Tillbringade nästan 15 timmar i Victoriahallen under gårdagen. Började med att följa Emmabodas damer på deras väg mot finalen för att sedan själv delta och hjälpa till att ta Johansfors till söndagens semifinalspel som vi faktiskt tog oss till.

EIS-damerna började spela vid 11 igår förmiddags och jag och min gode vän Lasse Franzén beslutade oss för att förära detta högt talangfulla lag med vår närvaro. Franzén satt med ett léende på läpparna från det att han klev in i bilen tills det att han fick se Victoriahallen i all sin prakt. Anledningen var att Nybro Vikings kvällen innan fått dunderpisk av Percys pågar nere i Malmö. Franzén gillar som bekant inte Nybro och var därför glad som en lärka tills det att han såg vikingarnas högkvarter. Då knäpper idioten upp son tröja för att framhäva att han under den minsann har en TAIF-tröja. Han ville nog slippe onödiga spekulationer helt enkelt. Månge torde det ha varit som blev förvånade när Nybro-loggan kom vandrande i en TAIF-tröja...

Väl på plats så fick vi se en ganska loj förstamatch mot Smedby som damerna tillslut ändå vann med 2-0 efter dagens kanske två bästa EIS-spelare, Rebecka Herbertsson och Frida Andersson gjort varsitt mål. Efter den matchen så visade EIS vart skåpet skulle stå i samtliga kvarvarande matcher innan semin. Man vann mot Södermöre med 6-1, mot Timmernabben med 4-0 och kvartsfinalen mot Lessebo med 4-0 innan man ställdes mot ärkerivalen Madesjö IF i seminfinalen.
Den matchen blev en tight och jämn historia som de allra flesta nog trodde skulle sluta oavgjort men Lisa Franzén hade andra tankar och med ungefär en minut kvar så piskade hon in en halvvolley med en sträckt vrist, otagbart ner vid målvaktens högra stolpe och sköt därmed EIS till final.
EIS kommer där att få möta Lindsdal som efter straffdramatik slog ut Älmeboda/Linneryd.
Emmaboda var damturneringens bästa lag anser jag och jag tror att man har en jättechans att knäppa LIF på näsan och kamma hem segerchecken till Emmaboda. EIS som kaptinerades av min kära sambo,spelade stabilt och enkelt långa stunder och behöll lugnet och det var det som avgjorde mot Madesjö.

Senare under kvällen så var det dags för kommunturneringens andra hälft. Den halva där Johansfors IF deltog. Vi kom till spel med en femton man stor trupp där vi mönstrade det bästa vi hade tillgängligt. Stämningen innan turneringen var god och förhoppningarna ganska höga kändes det som. Att gå vidare från gruppen till minst en kvartsfinal var målet och det visade sig senare vara ett för lättuppnåeligt mål för en gångs skull.
Personligen var mina planer att bära vatten och hjäpla till i båset då jag varit så in i helvetes förkyld under veckan och därmed inte tränat någonting. TIll min stora glädje så kändes det bättre när jag vaknade på fredagsmorgonen och jag bestämde mig för att i alla fall byta om.

Första matchen, mot Örsjö så blev jag dock kvar på bänken och det visade sig vara förståndigt då JIF vann matchen med 2-0 efter att ha skapat fler chanser än Örsjö men för den sakens skull så var vi inte på någotvis överlägsna våra opponenter. Målen gjordes av Dennis Randewall och Robin Franksson men frågan är om inte Axels räddning på Örsjöspelarens friläge var det som gjorde att forsen kunde sätt in tre poäng på kontot. Jag tror det.

