Efter att ha tillbringat det senaste dygnet på resande fot i en styck buss så är det oerhört skönt att vara hemma igen. Stockholmsresan med AC/DC som huvudmål under söndagen gick smärtfritt och var en riktig höjdare!

Bussen avgick från Lindås Folkets Hus vid 10.00 i går morse och det var en diger skara glada männniskor som beslutat sig för att tillsammans åka till huvudstaden och se de gamla rävarna i AC/DC uppträda. Redan efter några minuter i bussen så hörde sdet karaktäristiska ljudet av en burköl som öppnades och det ljudet skulle följa oss åt långt in på måndagsmorgonen. Resan upp gick som sagt smärtfritt och utan skandaler. En halvsjaskig lunch på ett motell i Linköping fick vara den så kallade grunden rent kulinariskt att stå på, och även om maten inte var någon smaksensation så fyllde den sin funktion och tillförde kroppen välbehövlig näring mellan burkölen.

Det snöade på ganska friskt på vår väg genom Östergötland och Sörmland och väl framme i Stockholm så var den kungliga huvudstaden helt vit och Globen kamouflerades så pass att man knappt såg den i snöfallet.
Vad gör då ett 50-tal hårdrockssupportrar efter nästan sex timmars burkölsdrickande i en buss? Jo givetvis letade vi upp en gemytlig pub i anslutning till Globen och fortsatte där med den sysselsättningen för att på så vis vara i toppform när bröderna Young drog inledningsriffen. Alla pubar spelade AC/DC-musik vilket var mycket passande med tanke på ändamålet med resan. Efter någon timme var det således dags att entra Globen för att där i lugn och ro ta sig till sin respektive plats. Nu hade de allra flesta i vår buss ståplatser på innerplan vilket för mig är ett måste när jag är på hårdrockskonsert. Peter och jag trängde oss fram relativt långt och hade urkul i trängslen framför sångaren Brian Johnson.

Den ena klassikern efter den andra revs av och gubbarna bjöd på en sagolik show som var fantastisk från början till slut. När bandet efter nästan två timmar beslutade sig för att avsluta så gjorde man det med "For those about to rock" inklusive en skottsalva från inte mindre än sex stora jävla kanoner på scen. En helt grym föreställning som väl speglade mina förväntningar som var väldigt höga. AC/DC är ett suveränt liveband och alla som gillar rock´n´roll borde någon gång ta tillfället i akt och åka och se dom.
 


Hemresan sedan är dock alltid lite drygare än resan till målet. I alla fall om fan är närmre två meter lång och ska försöka slumra lite inpackad i en buss. För slumrade gjorde vi så smått allesammans. Alla utom Berra Hörling. Denna gigant att ha med sig när det vankas trevligheter. Det finns inget dåligt humör i den mannen och det smittar av sig till övriga i hans närhet. Biljett med buss kostar 1300 men om bussbolagen vore smarta och gjorde reklam för att Berra skulle hänga med hade dom med enkelhet kunna kryddat priset med ytterligare ett par hundra. Folk hade gladeligen hängt med ändå. Det är värt lite extra att åka på konsert med herr Hörling!


Vid klockan 06.00 i morse så rullade då bussen in på samma ställe där resan började och gänget löstes upp för att var och en pinna hem och få några timmars väldigt välbehövlig vila. En kanonresa och jag börjar redan spekulera i när det är dags igen.

I kväll är det dags för ett spinningpass i simhallen. Kan väl inte på långa vägar påstå att jag är så sugen men kommer med störtsa sannolikhet att genomföra ett pass ändå. Det kan vara behövligt efter alla Falcon som rann ner under gårdagen. 20.30 sägs vara den tid som gäller.

Viktor Elms Heerenveen van i lördags matchen mot Willem II med 3-1. Elm spelade hela matchen för Heerenveen men fanns inte med i målprotokollet denna gång. Nu väntar PSV borta på fredag och jag bara hoppas att någon kanal sänder matchen.

I morgon är det fettisdagen och då är det semlans högtid. Har man en sambo som driver ett café så är man väldigt väl medveten om de olika högtiderna för olika bakverk. Och av alla godsaker som hon knåpar ihop på fiket så nog ändå semlan min favorit.

I helgen som kommer så är det återigen dags för Vasaloppet. Många lokala förmågor deltar precis som vanligt. Dock lär ingen ha med tätstriden att göra. Jag tror att det i år är Jerry Ahrlins tur att få kransen på upploppet i Mora. Ahrlin var bra med i fjol då han mer eller mindre stakade sig igenom de nio milen och visade prov på en djävulsk styrka i armarna.Han är en av världens bästa långloppsåkare men har aldrig vunnit Vasalopppet. I år tror jag det blir jämtländske Jerry Ahrlins tur. Jag följer loppet med stort intresse under söndagsförmiddagen och håller förstås en extra tumme för att min käre vän Johannes Medin ska klara av uppgiften att tasig från Sälen till Mora. Håller förstås tummarna för alla jag känner men lite extra för Johannes.
 
Nu ska jag faktiskt gå och duscha av mig en styck hårdrockskonsert från igår...

Tack alla ni från igår för en toppenkväll!

/~~/