick till på detta vis att i LBK:s medicinväska på den tiden fanns det en jävligt diffus rulle med något som kunde liknas vid bandage/gasbinda fast mycket mer skumgummiaktigt och elastiskt. Jag iakttog att kulören på bandaget var av exakt samma kulör som mitt hår. Jag snodde åt mig rullen och smög in på toaletten och tillverkade därinne ett helt osynligt pannband som gjorde att jag bara lyfte luggen så pass mycket att inget hår skulle peta mig i ögonen och därmed underlätta mitt fotbollsspel (nu är det sällan lätt att spela fotboll när man är jag, men detblir fanimej inte lättare av att inte se något). Resultatet blev en megasuccé och detta var något jag fortsatte med i smyg ända tills jag bytte frisyr till en med inte så lång lugg. Allt detta sjå hade alltså inte Cesar Santin behövt stå ut med av den enkla anledningen att han är "pannbandsbra" och jag är det inte.
Under hela min karriär har jag bara spelat med en enda spelare som varit "pannbandsbra". Nicklas "Hällan" Hällström.
Hällan som under sina glansdagar i LBK hade en ordentlig kalufs och använde, helt utan invändningar från övriga laget, pannband. Detta var för övrigt i samma veva jag använde mitt dolda pannband och tittade många gånger avundsjukt på Hällan som helt öppet kunde använda pannband medans jag fick smyga med ett råttfärgat elastiskt bandage runt skallen och hoppas på att nickduellerna skule vara gynnsamma mot mig och inte avslöja min hemlighet.
Nicklas Hällström var alltså även han "pannbandsbra". Ju mer jag tänker på det ju mer inser jag hur rätt jag har i detta ämne.
Det finns även ett undantag förstås, Jan Tauer i Djurgården använder pannband. Sannolikt helt utan att bli retad. Detta beror uteslutande på att Jan är tysk och där gäller helt andra regler inom pannbandslivstilen.


Jag saknar den där tiden ibland kom jag på nu.

Trevlig helg!
/~~/