Som jag skrev i gårdagskvällens snabbinlägg så blev VikingBowlingens sjätte deltävling ett enda stort triumftåg för undertecknad då samtliga bowlinggudar nu bestämt sig för att det var min tur att spela som just en bowlinggud.
Första serien började precis som vanligt lite trevande för alla inblandade parter men för Lasse Franzén och mig så löste sig nervknutarna ganska fort och resultaten blev 146 pinnar för Lasse och en mindre för mig. Fullt godkänt, för att inte säga riktigt bra start för oss. Värre gick det för de andra två herrarna. Lasse Frisk och Mange Johansson som ingen mäktade med att ta sig över hundrastrecket. Som Franzén uttryckte det så var det kanske ingen nyhet för Frisk att hamna på den negativa sidan av det i VikingBowlingen så klassiska 100-strecket. Frisk drog in 92 poäng och Magnus 95. Fördel för mig och Franzén alltså.

I andra serien så fortsatte både Lasse och jag att spela bra och fick följe av Mange som visade att han inte gett upp kampen om en säkrad titel. Mourinho sladdade dock efter väsentligt här och efter hans resultat på 105 poäng, samtidigt som Franzén späntade i med 180 pinnar, Mange med 169 och jag med 142, så var uppförsbacken mer eller mindre ett berg för Frisk.

I tredje serien så spelade Frisk förvisso upp sig. Nu hjälpte det föga då vi andra tre spelade i trans. Personligen satte jag allt. Missade bara en enda kägla i hela serien fördelat på sju spärrar och tre strikar. En nia i nionde rutan var vad som skiljde mig från rekordet på 193 poäng- Hade det blivit en spärr eller strike så hade rundan blivit perfekt. Nu blev den nästan det ändå eftersom prydliga 187 poäng inkasserades på kontot. Även Mange spelade grymt här och fick ett resultat på ståtliga 167 poäng. Frisk som toppade formen i helt fel läge kom på tredje plats i serien på stabila 146 poäng. Franzén spelade antagligen bort seger här trots helt och fullt godkända 131 poäng.
 
I avslutande fjärdeserien så fortsatte Manges och mina hysteriska formtoppar och dessbättre för egen del så skulle det visa sig att jag var den med stabilast spel för dagen. Efter att ha defilerat i mål med en 176-runda samtidigt som Mange var tre poäng bakom anade jag att segern var klar eftersom Franzén för ovanlighetens skull spelat sämre ju längre tävlingen gick, och avslutade med 129 poäng. Redan avsågade Lasse Mourinho avslutade den sjätte deltävlingen med 111 poäng.

Totalt gav detta följande ställning.
1. Ante: 650 poäng, 3 sammandragspoäng
2. Mange: 604 poäng, 2 sammandragspoäng
3. Franzén: 586 poäng, 1 sammandragspoäng
4. Frisk: 454 poäng, inga sammandragspoäng

Sammandraget, "målskillnaden inom parantes)
1. Mange, 14 poäng.(+22,6)
2. Ante, 9 poäng. (+10,8)
3. Franzén, 8 poäng(+13,4)
4. Frisk, 5 poäng. (+ 1,2)

Mange leder alltså med fem poäng och endast i teorin kan Franzén eller jag gå förbi honom under de två avslutande tävlingarna. Jag måste vinna bägge samtidigt som Mange kommer sist vilket förefaller in i helvete orimligt med tanke på den stabilitet ordföranden har visat upp. Istället så kommer det att bli kamp om den så försmädliga sistaplatsen. För Frisks del ser det i skrivande stund ganska mörkt ut vad beträffar just det kapitlet men Frisk har möjligheten att ta sex poäng under de två avslutande rundorna och på så vis kämpa sig ifatt. Att han skulle göra det förefaller dock lika orimligt som att Mange tappar ledningen.

Nu släpper vi bowlingen för denna gång. Med ett leende på läpparna!

I fredags kväll var jag och några vänner i Victoriahallen för att där utöva den ädla sporten ishockey under cirka två timmar. Jävlar vad skoj det var. Att åka spela ishockey har alltid legat mig varmt om hjärtat, att sedan spela ishockey med nyslipade skridskor var som en dröm. Förvisso oerhört jobbigt, men fruktansvärt kul. Vad som retar mig liiite är att David Strands skridskoåkning faktiskt imponerade på mig och jag konstaterar bara faktum när jag säger att du var bra på rören Strand. Plus också för hockeyfrillan...
Ska i ärlighetens namn erkänna att jag inte alls trodde att det skulle vara så fruktansvärt jobbigt, men ack vad jag bedrog mig. Har fortfarande stora problem med att klä på mig själv på grund av en träningsvärk modell värre i ljumskar,svank,skinkor,underarmar,lår,vader,skuldror och dom musklerna man använder när man ler och skrattar. Jag undrar hur jag ska överleva ett spinningpass i morgon kväll.

Markku Ahonen... hitta för fan på något nytt ämne att gnälla om nu. Jag uppskattar hockeyslagsmål. Du gör det inte. Punkt slut. Jag tror alla har förstått det nu.

Dagen i dag kommer antagligen att gå lite i städningens tecken. Källaren är i behov en dammsugning och då rycker jag ut med ens då jag gillar att dammsuga. Eller kanske inte så mycket just dammsugningen utan mer resultatet efteråt. Kan även tänka mig att någon enstaka fotbollsmatch kommer att slötittas på. Tror faktiskt att det är Milanoderbyt ikväll och det får det nog bli. För er som vill se kvalitetsishockey rekommenderar jag å det varmaste toppmötet i kväll i NHL mellan New Jersey Devils och San José Sharks. Klockan 21.00 på någon av Canal +.

Vi tränade i går på konstgräset. Ganska mycket folk var vi och mycket spel stod på schemat. Det är något visst med att träna när vårsolen börjar sticka fram och det finns lite värme i solstrålarna. Igår var förutsättningarna optimala. Klarblå himmel, tre-fyra minus och hyfsat med folk. Ändå gick det för egen del väldigt väldigt segt. Något som till och med uppfattades av domarkåren ledd av Stefan Söderqvist som  värmde upp inför matchen mellan EIS och Glömminge. Söder tog tillfället i akt att kommentera ett mindre lyckat tekniskt nummer från min sida. Det bjuder jag på! Söder var för övrigt som vanligt riktigt bra i Nybro Open.

Emmaboda vann för övrigt matchen med 2-0 efter mål av de bägge nyförvärven Rickard "Albertini" Albertsson och Anton Malmqvist. Såg inte matchen så jag kan inte säga mer än så.

EIS har för övrigt lagt ut rörliga bilder på sin hemsida från damernas triumf i Nybro Open förra helgen.

Nu ska jag och David Strand ta ett pass på grillerna nere i Lindås. Entry-draften i NHL ´09 hägrar ju som bekant.

/~~/