Helgen försvann som en avlöning och här sitter man nu igen och grymtar för att det är måndag. Jag tror jag ska sluta ogilla vissa veckodagar av den enkla anledningen att dom är oundvikliga, samtliga. Ryktet säger att det är fredag lika ofta som det är måndag men tills jag har sett statistiskt säkra uppgifter på det ämnet väljer jag att ta det påståendet med en nypa salt.

Har avslutat mitt förmiddagskift nere på företaget med ett av världens mest fantasilösa namn, W&WW (Vatten och avloppsvatten). Detta är första skiftveckan för denna perioden och av erfarenhet vet jag mycket väl att jag föredrar förmiddagsskift framför kvällens dito.

I går kväll spelades en mycket tuff batalj nere på IP. B-lagskampen mellan oss och Gullabo/Gullaboås som slutade med ett kryss (2-2). Matchen innehöll dessvärre en knäskada på brorsan som fick föras till Kalmar lasarett för röntgen och undersökningar och där konstaterades att hans menisk inte var vad den borde vara. Det är alldeles för mycket knän som går sönder till höger och vänster nu för tiden tycker jag.

Matchen i sig var en ganska tjurig historia med en uppsjö av (korrekt utdelade) gula kort. Jag antar att det ibland kan bli lite tjurigt på en fotbollsplan när 22 grabbar som kanske inte deltagit på samtliga träningar de senaste åren brakar samman en söndag. I regel har ett ganska stort procentantal av de deltagande i de båda lagen även smuttat lite på eldvattnet kvällen innan och är av den anledningen ganska trötta när det väl blir match. Av den anledningen kan det därför stundtals vara ganska tjurigt och lojt på fotbollsplanen.
Slutresultatet var nog ganska rättvist. Våra mål gjordes av Tobbe Trollkarl och "gästboks-Åke"

I kväll blir det med största sannolikhet ett nytt frest med dobbskorna då forsarna bedriver träning nere på IP. Det är väl lika bra att sticka dit och lyssna lite hur tugget går i omklädningsrummet om inte anant. Johan Eriksson har spenderat helgen på High Chaparal och jag kan tänka mig att den gode Eriksson har både en och två historier att förtälla oss övriga i laget. Och när jag ändå är där kan jag lika gärna träna... Johan Eriksson kan vara ett JIF:s viktigaste nyförvärv på många år.

Käkade dansk sjömansbiff ute i personalmatsalen innan jag cyklade hem efter skiftet idag. Gott måste jag säga. Jag gillar maten i den nya matsalen än så länge.

Kalmar FF kan inte vinna i all evighet även om jag gärna hade sett att dom gjorde just så. I går åkte man på en förlust mot Halmstad BK nere på Örjans Vall. Det är ingen skam att torska mot HBK som är erkänt svårspelade och som dessutom KFF alltid har svårt för. Vad som var positivt så var det den nye brassen Reinaldos fina spel. Jag tror att Nanne Bergstrand ånyo kan ha gjort ett fynd. Även Daniel Sobralense blir bättre och bättre tycker jag. I går bjöd han på många fina nummer men blandar tyvärr högklassiga nummer med väldigt enkla misstag emellanåt. Kalmar föll med 2-0 och det var inget snack om saken. FF såg sega och viljelösa ut under stora delar av matchen och såg förvånansvärt tama ut på offensiv planhalva. Det fina med KFF är dock att Nanne Bergstrand aldrig i helvete tillåter sina adepter att göra två dåliga matcher i rad så därför är jag tämligen säker på att det är ett helt annat lag som kommer ut och spelar mot Gefle IF på Fredriksskans på lördag. Gefle som tacksamt nog slog Elfsborg i Borås igår skulle nog gärna ta ytterligare en skalp i form av en vinst på Fredriksskans men jag tror som sagt att FF är mycket mer taggade än vad som verkade vara fallet i går och därmed kommer Gefle att får det tufft.

NHL-premiären är bara två månader bort, Premier League startar till helgen och La Liga drar i gång om knappa tre veckor. Det är de små sakerna som förgyller vardagen och högklassig idrott är kan ingen småsak men förgyller verkligen vardagen.

VM i friidrott drar igång till helgen och det finns inte ett enda realistiskt medaljhopp i truppen. Robert Kronberg surar för att folk ifrågasätter truppens kapacitet. Det kan jag tycka är lite underligt för visst i helvete bör man väl i alla fall ha en rimlig chans på åtminstone en finalplats om man ska representera svenska flaggan i en av världens största tävlingar. Kronberg hävdar att vi inte ska jämföra oss med de stora nationerna men har man den inställningen ska man nog inte tävla i ett VM alls efter som en häckkapplöpning går ut på att just jämföra sig med andra deltagare där den bäste vinner. Nu är standarden så fruktansvärt dålig på dom som får åka att Kronberg själv faktiskt är en av dom med störst chanser att inte göra bort sig totalt. Till nästa mästerskap har vi ju dessutom längdhopps-Klüft att hålla tummarna för... dock inte nu. Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.


/~~/