Så var den då äntligen igång igen. Smålands, för att inte säga Sveriges eller rent av världens mest prestigefyllda tävling inom den så fysiskt krävande idrotten bowling. Om jag i tidigare inlägg antydit att bowling inte skulle vara en sport som kräver en fullvuxen karls fulla koncentration och styrka så vill jag nu påvisa att så är fallet.
VikingBowlingens första deltävling den andra säsongen bjöd inte på några större överraskningar utan flöt på enligt planerna.

För er som inte är så insatta i ämnet så vill jag kungöra att VikingBowlingen är en bowlingserie som avgörs i åtta deltävlingar (fyra på hösten och fyra på våren, om möjligt en varje månad mellan september och april). Deltagarna är förstås jag själv, Lasse Franzén, Lasse Frisk och Magnus Johansson. Alla till vardags hemmahörande på Vatten & AvloppsVattens (W&WW) mixerverkstad. Vi spelar i två timmar och måste under dessa två timmar hinna med fyra serier samt minst tre stora starköl. Vinnaren är den som har bäst total i dessa fyra serier.

Kvällens första runda började mycket trevande. Frisk spelade rent katastrofalt medans Mange och Franzén höll lite högre klass samtidigt som jag själv satte standarden inför kommande säsong. Frisk kom i mål på usla 92 poäng, Mange på 112, Franzén på 115 och jag på 152. En betryggande ledning för mig med andra ord.

I andra serien vaknade plötsligt Friskafan till liv och spelade mycket fin bowling och noterade fina 169 pinnar medans jag höll kvar min standard och avslutade med 148 poäng. Även ordförande Magnus spelade upp sig och fick in 135 poäng på kontot medans Franzén inte fick spelet till att stämma och avlutade andra serien på 112 poäng.

Tredjerundan inleddes med att Frisks hysteriska form höll i sig och vi andra kunde bara häpet se på medans han prydligt satte 174 poäng. Personligen bibehöll jag min inslagna linje och lade mig på för mig fina 143 poäng. Ordförande, som nu vaknat på allvar späntade i med stiliga 161 poäng medans Franzéns mindre fina form höll i sig och han noterade 122 poäng.

I finalrundan var premisserna oklara. Frisk och jag var inte säkra på vem av oss som egentligen ledde tävlingen (Vi vet inte totalpoängen under tävlinge men med facit i hand hade jag åtta poäng till godo på Frisk). Frisk började dock riktigt bra och skyfflade in en spärr och tre raka strikar och därmed kysste jag min chans till segern adjö. Dock började han vackla betänkligt när han bara hade att defillera i mål. Dock skulle allt mycket dramatiskt avgöras i de sista rutorna. När Lasse i de försa fem rutorna som sagt skyfflade in strike på strike så mäktade jag personligen inte med så mycket mer än någon spärr strövis. Men när det väl gällde i de sista fem rutorna, ja det var då storspelet plockades fram. Frisk satte endast en enda spärr på de sista fem medans jag själv satte mer eller mindre allt. När Frisk missade i tionde med fyrtio poäng till godo på mig (som hade en spärr oräknad) så dundrade jag in två raka strikar samt en sjua på tionde rutan och segern var ett faktum.

Ordförande Magnus blev trea och Franzén blev överlägset sist i denna premiär av VikingBowlingens andra säsongs första deltävling.

1. Ante. 598p, 3 sammandragspoäng
2. Frisk. 586p, 2 sammandragspoäng
3. Mange. 550p, 1 sammandragspoäng
4. Franzén. 473p, 0 sammandragspoäng


Serierna:
Ante: 152, 148, 143, 155
Frisk: 92, 169,174, 151
Magnus: 112, 135, 161, 142
Franzén: 115, 112, 122, 124

/~~/