Helgen är för de vanliga dödliga på väg att lida mot sitt slut. Så är dock inte fallet för undertecknad då jag har tagit pappaledigt i morgon eftersom det vankas besök på barnavårdscentralen för att där lära oss en del om den sorts kost som Ellie i och med sin ringa ålder av fyra månader nu får börja äta. Tyckte det kunde vara viktigt att veta vad flickan får och inte får äta. Sedan ska jag absolut inte förringa det faktum att jag väldigt mycket uppskattar en dags ledighet med familjen.

Har följt Vasaloppet idag. Gick upp klockan 7.20 för att inte missa något i uppsnacket. Jag har det som tradition att pallra mig upp i söndagsottan för att se en av de mest klassiska synerna på svenskt territorium, starten i Vasaloppet. Efter starten åkte jag ner till ICA och handlade alla tänkbara förnedenheter till en så kallad lyxfrukost. Dealen var solklar. Jag handlar och Johanna tillagar. Det brukar bli bäst så. Köttbullar, prinskorvar, bacon, ägg, blåbärssoppa, kaffe och bröd var bara några av godsakerna på bordet. Har varit mätt sedan dess.

Loppet i sig var som vanligt en rafflande historia där jag på ren otur missade det kanske mest väsentliga i ett skidlopp, nämligen målgången. Just när det började dra ihop sig så ringde det på dörren och Eva-Lena och Benny som var ute och gick med hunden Wilma i den underbara marssolen bestämde sig för att säga hej vilket förvisso var mycket trevligt.

Min förhandsfavorit Jerry Ahrlin har mig veterligen knappt gått i mål ännu. Ett mindre bra disponerat lopp av en uppenbart sliten Ahrlin gjorde att han inte var med någon gång i tätstriden. Vann gjorde Jörgen Brink som för de flesta oturligt nog är mest känd som den som sabbade ett givet svenskt VM-guld i stafetten för några år sedan då han tog totalt slut på sista kilometern. Nu finns det en annan betydligt trevligare anledning att minnas Jörgen.


Min arbetskamrat Nicklas Medin tog sig i mål på en riktigt fin sluttid på ungefär sex och en halv timme. Placeringen för min pratglade kollega blev 3654:a vilket jag tycker är riktigt bra gjort. Sambon Anna Zobal tvingades dessvärre bryta loppet.

I går var jag på hockey och fick se Nybro Vikings göra processen mycket kort med ett Arboga som inte alls var av samma klass som KHK var i playoff 1. Nybro vann med klara 6-1 och jag skulle bli väldigt besviken om man inte vinner en av matcherna uppe i Närke. Vad som kanske är mest uppseendeväckande från matchen är att min högt ärade vän Lasse Franzén levde ut sina innersta lustar och valde att följa med och se matchen. Stort Lasse. Stort.

I dag har det blivit en promenad till Lindås tur och retur. Det är skönt att vara ute i solskenet och med ett par bra skor är en längre promenad en barnlek. Vi hade förstås lunchrast i föräldrarhemmet på Björnbärsvägen för att inte en middag bestående av lax och kokt potatis. Utmärkt gott precis som vanligt och mätta och belåtna traskade vi de fyrtio minuterna mot hemmet igen. Väl där så blev det soffan och filmen "Bröllopsfotografen" som var riktigt bra. Skådespelarensemblen var densamma som i "Smala Sussie" som kan vara en av de bästa svenska filmer detta årtusende. Är mycket svag för Tuva Novotny. Ikväll så lär det bli ytterligare en film i form av "Sommaren med Göran".


Johanna lagade en maträtt i fredags som hette Coq Au Vin. Antagligen det godaste jag har ätit. Vilken sagolik skapelse. Hon lagade för fyra personer, men det var tomt som i Supercupen i grytan när jag var klar...

Tampa tog äntligen sitt förnuft till fånga och vann igen. Klara 6-2 mot divisionsrivalen Atlanta Thrashers vittnar om en gryende formförändring åt det positiva hållet. Steven Stamkos gjorde ånyo två mål och har nu gjort poäng i sexton raka matcher vilket är nytt rekord i klubben. Stamkos har gjort 40 mål och 36 assist på 64 matcher. vilket är fullkomligt fenomenala siffror för en sophomore (andraårsspelare). Stamkos som nyligen fyllde 20 år visar att han är just så bra som Lightning hoppades när man valde honom först av alla i draften förra 2008. Med den oerhörda offensiv man har i laget är det faktiskt riktigt svagt att man inte huserar högre upp i tabellen.

Tampa har också de två mest utvisade spelarna i hela ligan. Flåbusen Zenon Konopka som gladeligen skulle slänga handskarna mot Mike Tyson om det bara gynnade laget, den andra är kontroversielle Steve Downie
som har varit avstängd fler gånger i sin hockeykarriär än vad som kan betecknas som sunt. Dock har han inte varit avstängd sedan han kom till Tampa.Tvärtom har han varit fantastisk och varit lagets kanske bäste spelare stundtals. Viker inte en millimeter och den typen av spelare gillar jag. Så länge Downie spelar som han gör och ställer upp som han gör utan att använda sig av spearingar och höga klubbor så har jag den största respekt för den grabben. Steve Downies far dog för övrigt när han skulle skjutsa sin son till träningen när han var yngre och jag antar att det är en av anledningarna till att Steve spelar varje match som om det vore hans sista.


Ändå inne på ämnet så brakade årets fight loss i går när Södertälje och Skellefteå möttes. AIK:arna gick för hårt åt SSK:s (enda?) stjärna Linus Klasen och det räckte för att ett slagsmål som resulterade i närmre 250 utvisningsminuter skulle bryta ut. Klasen sa efter matchen att han var stolt över sina lagkamraters agerande när de kom in i omklädningsrummet med blodiga händer och utslagna tänder. Det hade jag också varit. Man får säga vad man vill om det där, men jag hade nog fällt en tår av stolthet om fyra av mina lagkamrater gjort något liknande för mig. Det är laganda om än ett ytterst speciellt sätt att visa den på.

I morgon blir det sovmorgon. Hoppas jag. Jag brukar ha ohyggligt svårt att ligga till längre än åtta.

JIF tog en fin skalp när man i eftermiddags besegrade nystartade kalmarföreningen Ängö BK med 3-1. Bra gjort grabbar!

Ellie har varit i fullständig högform nästan hela dagen. Glad som tusan och det värmer förstås ett fadershjärta. I ärlighetens namn värmer bara bokstavskombinationen E-L-L-I-E mitt hjärta, men när hon dessutom är så glad så hon fullkomligt kvittrar är häftigt nästan det bästa ord jag kan sätta på den känslan. Att man kan tycka om någon så mycket som man bara har känt i fyra månader är just häftigt...

/~~/