Fritt fall
Så var man hemkommen efter en mycket gemytlig weekend i den kungligaste av svenska städer, nämligen Stockholm. Har tillbringat midsommarhelgen ute på Munsö i trakterna av Ekerö och har haft en alldeles förträffligt trevlig helg. Det är dock jävligt trist att åka och köra bil så långt.
Mycket av det klassiska midsommarfirandet har hunnits med, med sill och nubbe och även dans kring stången även om min personliga medverkan i den delen var högst minimal.
I går ägnade vi hela dagen åt att åka runt i Stockholm, som sommartid måste vara världens vackraste plats. Vi började nere i Tungelsta där jag träffade min kära faster med familj och sedan arbetade vi oss hela vägen upp till Gröna Lund.
På Gröna Lund hade vi en kalaskväll. Vi körde femkamp två gånger och jag vet inte ens om jag behöver slösa på bläcket för att förtälla vem som tog hem femkampen (två gånger dessutom). Men för att det inte ska uppstå några som helst förvirringar yppar jag stolt att undertecknad blev alldeles för svår för klanen Sjöndin att rå på. Tämligen väntat i och för sig.
TV4:s program Sommarkrysset spelades in när vi var där och jag måste säga att Carina Berg var femton gånger läckrare i verkligheten än i burken... så det så...
Innan vi skulle bege oss mot Mälaröarna åter så upptäckte vi att det fanns några åkkuponger kvar. Jojjes urval av attraktioner var inte stort då gravida kvinnor inte har så stort utbyte av just den delen av nöjesfältet, heller inte pubdelen. det hela slutade med att jag och Anso skulle åka fritt fall. Ja det kanske inte låter så jävligt, men detta satans fria fallet var dessutom utrustat med tilt och det var tydligen det som gällde. Vi satte oss till rätta i stolarna och rätt var det var så började vi olidligt sakta röra oss upp mot 80 meter (tornet är 100m) och väl där stannade det. Det var så in i helvetes högt att jag en klar dag hade kunnat se Gibraltarklippan. Jag började fundera på hur man skulle kunna skyla ett eventuell nerpissning för nedanstående publik. När vi var allra högst upp och dödsångesten höll ett stabilt tag runt halsen så tittar det fram en kamera. Helt helt fel tidpunkt att bli fotograferad vill jag lova. Man ville förstås inte verka som en så kallad "tunnbrödsrulle" så jag beslutade mig för att le lite avslappnat och tufft in i kameran. När sedan eländet släppte och vi som satt i föll mot marken så fick jag mer eller mindre andningsstopp och minnet sviktar tills det att jag en kvart efter¨åt sitter med en iskall Mariestad på en närbelägen pub.
Aldrig mer den formen av attraktioner för min del. Fy fan.
Fritt Fall på Gröna Lund. 80 meters skräck när tiltfunktionen kopplades på.
Foto: Wikipedia
I morgon inleds detta semesterårets sista arbetvecka för undertecknad. Dessutom en femdagarsvecka. Det är lite underligt ändå. Vi kör ständigt fyradagarsveckor numera, men veckan innan semestern börjar, ja då späntas det i med fem.
I morgon ska jag göra riktig comeback till fotbollsspelandet då JIFB tar emot St.Sigfrid tror jag det var hemma på IP. Det ska bli så vansinnigt skoj att sparka boll igen! Jag hoppas innerligt att foten känns bra så att man kan vara med och konkurrera om en A-lagsplats igen.
/~~/
Mycket av det klassiska midsommarfirandet har hunnits med, med sill och nubbe och även dans kring stången även om min personliga medverkan i den delen var högst minimal.
I går ägnade vi hela dagen åt att åka runt i Stockholm, som sommartid måste vara världens vackraste plats. Vi började nere i Tungelsta där jag träffade min kära faster med familj och sedan arbetade vi oss hela vägen upp till Gröna Lund.
På Gröna Lund hade vi en kalaskväll. Vi körde femkamp två gånger och jag vet inte ens om jag behöver slösa på bläcket för att förtälla vem som tog hem femkampen (två gånger dessutom). Men för att det inte ska uppstå några som helst förvirringar yppar jag stolt att undertecknad blev alldeles för svår för klanen Sjöndin att rå på. Tämligen väntat i och för sig.
TV4:s program Sommarkrysset spelades in när vi var där och jag måste säga att Carina Berg var femton gånger läckrare i verkligheten än i burken... så det så...
Innan vi skulle bege oss mot Mälaröarna åter så upptäckte vi att det fanns några åkkuponger kvar. Jojjes urval av attraktioner var inte stort då gravida kvinnor inte har så stort utbyte av just den delen av nöjesfältet, heller inte pubdelen. det hela slutade med att jag och Anso skulle åka fritt fall. Ja det kanske inte låter så jävligt, men detta satans fria fallet var dessutom utrustat med tilt och det var tydligen det som gällde. Vi satte oss till rätta i stolarna och rätt var det var så började vi olidligt sakta röra oss upp mot 80 meter (tornet är 100m) och väl där stannade det. Det var så in i helvetes högt att jag en klar dag hade kunnat se Gibraltarklippan. Jag började fundera på hur man skulle kunna skyla ett eventuell nerpissning för nedanstående publik. När vi var allra högst upp och dödsångesten höll ett stabilt tag runt halsen så tittar det fram en kamera. Helt helt fel tidpunkt att bli fotograferad vill jag lova. Man ville förstås inte verka som en så kallad "tunnbrödsrulle" så jag beslutade mig för att le lite avslappnat och tufft in i kameran. När sedan eländet släppte och vi som satt i föll mot marken så fick jag mer eller mindre andningsstopp och minnet sviktar tills det att jag en kvart efter¨åt sitter med en iskall Mariestad på en närbelägen pub.
Aldrig mer den formen av attraktioner för min del. Fy fan.
Fritt Fall på Gröna Lund. 80 meters skräck när tiltfunktionen kopplades på.
Foto: Wikipedia
I morgon inleds detta semesterårets sista arbetvecka för undertecknad. Dessutom en femdagarsvecka. Det är lite underligt ändå. Vi kör ständigt fyradagarsveckor numera, men veckan innan semestern börjar, ja då späntas det i med fem.
I morgon ska jag göra riktig comeback till fotbollsspelandet då JIFB tar emot St.Sigfrid tror jag det var hemma på IP. Det ska bli så vansinnigt skoj att sparka boll igen! Jag hoppas innerligt att foten känns bra så att man kan vara med och konkurrera om en A-lagsplats igen.
/~~/
Kommentarer
Trackback
