Då den snorkråka jag ådragit mig i näsan vägrar komma ut så blir jag tyvärr så illa tvungen att lämna halvt återbud till Nybro Open i morgon kväll. Halvt i den mening att jag byter bort min plats i laget mot brorsans reservplats vilket känns fair för egen del. Är ordentligt förkyld men har ingen feber. Morsan har ringt, med lätt panik och talat om hur farligt det kan vara att idrotta med förkylningar i kroppen, och jag inser väl att i det tillstånd jag är i nu, så är väl kanske inte en fotbollsturnering det allra bästa. Jag hoppade över träningen i kväll till följd av förkylningen. Ska dock eventuellt värma lite med dom andra i morgon för att kanske spela något byte i någon match om det skulle behövas. Nu kan det kanske låta som om jag skulle vara ovärdelig för laget eftersom jag trots min påstått svåra förkylning likväl ska deltaga. Det är alltså så långt i från sanningen som man kan komma. Anledningen till att jag väljer att i alla fall hänga med som reserv är att jag är sugen som fan på att spela och hoppas in i det sista på att må bättre i morgon kväll.

Lord Calvert och jag sitter för övrigt i skrivande stund och samtalar om möjligheterna för spel i morgon.

Är faktiskt ledig i morgon. Skönt. Vi har ju som jag nämnt tidigare, semester på en del fredagar i januari och februari i hopp om att det kan hjälpa till att rädda den ganska prekära situation som vi inom W&WW/ Flygt/ ITT befinner oss i. I dag var vi på kvartalsinformation och där lovades det dyrt och heligt att inget varsel fanns på bordet just nu men att man aldrig kan utesluta en sådan lösning någon gång i framtiden. Ett slags varsel om varsel alltså. Nä, faktiskt tyckte jag det kändes som om det faktiskt fanns hopp om att vi kan klara det utan att skicka hem folk vilket gör att det är väl värt att offra semesterdagar på fredagar under vintermånaderna.

- Det är till dig Ante, sa Jojje.
Jag lyfte luren, lätt irriterad över att bli störd i mitt TV-tittande.
- Franzén här...
- Ja, tjena du, sa jag samtidigt som en liten farhåga tändes då jag anade vad min kollegas nästföljande mening skulle bli.
- Nybban står ju upp riktigt bra, sa den långhårige mannen fylld av glädje och sarkasm i sin röst över att Nybro Vikings låg under i matchen mot Malmö Redhawks.
- Ja, vänta du bara, sa jag. - Det är två perioder kvar. Dessa ord kommer jag få höra under det närmaste decenniet.

När dessa två satans perioder var spelade så hade Nybro förvisso kvitterat Malmös ledning, men sedan släppt in sex raka puckar vilket gjorde att slutsiffrorna skrevs till rejäla 7-1 till skåningarna och jag bävar inför morgondagen.
Under telefonsamtalet kom vi även fram till att vi skulle förära Victoriahallen med ett besök under fredagen för att där se EIS-tjejerna spela Nybro Open och som sagt så bävar jag inför denna bilfärd då Franzén kommer att sitta bredvid. Lycklig som ett barn som fått veckopeng, eftersom hans svårt hatade Nybro fick stryk. Eller hatade och hatade "ordentligt ogillande" som Franzén själv uttrycker det då han inte hatar idrottslag. Däremot älskar han alla som vinner mot vikingarna.

Det är mycket böcker just nu för mig. Lyssnar på Liza Marklunds "Asyl" på jobbet och läser boken "El Choco" här hemma. Det är en sann historia om en man vid namn Jonas Andersson, som ska smuggla knark från Bolivia men fastnar i tullen och får avtjäna sitt fängelsestraff på det ökända fängelset San Pedro i La Paz. Riktigt bra bok som jag varmt kan rekommendera.

Om en dryg vecka är det dags för deltävling sex i VikingBowlingen. Utgångsläget är som så att Mange Matsal är på jävligt god väg att bli 160 000 rikare. Förvisso ören, men ändå 160 000 som omvandlat i kronor blir 1600 vilket är en respektabel prissumma för oss. Mange med 12 ståtliga pinnar,har inför de tre sista rundorna hela fem poängs marginal ner till Franzén på sju. Efter honom kommer jag med sex och sist ligger för närvarande Frisk.
Franzén vrålade till mig häromdagen, att: "nästa lördag då... då hänger vi av den jävlen!!!" I rädsla för min egen säkerhet så nickade jag i hopp om att han skulle skona mig. Det gjorde han inte.

Satt och slötittade lite på VH1 i en av pauserna i hockeyn och fick där se en gammal klassiker med Dire Straits. Dom lirade Sultans of Swing och jag vet inte om jag varit ine på det tidigare men Mark Knopfler är världens bästa gitarrist. Fy in i helvete så säker den mannen är.

Har bläddrat igenom Rasmus Elms kokbok och tyckte faktiskt den var ganska bra. Sanningen är den att jag ytterst sällan tittar i kokböcker, och än mer sällan kokböcker som elitidrottsmän skriver då vi sällan har samma syn på hur mycket smör en riktig bearnaisesås ska innehålla. Min bästa kokbok är vanligtvis det gula häfte med siffrorna 139 96 skrivet på. Visserligen tipsar unge herr Elm inte så mycket om just bearnaisesås men det finns ändå enkla intressanta rätter som säkerligen kommer tillagas här någon gång. Problemet med alla kokböcker är att allt ser så jävla gott ut, men när man själv ska göra saker och ting så har det en tendens att kanske inte bli lika bildskönt som den varianten i boken.

Tampa hade 3-0 på bortaplan inför sista perioden i Pittsburghs megafula iglooarena. Vad händer? Evgeni Malkin vaknar. Pang, tjofs,färdigt, klart. 4-3 till Pittsburgh. Fy fan.

Vet någon vad "papafobi" är för något?

När jag zappade vidare mellan TV-kanalerna i pausen till hockeyn så fastnade jag i filmen om Jack. Ni vet " Stackars Jack" som Ulf Lundell sjunger om och som spelas av Göran Stangertz. Kan inte minnas att jag någonsin sett hela filmen och gjorde det inte nu heller men insåg att jag nog måste göra det någon gång.
Stackars Jack är för övrigt en helt suverän låt. Vemodig på något vis, men grymt bra.

Lider man av papafobi så är man osedvanligt rädd för... påven. Hmmm. Det finns ord för allt.

/~~/