Vancouver
Har varit Kalmar idag. Känns som att jag är där väldigt ofta. Denna fredagseftermiddag var det dock ett ärende som jag gillade. En ny dator skulle inhandlas och så blev också fallet så jag är givetvis tvungen att "blogga" in den. En bärbar variant av märket Compaq föll valet på efter noga övervägande mellan mig, brorsan, Johanna och sist och i särklass minst, plånboken. Vår stationära dator fick fnatt härom kvällen så jag tog tillfället i akt att inhandla en ny.
I morgon kommer det att bli någon form av tränings/nöjesdag for Johansfors IF. Givetvis kommer jag att dyka upp trots att jag inte ens sett ett par fotbollsskor detta decennium. Men i morgon vete fan om jag inte ska snöra på mig dom gamla skorna av märket Adidas och således också visa upp vilken oerhörd talang jag trots allt är. Om mina beräkningar stämmer borde firma Jäghagen/Grozdanovski ta med stora plånboken och signa mig för ett långtidskontrakt, för i sådan form är jag. Kanske inte riktigt. Eller för att vara helt ärlig så kanske inte alls. Men träna tror jag nog att jag ska göra likväl. Efter det kommer det att bli aktiviteter hemm... eeh i bowlinghallen där de två oerhört ädla sporterna bowling och sumobrottning står på schemat. Kvällen kommer senare att avslutas i simhallen med ytterligare tävlingar, denna gång högst troligt i vatten. Att kvällen efter ett par timmar kommer att avslutas för undertecknad lär väl inte innebära att den gör det för andra. Jag misstänker att "Franssons Bodega" lär ha nattöppet, men som sagt, för mig blir det till att lunka hemåt för att se när Helena Jonsson tar Sveriges första medalj i de olympiska vinterspelen som börjar i natt.
OS ja, OS är enormt för mig. De olympiska spelen har alltid varit av oerhört hög status i mitt hjärta. Mina första minnen från sommar-OS är från Seoul 1988 när Ben Johnson fuskade, men även att George Cramne (senare Scott) tog medalj. Vet inte vilken valör och vet inte varför i helvete jag kommer ihåg det heller, men jag minns tydligt att jag fick vara uppe lite längre den kvällen, morsan jobbade kvällen på ICA-hallen så farsan som förstod att jag redan som sjuåring hade ett närmast sjukligt idrottsintresse, lät mig sitta uppe med honom långt efter mittt normala läggdags och titta på idrotten och äta stekt korv med bröd tills jag somnade som en stock i soffan. Jag vet inte varför just det minnet sitter kvar men det gör det och det är jag glad för.
Vinterspelen är förstås nästan magiska för en sportdåre som jag. De olympiska vinterspelen är det naturliga forumet för svensk idrott på många vis. Sverige är en grym vintersportnation som många gånger återfunnits väldigt högt upp i medaljligan, med toppnoteringen från Turin 2006. Då blev det sju guld ochden noteringen tror jag inte vi kommer överträffa i Kanada, men jag tror att med lite flyt kan vi säkert knipa både fyra och fem medaljer av ädlaste valör. Med lite oflyt kan det bli som i Nagano 1998 när Sverige pinsamt nog blev utan guld trots en drös av stora hopp. Det är som alla vet oerhört små marginaler i världseliten vilken dag i veckan som helst och ännu mindre marginaler under världens största tävling.
Jag tror för övrigt att Sverige tar medalj i hockeyn. Med hockey menar jag fortfarande det underbara, sanna spel som herrarna spelar. Den variant som damerna spelar där inte tacklingar tillåts är något helt annat, tidernas idrottsdiskriminering till exempel. Varför skulle inte damerna klara att spela hockey efter sportens regler? Fjanteri. Dom tjejerna som spelar för damkronorna är tuffare än genomsnittsmannen i Sverige och skulle utan bekymmer klara att både ta och ge tacklingar.
