Tänkte sammanfatta gårdagens prestationer i Swedbank Cup för Johansfors IF.

Vi kom till start med ett starkt lag bestående av ärrade gamla forsare och dessutom med två nyförvärv i Andreas Cornelsen och min egen lillebror, Martin Johansson. Laget leddes dessutom för första gången av den nye tränaren Lasse Mourinho.

Johansfors- Bodabruk  3-1
Första matchen skulle gå mot ärkerivalen Bodabruk inför relativt fullsatta läktare klockan 18.00 i Emmaboda sporthall i går afton.
Boda inledde betydligt piggare än oss och var klart bättre under den första halvan av den 16 minuter långa matchen och tog också logiskt ledningen ganska tidigt efter att hela vårt lag redan efter några minuter av första matchen börjat ifrågasätta domarnas standard vid en dömd inspark från sidan för Boda. Vi han aldrig tillbaka i positionerna och Boda kunde göra 1-0. Efter detta fick hela JIF panik och insåg att en förlust mot Boda är värre än en saftig bakfylla så därför efter halva matchen så vände allt och bollarna rullade vår väg och vi kunde kvittera genom Andreas Cornelsen. Strax därefter så tog vi också ledningen genom Peter Andersson även om envisa rykten hävdar att Axel Karlsson styrde in den. Målskyttet i matchen avslutades med en riktig kanon signerad Andreas Klevtun som klippte till från en dryg kilometer. 
Som sagt så i frågasattes domarnas standard redan här eftersom vi fått klara direktiv om att på den fjärde frisparken skall en tiometers-straff utdömas. Så trodde alla att det var. Så var det in facto också. Det var bara det att domarna inte hade en aning om den lilla detaljen. Så jag ifrågasatte givetvis varför i helvete inte vi fick en sådan straff när sekreteriatet visade att Boda dragit på sig fyra frisparkar. Jag fick något oerhört luddigt till svar och eftersom vi istället gjorde 2-1 på situationen så brydde jag inte mig mer om det. Men några matcher senare, efter att Vissefjärda hamnat i samma sits, så ändrades reglerna och det var nu straff på den fjärde frisparken som gällde.
Vinst i alla fall i första matchen även om Boda bjöd på bättre motstånd än väntat. Tre pinnar direkt och bättre start än så är svår att få även om spelet stundtals var katastrofalt och jag själv sprang mest omkring och insåg vilken total brist på talang jag i bland har på fotbollsplanen. 

Johansfors- Lessebo 0-3 
Lessebo härnäst och Lessebo skulle visa sig vara bra utav bara fan. Ledda av de två vindsnabba Shadi Mohammed och Habimana Akim Kim så var det fan inte lätt att vara försvarare. Vi försökte varenda trick som fans , justa och ojusta, för att får stopp på dom men så kom det någon form av sulfint eller överstegsfint och så satt man i knät på Jocke Nicklasson i sekreteriatet och undrade varför man inte låg hemma med en whisky i soffan och tittade på På Spåret. Lessebo var klart bättre än oss och vann rättvist med 3-0 efter att både Mohammed och Akim Kim gjort fina mål. Jag har sagt det förrut och säger det igen. Dom här två grabbarna kan med rätt träning bli riktigt bra tror jag. Jag avskyr att möta så snabba och tekniska spelare.

Johansfors- Madesjö 2-0
Kvällens prestation av oss kom när vi spöade skiten ur elitfyranlaget Madesjö. Det roliga här var att vi vann helt rättvist. Pettan och Cornelsen satte varsitt mål och blev därmed matchvinnare. Nu var utgångsläget i det närmaste optimalt för att ta oss vidare. Alla andra resultat gick vår väg och ville det sig riktigt bra så skulle en enda poäng till i de avslutande två matcherna räcka till avancemang.

Johansfors- Emmaboda IS 0-5
Om vi var bra mot Madesjö så var vi fullständigt odugliga mot EIS. Vad fan vi än gjorde så blev det fel. EIS utnyttjade sina duktiga försvarare på rätt sätt och Ante 82´ fick till exempel nöjet att stänka in två från backplats. I denna matchen sprang vi omkring och var nöjda över att ha slagit Madesjö och samtidigt som vi hade överdriven respekt för ett EIS som faktiskt inte var i slag alls under kvällen förutom möjligtvis i denna matchen. EIS gjorde precis som dom ville med oss och jag är tveksam till om vi någon gån under matchen hade bollen under kontroll i närheten av deras straffområde, jag tror fan inte det. Anton Malmqvist är dessutom en spelare som jag tror kommer göra mycket nytta i centralorten denna säsong. Jag hade det tvivelaktiga nöjet att markera honom under matchen och när han gjorde 2-0-målet så hade han 85 kilo mig hängades i armar, ben och till slut även runt magen varpå jag brottade ner honom men han fick likväl in bolljävlen. Just då började jag åter kraftigt ifrågasätta min egen talang för spelet samtidigt som man får lyfta på hatten för Anton som gjorde det bra.

Johansfors- Vissefjärda 1-1
Vinna eller försvinna. Solklart,enkelt och väldigt väldigt spännande. Vissefjärda var inför denna sista match för kvällen redan klara för slutspel och hade därför inte så mycket att spela för. Vi däremot hade allt att spela för. Vid vinst så innebar det inte bara en meriterande slutspelsplats för oss utan även att vi slog ut storebrorsan EIS från turneringen.
 
