Det har hänt en hel del i OS sedan sist men frågan är om inte Sveriges Marcus Hellner och Johan Olssons bragdlopp i skiathlontävlingen som avgjordes i lördags tar priset. Efter att Johan Olsson varit i ledningen en stor del av loppet kom Hellner och de övriga i klungan till slut i fatt med 1500 meter kvar till målet och resten är ett stycke svensk idrotthistoria. Hellner åkte som om han vore besatt och Olsson lyckades på något otroligt vis med konststycket att som uppåkt och vanheligt trött ändå kämpa sig till en bronspeng. Vilken chock den skidlöparen fick som i sista backan skulle göra som både Angerer och Hellner precis gjort när dom susade förbi Olsson, skillnaden denna gång var bara den att Jonas Olsson hade en burk svenskt jävlar anamma sparad som han tryckte i sig och svarade på en oförstående kombatant och tog ett bragdartat brons.


Även Tre Kronor går bra. I morse så inte bara besegrades de finska lejonen utan de förlöjligades snarare. Maken till blekt finskt OS-lag har jag inte sett på många spel. Dock kan småbröderna ha varit taktiska och inte gått för fullt för att på så vis slippa hamna på samma slutspelssida som Kanada och Ryssland, men frågan är om man fejkar ett så håglöst spel. Jag tvivlar. Det enda i finsk väg som fick mig att höja på ögonen var Joni Pitkänens hjärnsläpp när han i full fart slängde upp en armbåge på en helt oförberedd Patrik Hörnqvist. Var Pitkänen frustrerad hade nog gärna Murray eller Oduya dansat med honom istället för att han skulle behöva ta till kycklingknep. Jag hade höga tankar om Pitkänen men hans stjärna dalade en ganska ordentlig bit där...

Som min gode vän och kollega Nicklas Medin gjorde mig uppmärksam på idag så väljer tidningen Barometern att basunera ut nyheten om det svenska fiaskot i skidskyttet i går kväll på sportdelens förstasida. Medin och jag var rörande överens om att man eventuellt kunde ha slängt in en bild och lite text om Hellner/Olsson istället men den svenska negativismen upphör aldrig att förvåna.

I kväll blir det att lägga kull sig i min egna OS-studio i källaren där alla betänkliga nödvändigheter finns såsom OS-guider från diverse kvällstidningar, laptop, dryck (dock alkoholfri under vardagskvällarna) och tilltugg. I kväll räknar jag också med att min älskade dotter Ellie gör mig sällskap en stund. Hon är måttligt intresserad av idrotten i sig men uppskattar alla vyer med mycket snö då vitt är en färg som hon verkar gilla. Kanske är det för att kontrasterna nog är lättast att se mot en vit bakgrund och små barn har en tendens till att gilla tydliga mönster och rörelser varpå skidåkning och ishockey är utmärkta sporter att titta på.

Damkronorna spelar i kväll semifinal och gör det mot USA. För er som inte vet det vägrar jag mer eller mindre att ens kommentera den "sporten" förrän män och kvinnor spelar ishockey efter samma regler. Visserligen lär jag nog se matchen, och givetvis kommer jag att heja på Sverige då de utsökta idrottskvinnor som representerar Sveriges damlandslag i "ishockey" definitivt inte har något med regelverket att göra.
Tror dock att USA blir alldeles för tuffa, men med tanke på vad som hände i Turin för fyra år sedan (när Sverige slog just USA i semin efter straffar) så finns hoppet om en ny skräll.


Har varit krasslig denna helg och i ärlighetens namn borde jag nog stannat hemma från jobbet i dag, men så länge febertermometern inte ens orkar över 37 så känns det inte riktigt rätt...

Skulle ha spinnat i kväll, men på grund av ovannämnda krasslighet blir det istället OS i soffan för mig. Tittade för övrigt på de två första perioderna av Tre Kronors match i morse mot Finland och det var en bisarr känsla att börja en arbetsvecka med att först se förstklassig hockey för att sedan ta sig ner till materialbristernas förlovade land. Tala om kontraster.

Jag undrar jag om inte det är så att det är Nicklas Bäckström com gör Ovechkin bra i Capitals i stället för tvärtom. Valbos store son är den som imponerat överlägset mest på mig under Tre Kronors inledande gruppspel. Jag ser likheter mellan honom och Peter Forsberg i samma ålder.

Kanada har inte rosat marknaden ännu i dessa spel. Förlust mot USA i natt och man går inte ens direkt till kvartsfinalen utan måste spela åttondel först. Men något säger mig att Kanada inte ens har börjat ännu.

Trots att det numera är fullständigt livsfarligt att påstå det så är jag efter OS-framgångarna oerhört stolt över att vara svensk. Säga vad man vill om idrott men vid framgång skapas en väldigt positiv nationalism.

Nu curling och lightcola. Det är ju måndag...

/~~/