Att Kanada kommer att vinna guldet är lika säkert som att Lasse Frisk kommer sist i VikingBowlingen, dock tror jag att många har glömt bort USA i medaljsnacket. Jag tror personligen att finalen kommer att bli en transatlantisk uppgörelse. Sverige, Finland och Ryssland gör upp om bronset. Tjecker, slovaker,schweizare och tyskar i skiktet därunder.
/~~/
I morgon kommer det att bli någon form av tränings/nöjesdag for Johansfors IF. Givetvis kommer jag att dyka upp trots att jag inte ens sett ett par fotbollsskor detta decennium. Men i morgon vete fan om jag inte ska snöra på mig dom gamla skorna av märket Adidas och således också visa upp vilken oerhörd talang jag trots allt är. Om mina beräkningar stämmer borde firma Jäghagen/Grozdanovski ta med stora plånboken och signa mig för ett långtidskontrakt, för i sådan form är jag. Kanske inte riktigt. Eller för att vara helt ärlig så kanske inte alls. Men träna tror jag nog att jag ska göra likväl. Efter det kommer det att bli aktiviteter hemm... eeh i bowlinghallen där de två oerhört ädla sporterna bowling och sumobrottning står på schemat. Kvällen kommer senare att avslutas i simhallen med ytterligare tävlingar, denna gång högst troligt i vatten. Att kvällen efter ett par timmar kommer att avslutas för undertecknad lär väl inte innebära att den gör det för andra. Jag misstänker att "Franssons Bodega" lär ha nattöppet, men som sagt, för mig blir det till att lunka hemåt för att se när Helena Jonsson tar Sveriges första medalj i de olympiska vinterspelen som börjar i natt.
OS ja, OS är enormt för mig. De olympiska spelen har alltid varit av oerhört hög status i mitt hjärta. Mina första minnen från sommar-OS är från Seoul 1988 när Ben Johnson fuskade, men även att George Cramne (senare Scott) tog medalj. Vet inte vilken valör och vet inte varför i helvete jag kommer ihåg det heller, men jag minns tydligt att jag fick vara uppe lite längre den kvällen, morsan jobbade kvällen på ICA-hallen så farsan som förstod att jag redan som sjuåring hade ett närmast sjukligt idrottsintresse, lät mig sitta uppe med honom långt efter mittt normala läggdags och titta på idrotten och äta stekt korv med bröd tills jag somnade som en stock i soffan. Jag vet inte varför just det minnet sitter kvar men det gör det och det är jag glad för.
Vinterspelen är förstås nästan magiska för en sportdåre som jag. De olympiska vinterspelen är det naturliga forumet för svensk idrott på många vis. Sverige är en grym vintersportnation som många gånger återfunnits väldigt högt upp i medaljligan, med toppnoteringen från Turin 2006. Då blev det sju guld ochden noteringen tror jag inte vi kommer överträffa i Kanada, men jag tror att med lite flyt kan vi säkert knipa både fyra och fem medaljer av ädlaste valör. Med lite oflyt kan det bli som i Nagano 1998 när Sverige pinsamt nog blev utan guld trots en drös av stora hopp. Det är som alla vet oerhört små marginaler i världseliten vilken dag i veckan som helst och ännu mindre marginaler under världens största tävling.
Jag tror för övrigt att Sverige tar medalj i hockeyn. Med hockey menar jag fortfarande det underbara, sanna spel som herrarna spelar. Den variant som damerna spelar där inte tacklingar tillåts är något helt annat, tidernas idrottsdiskriminering till exempel. Varför skulle inte damerna klara att spela hockey efter sportens regler? Fjanteri. Dom tjejerna som spelar för damkronorna är tuffare än genomsnittsmannen i Sverige och skulle utan bekymmer klara att både ta och ge tacklingar.
Att Kanada kommer att vinna guldet är lika säkert som att Lasse Frisk kommer sist i VikingBowlingen, dock tror jag att många har glömt bort USA i medaljsnacket. Jag tror personligen att finalen kommer att bli en transatlantisk uppgörelse. Sverige, Finland och Ryssland gör upp om bronset. Tjecker, slovaker,schweizare och tyskar i skiktet därunder.
/~~/
Kommentarer
Trackback
