Egentligen helt väntat så avgick vi i VikingBowlingen med vinsten i gårdagskvällens heta utmaning i Nöjeshuset. Lag Mixer bestående av Thomas Johansson, Vera Sommervold, Thomas Malmquist och Nicklas Windén stod på menyn och för att ge en liknelse som har gått het i dag så var det som att slänga in en kebabtallrik i en lejonbur. Vi var helt enkelt en fyra-fem nummer för stora för våra opponenter som visserligen gjorde en prima fin första runda och även vann den men då korpregler gällde i denna tävling så gav vinst i första serien endast en poäng, medans seger i andra och tredjerundan gav två respektive tre poäng och dessa två poängstinna rundor lade vi vantarna på efter ett bländande lagarbete där vi lyfte fram varandra. Inte ett enda dåligt slag under hela tävlingen hade vi, dock var käglorna inte alltid placerade där kloten kom, men det kan precis lika gärna vara käglans fel som bowlaren och vi i VB väljer att tro på det alternativet.

I första rundan så vann som sagt lag Mixer med typ en miljon poäng, medans vi låg och lurade i bakvattnet ständigt tragglande på vårt valspråk "Det finns inget Jag i Lag, men det finns ett VI i VIkingbowling" Denna paroll skulle visa sig vara vägvinnande. Våra motståndare trodde att matchen mot en Lasse Franzén (för kvällen mycket mjuk i knäna och äldigt smidig i steget) i psykningstaget var något som vuxna människor skulle kunna stänga av. Då detta inte är möjligt så åt Lasses verbala förmåga tillslut upp var uns av förttroende i vårt motståndarlag. Vid ett flertal tillfällen tyckte vi oss skönja tårar i vissa deltagares ögon.
Nu vann vi tävlingen med utklassningssiffrorna 5-1 och känner oss nu lite som kungar i stan. Det ryktas om en revanschmatch men då vi inte har någon revansch att utkräva lämnas detta beslut enhälligt till vår sammankallande som är Lars Franzén som har det ärofyllda uppdraget att planera sina kollegors bowlingscheman.
Vi väljer att sammanfatta denna walk-in-the-park-seger med att konstatera att det "handlar om att leverera, och det handlar om att leverera när det som mest behövs"

Då Vera har norskt påbrå kan vi i VB även mer eller mindre titulera oss nordiska mästare...

Sitter och följer V65-an från Kalmar på datorn med en tjeckisk Zlatopramen som enda sällskap. Har mer eller mindre precis kommit hem från innebandyn som idag resulterade i full pott, det vill säga seger i samtliga matcher. (Henke Medin, jag ska förklara det begreppet närmare för dig nästa gång vi träffas)Ett mördande tempo var det i dag och för en gångs skull fanns det avbytare på bägge lagen vilket var smått underbart. Målskyttet fungerade,  inom konditionen finns dock det en hel del mer att önska.

Med Ellie, eller Fröken Karamell som jag brukar kalla henne är allt precis så underbart bra som det ska vara med en liten prinsessa. Hon är (i hård konkurrens med sin moder...) världens finaste tjej och stolthet och kärlek är nog de ord som närmast kommer till hands om man skulle ge sig på att beskriva känslan av att vara hennes far. I morgon blir det sovmorgon och jag har sannerligen längtat efter att slippa pysa i väg till gruvan när dessa fagra damer ligger kvar i sängen. I morgon stannar även jag.

Nu börjar både På Spåret och Idol. Jag gör det lätt för mig. Jag ser inget av dom. På Spåret spelas in och Idol får susa lite i bakgrunden. Drog nyss in 450 riksdaler på ett spel på travet så därför är det lika bra att smida medans järnet är varmt och fortsätta på den inslagna linjen.

/~~/