Har absolut inget emot EIS men jag erkänner att det hade varit riktigt kul som division 6-gäng få slå ut kommunens i särklass bästa lag.  Det är ju så i inomhusturneringarna att matcherna blir på fullaste allvar och gäller många gånger liv och död kan tyckas och för att denna intensitet ska bibehållas gäller det att underhundar som JIF och VGIF fortsätter att prestera hyfsat inomhus för att kunna mäta sig med de största och för att på så vis skapa intresse kring turneringarna i Allsbo och Emmaboda. För tro mig, som spelare är detta en av årets höjdpunkter. I alla fall för oss i de lägre divisionerna. Det är här vi kan få knäppa de bättre lagen på näsan och ställa till förtret för vara syskonlag i kommunen som vi älskar att hata när vi är på plan men som vi faktiskt ändå gillar ganska mycket när man träffas ute på byn.
Att spela inför 200-300 människor är som ni alla förstår inte vardag för en spelare i lägstadivisionen så därför känns det så vansinnigt kul att få vinna matcher i sådana turneringar samtidigt som förluster känns för jävliga även om dom i många fall är rättvisa.

Till  matchen då. Vi kämpade och slet, kämpade och slet och så kämpade vi ännu mer. Det hela resulterade i att domarna efter fyra minuter hade gett bägge lagen tre frisparkar var och således skulle nästa avblåsning resultera i straff. Då stoppade bägge två ner piporna i fickorna och lät allt passera.
Vi gjorde 1-0 genom målvaktscentertanken Axel Karlsson som har ett djävulskt tillslag och glädjen var förstås total i laget.  Bara minuter kvar och spelet böljar fram och tillbaka men inga direkta farligheter skapas. Det är hårt och tufft och ibland också ojuste men domarna vågar inte blåsa. Inte förrän det återstår 21 sekunder av matchen. Då hittar den domaren som är beprydd med skägg vilket till och med det rodnade efter att blåst i pipan, en frispark som är så horribelt  dömd att det blir kalabalik direkt varpå den andra domaren går in och stoppar tiden (vilket man enligt reglerna inte får göra vid straffar, men å andra sidan hade vi nog varit tacksamma om Basic satt straffen att tiden var stoppad då det hade gett oss lite ytterligare tid att försöa få in ett nytt ledningsmål). Straffen slås av Marko Basic och Patrik "Nordan" Nordström i vårt mål gör en fin räddning varpå bollen går ut vid sidan och Vissefjärda får inspark. På den lyfts bollen över sammanlagt nästan 10 meter forsare varpå planens minsta kille, straffskytten Basic får sitt huvud på bollen och knoppar in kvitteringen med under tio sekunder kvar på klockan. Fullständig kalabalik och respasset var ett faktum.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det. Jag tycker bara att om man inte har blåst en enda jävla frispark på sedan fjärde minuten behöver man inte blåsa en när det är 21 sekunder kvar av kvällens viktigaste match heller. Verkligen inte om den resulterar i straff.

Jag är förvisso partisk, men jag tror ingen på läktaren heller hade misstyckt om domaren hade låtit matchen fortskrida de sista tjugo sekunderna i samma hårda stil som resten av matchen.

Jag gillar egentligen inte gnälla på domare. Men dom var dåliga i går kväll. Inte bara mot oss. Men å andra sidan så måste man få vara dålig som domare också. Fast man bör ändå ha lite känsla för spelet.

Emmaboda fick den sista slutspelsplatsen och visst. Vi kanske inte var bättre än dom. I alla fall inte bär vi möttes men vi var minst lika mycket värda den platsen som EIS men det vill sig inte i denna turneringen. Förra året åkte vi ut när Benjamin tillät L/L att skjuta två straffar på oss efter att tiden gått ut varpå Fidde Karlsson träffade läkarstationen med den ena men Benjamin hade inte blåst eller hur det var så då fick man skjuta en på nytt och skickade man in Ricke Magnusson som krutade in målet som gav oss respass ur den turneringen. 

Låt Stefan Söderqvist döma varenda match så blir det bäst för alla. Han kanske har tvivelaktiga beslut i bland han också, men han är fan alltid konsekvent och han kan alltid förklara varför han blåst eller inte blåst. Dom tre fjantarna i går visste inte ens hur många frisparkar ett lag skulle få innan man blev tilldömd straff.

Fjantig regel för övrigt det där med straffar, men det är ju lika för alla...nästan.

Mötte Jerry Gustafsson, Bodabruk, ensam på väg upp för den klassiska trappan till A-hallen. Jerry varpå väg ut ur hallen (och turneringen) ensam utan sitt lag.
- Utvisad, frågade jag.
- Precis som vanligt, svarade Jerry.

På det hela taget en godkänt turnering från vår sida där Patrik Nordström, Peter Andersson och Andreas Klevtun var bäst i JIF och där Lasse "Mourinho" Frisk nog gjorde ett mycket gott intryck på sin nya klubb.

Redan nu börjar jag hålla tummarna för småkronorna i kväll. 21.30 mot Slovakien. Jag var stensäker på att det skulle bli jänkarna men tji fick jag. Slovakien känns...tacksamt?

Nu måste jag göra mig i ordning inför eftermiddagens dop i Mikaelsgården.