Bloggtorkan har varit i det närmaste total, men ibland finns helt enkelt inte tid och de senaste dagarna har helt enkelt annat prioriterats. Dock är jag nu tillbaka med vässad penna och nya bloggkrafter.

Helgen har varit mycket trevlig. Det började med en nätt vinst på strax över 3000 på hästarna i lördags eftermiddags då jag efter smått fantastiskt spel satte dubbeln klockrent. På kvällningen sedan så dök ett helt knippe jobbarkompisar upp på Genstigen för att gratulera till faderskapet. De hade med sig öl och cognac i stora kvantiteter varpå kvällen blev ganska blöt.

En hel del dart spelades och nu ska jag skriva något jag aldrig trodde jag skulle erkänna, men Lasse Franzén var överraskande talangfull inom den sporten. Lasse som själv hävdar att han har ett visst mått av talang i de flesta sporter som ej kräver någon som helst kondition samt att det är legitimt att sänka ett par kalla under tiden man utövar det. Jag nöjer mig dock med att konstatera att han i alla fall inte var helt oduglig i dart och vann faktiskt så gott som kvällens samtliga spel i stor stil.

Klockan 04.00 på söndagsmorgonen var festen slut och jag gick utmattad till sängs. Johanna och Ellie var i Skåne så således hade jag huset för mig själv vilket nog var tur då en tvåmånaders bebis nog inte hade uppskattat sällskapet av åtta mer eller mindre förfriskade industriarbetare en hel kväll. Trevligt som fan var det i alla fall och jag tackar alla för ett riktigt fint minne!

Söndagen sedan väljer jag att inte skriva så mycket om då det var en dag i lättjans tecken. Jag ska villigt erkänna att jag har absolut haft piggare dagar så när kvällningen väl kom och det var OK att gå och sova gjorde jag det med glädje.

Såg på idrottsgalan i går kväll. Jag tror det kan ha varit det absolut sämsta skit jag sett på TV på riktigt länge. De sketcher som var tänkta att var roliga var pinsamt dåliga och endast en enda gång ryckte jag på smilbanden och det var när Peter Magnusson spelade Lasse Lagerbäck. I övrigt var det mesta pinsamt dåligt.

Om Magnus Ugglas låt till Norge vet jag inte riktigt vad jag tycker...jag tycker nog...hm...ingenting. Den var som galan var i stort. Slätstruken och tråkig. Dock kan den låten nog bli en hit om Sverige skulle överträffa sig själva och även dett OS hamna före Norge i medaljligan.

Vad beträffar priserna så vann Helena Jonsson Jerringpriset med klar marginal och det har jag inga invändningar emot. Hon har varit magisk i år även om jag inte riktigt är säker på att gemene man förstår hur oerhört svårt det måste vara att vinna skytteligan i Serie A, Scudetton och göra megasuccé i världens bästa lag Barcelona som Zlatan Ibrahimovic faktiskt gjort. Men jag tycker som sagt ändå att Helena Jonsson var väl värd sitt pris.

Annars tycker jag att det var konstigt att Jonas Jerebko fick priset som årets nykomling. Jerebko har förvisso spelat kontinuerligt i Detroit men laget går trögt som sirap och även om svenska medier försöker få det till att låta som om Jerebko skulle vara ungefär i klass med Michael Jordan så vill jag nog påstå att hypen kring honom är väldigt överdriven.

I kväll blir det innebandy. Två timmar blod,svett och tårar. Det ska bli skönt att röra på sig!

/~~/