Ägnade gårdagskvällen åt den ädla sysselsättningen spinning. Fick igår äntligen tummen ur och ringde och bokade en plats i kvällens gäng av muntra cyklister. Spinning är för er som inte vet det oerhört jobbigt. Första halvtimmen gick bra, det gjorde den, men avslutningspasset på 85% av maxpulsen var det ta mej fan nästan så att det svartnade framför ögonen. Benen var nog endast minuter från att ge upp och det var då jag insåg att jag har en del träning kvar innan min gamla kondition infinner sig, men nu har jag i alla fall tagit ett steg på vägen.
Övriga träningsdeltagare såg oförskämt pigga ut och hade nog inte samma sjå som undertecknad att ta sig igenom timmen. Nytt pass på måndag, då ska jag planera in så jag hinner med att basta efteråt.

I eftermiddag blir det föräldrargrupp för nyblivna sådana på BVC. Det ska faktiskt bli ganska intressant och träffa de övriga som gick i gruppen innan förlossningarna.

Även om mina ben på många vis påminner om Barillas spaghetti så tänker jag dock ånyo ge mig på ett träningspass. I dag innebandy i två timmar. Har en känsla av att det kan bli segt, men det ska ändå göras om donnorna på playan som vanligt under sommarmånaderna ska slänga trånande blickar efter min så vältränade lekamen och samtidigt slänga missnöjda blickar på sin halvfete gubbe vid sidan av... Nja, eventuellt kan jag ha överdrivit, men det hade varit kul.

Mindre än två veckor kvar till OS och idag var första gången jag fick syn på det officiella programmet. Faktum är att trots tidskillnade på -9 timmar så har kanadickerna nog tänkt lite på oss idrottsgalna européer då de allra flesta godbitarna kan ses i någorlunda rimlig svensk tid. Visst, många hockeymatcher kommer att bli försakade, men den mesta längdåkningen, skidskyttet och utförsåkningen sänds relativt ofta mellan 19.00 och 00.00 på kvällarna vilket lugnar ett svårt vinteridrottsförälskat svenskt hjärta.

Jag tror att Sverige gör ett kanonspel och tar fem guld. Jag tror inte att man når upp till de sju man tog i Turin för fyra år sedan. Visserligen har man nog nästan fler guldchanser i år, men i Turin satt verkligen allt och lite till vilket är ytterst ovanligt när lag eller idrottsmän som jag supportar utövar sina respektive idrottsgrenar.

På torsdag kommer prästen hem till oss för att diskutera det stundande dopet. Är lite nervös för detta då jag i min vardagliga vokabulär använder en närmast osund mängd svordomar vilket få präster uppskattar antar jag. Har nog inte pratat med någon präst sedan konfirmationen. Rykten gör gällande att prästen på hembesök gärna vill sjunga lite tillsammans med föräldrarna till det barn som skall döpas. Det kan bli mycket intressant!

Mästarnas Mästare ikväll...

/~~/