Måndagkväll och vi i vår familj huserar samtliga på hemmaplan utan så mycket som en flugskit i kalendern. På så vis är måndagar inte dumma alls. Johanna lagade en jättegod kycklingwok och myskvällen hade bara börjat. Det var då jag tog ett av mina absolut sämsta beslut på väldigt länge. Att slå in den fyrsiffriga kod som godkänner PayPerView att debitera mig 139 kr för matchen mellan Kalmar FF och AIK. Herre min skapare vilket nerköp.

Jag är som ni alla säkert vet ett vad jag själv anser vara, stor FF-supporter och kommer alltid att vara det. Men efter den ytterst mediokra uppvisning som de röda bröderna bjöd på (eller just nu bjuder på, för matchen är i skrivande stund inte slut. AIK leder med 3-0) så måste även en luttrad supporter som jag få gnälla. Jävlar i havet vad tama Kalmar FF var i afton. Både framåt och bakåt. På fullaste allvar blev jag nästan lättad när min dotter Ellie gjorde i blöjan, för då fick jag en giltig anledning att lämna TV:n en stund. När jag kom tillbaka bytte jag kanal till hockeyn. Jag trodde aldrig att en urstabil back som Marcus Lindberg kunde vara så loj, eller att en målskytt av rang som Ricardo Santos kunde var så blek. Övriga lade jag inte märke till över huvud taget med undantag möjligen för Erik Israelsson som var minst dålig av vad jag såg.

Nanne vaggade fram och tillbaka längs linjen och såg uppriktigt besviken och ledsen ut. Det ser man inte ofta. Att man ser Bergstrand arg, det hör till vanligheterna, eller att han rentav drar lite på smilbanden händer trots allt med regelbunden frekvens, men efter att AIK gjort 3-0 såg Nanne bara ledsen och besviken ut.

Kalmar har på pappret en av Allsvenskan allra bästa trupper, och planerna är lika usla för alla så jag vet itne vad man ska skylla på heller...

Nä, aldrig att jag lägger 139 utav mina surt förvärvade kronor på något sånt här igen när det faktiskt utövas förstklassig idrott i form av hockeyfinalen i SM-slutspelet på grannkanalen...

/~~/