Vad ska man egentligen säga om Tre Kronors kvartsfinal mot Slovakien. Det finns verkligen inte mycket att orda om. Slovakien vann, och man gjorde det för att man var bättre än Sverige på att göra mål vilket är en vansinnigt väsentlig del av spelet ishockey. Svenskarna uppträdde stundtals som konståkare och var märkbart loja och fullständigt likgiltiga till att hälften av Sveriges arbetsföra befolkning tagit offrat surt inarbetad tid på något som i bästa fall kan beskrivas som hockey i allsvensk klass. Besvikelsen i mig är fullständig, men i vilket fall som helst hade man aldrig i helvete klarat av Kanada i semin så ur den synvinkeln hade det bara varit ett uppskjutande av lidandet...

Jag konstaterar krasst att Sverige la fokus på helt fel match, och det fick man sota för i dag. Finland som var ungefär lika loja mot Sverige som vi var mot Slovakien gjorde en prickfri insats när man eliminerade ett namnkunnigt Tjeckien och tog sig till semifinal.

Jag orkade inte gå upp i natt för att se det som i efterhand visade sig ha varit tidernas bästa ishockeymatch. Jag ångrar mig bittert. Hade jag vetat att det jag nu vet hade jag ögonblickligen valt bort Sveriges morgonvärmning mot Kanada- Ryssland som alla som sett hävdar var det absolut bästa de sätt. 7-3 till transatlanterna efter en som sagt sprakande tilställning. Det finns absolut inget som kan hindra Steve Yzerman och hans mannar att ta hem tidernas mest prestigefyllda OS-turnering.

Hellner och company lever efter devisen att vara som allra bäst när det gäller som allra mest. Något B-Å G kanske borde ha studerat lite mer noggrant. Det känns så satans onödigt att åka ur OS mot Slovakien. Ett lag Sverige bara ska slå på denna nivån.

Hellner och stafettlaget stod som sagt för en rent magisk upplevelse och jag lyfter på hatten för en svensk skidkung i Marcus Hellner.

Nu är det dags att börja ett mardrömspass i eftermiddag som varar ungefär till 18.00 eftersom man inte började förrän halv nio... Tack för den Tre Kronor, tack.

/~~/