I andra matchen sedan mot Pukeberg ville Lasse Mourinho ändra om lite i laget och ville ha två mer renodlade backar i stället för den taktiken med back/mittfältare vi förökte oss på i första. Detta innebar att jag fick komma in och känna på spel på den råa planen på isen i Victoriahallen. Pukeberg gjorde 1-0 relatvit omgående och var klart bättre än oss hela matchen och vann den också rättvist. Matchens stora händelse var dock tyvärr att Andreas Klevtun mycket olyckligt skadade sig till synes (jag vet i skrivande stund inte hur illa det är med honom, men han fördes i ambulans till Kalmar för röntgen) ganska allvarligt i knät. Grunden till skadan var arrangörens lite mindre intelligentabeslut att inte låta mattan täcka hela isen utan lämna glipor på ett par decimetrar längs sargerna. För alla som känner Klevtun, i synnerhet en kvitteringsjagande Klevtun, eller ännu mer en kvitteringsjagande, arg Klevtun, ja ni vet att den mannen ger sig inte förrän han är utburen på bår eller att bollsatan ligger i mål. Dessvärre blev det det senare alternativet denna gång dår han i sin iver att vinna bollen högt kom långt ut mot sargen och där bland is, pukespelare och bollar så hände något. Exakt vad är som sagt oklart fortfarande men jag har aldrig sett honom ligga och gny på det viset samtidigt som han darrade som ett asplöv. Jag hoppas att det inte gick alltför illa och att du snart är på benen igen Andreas!

Ambulanspersonalen frågade:
- Vill du ha smärtstillande?
- Nej.
- Är du säker?
- Nej.

Dennis byttes in som back och Robin Franksson tog Klevas plats på mitten vilket enligt mig passade herr Franksson som handen i handsken.
Matchen förlorades med 1-0 och Puke var väl värda den segern då man helt klart var bättre än oss.

I den tredje matchen som gick mot Flerohopp så var det poäng som gällde för att säkra avancemang och poäng blev det. Vi spelade likadant som matchen mot Pukeberg avslutades med Franksson på mitten och nämnde Franksson var matchens gigant och även målskytt faktiskt.
Vi kontrollerade denna tillställning totalt och trots att Flerohopp kvitterade vår ledning så var det aldrig någon riktig oro i laget. Vi var bättre än dom och tog därmed den andra slutspelsplatsen fullt rättvist. Matchen slutade 1-1 och jag tycker att vi gör vår bästa match dittills i turneringen.

I kvarten sedan skulle det bli tuffare motstånd. Trekanten som spelat bra fotboll under hela turneringen och som inkulderar kommunturneringens kanske kändaste namn i Damir Spahic som spelat allsvenskt för KFF för några år sedan.
Laguppställningen var densamma som den mot Flerohopp.
Trekanten börjde matchen bäst och vår respekt för Spahic gjorde att vi många gånger glönde bort de övriga i laget. Allt som oftast var vi två gubbar mot honom vilket följdaktligen då innebar att någon annan blev fri. En idiotisk tjuvrusning av undertecknad höll på att bli vår biljett hem. Spahic vände bort mig som ingenting och vips så var dom tre mot Dennis och Axel. Dock avslutade inte exallsvensken själv för första gången i matchen utan spelade till sin lagkamrat som verkligen inte var med på den passen så bollen rullade turligt nog för min del ut till vår fördel.
Efter drygt halva matchen få Henke Ahlström bollen på motståndarnas planhalva och bjuder på en delikatess från den fina charkdisken då han med äcklig precission lobbar in lädret bakom en svårt chockad målvakt i Trekantenburen.
Det visade sig senare att det målet skulle räcka för att ta oss till söndagens semifinal där vi kommer att få möta Läckeby om  jag förstått saken rätt.

En härlig kämparinsats av hela laget med stora stora plus till målvakten Axel Karlsson och Robin Franksson. Utan dessa två herrar i den form dom var i, i går så hade vi definitivt fått tillbringa söndagskvällen i sällskap med Peppe Eng istället för att spela finalpass i Nybro Open. Även samtliga övriga aktörer i den blåvita skruden skötte sig ypperligt och det är med glädje jag konstaterar att vi är som sämst trea i Nybro Open vilket är stort för oss! Nu ska vi ge Läckeby en sjuhelvetes match om finalplatsen.



Klevtun svarade nyss på mitt SMS och meddelar att han inte ens fått röntga ännu. Han väntar fortfarande.

Till och med Markku Ahonen verkar smått imponerad av vår insats igår... Fantastisktkul att läsa.

I dag kommer det förvisso inte bli fotbollsfritt men väl Nybro Open-fritt. Kommer att ladda upp på bästa tänkbara division sex-vis när jag i goda vänners lag tänker dricka burk och kolla på Premier League i eftermiddag.

Nu ryktas det om att Liam, är på väg hit för att hälsa på sina gudföräldrar och då han skiter högaktningsfullt i både datorer, Nybro Open och burköl så avslutar jag detta inlägg här.
/~~/