Vårvädret hänger fortfarande i till mångas, inklusive min egen glädje. 17 grader varmt när jag cyklade hem och då var inte ens solen framme. Det är skönt det. Det ryktas att vädret ska hålla i sig hela veckan och det tycker jag låter som ett bra rykte.

I kväll är det träning inplanerad. Träna behöver vi uppenbarligen efter storförlusten i går mot Lindås/Långasjö (1-5). Men jag ska inte sticka under stol med att jag denna afton nästan hellre stannat hemma. Jag ådrog mig två skrapsår modell värre under matchen i går då jag i ett svagt ögonblick skulle försöka mig på en glidtackling i från den högre skolan. Det hela slutade med en uppbränd röv och ett likadant knä då hud i rörelse mot plastgräs inte är någon superlyckad kombination i de allra flesta fall. Vädret var även i går strålande vackert vilket gjorde det löjeväckande att ha långkalsonger på sig under shortsen. Så här med facit i hand hade jag gärna spelat i termobyxor bara jag sluppit smärtan i dag. Kan låta lite gnällig, men jag visar gärna upp både knä och för all del även arsel för den som vill se, i min idoga strävan på medlidande.

Kalmar FF rosade tyvärr inte marknaden i gårdagskvällens match på Fredriksskans mot AIK. Ivan Obolo gjorde matchens enda mål efter att KFF själva sjabblat till det nere vid hörnflaggan. Jag skulle vilja säga som följer: KFF sjabblade i otaliga situationer även under guldsäsongen förra året, men skillnaden då var att man hade råd att bjuda motståndarna på ett mål emellanåt eftersom man själva allt som oftast redan gjort två eller tre framåt. I år har man visserligen bara spelat två matcher ännu så det finns ingen anledning till panik ännu. Men det känns som om det är lite tunnare framåt än det varit tidigare. Abiola Dauda var stundtals riktigt pigg i går men missade ett jätteläge. Rasmus Elms huvudskada (som enligt uppgift inte var någon hjärnskakning i varje fall) tvingade honom till ett tidigt byte och en av de allra starkaste offensiva krafterna försvann därmed. Dock tyckte jag faktiskt att backlinjen med hjälp av Rydström och David Elm oftast skötte sina uppgifter föredömligt. Jocke Lantz var riktigt bra. Nu är det bara att ta nya tag då säsongens kanske tuffaste match stundar redan på torsdag kväll i Borås när KFF klockan 20.00 (sänds på Canal+) ska spöa skiten ur IF Elfsborg.

Om Johansfors IF vinner en match mot Vissefjärda denna säsongen så lovar VGIF:s Johan Magnusson att byta klubb till Bodabruk. Låt mig bara säga som så här att jag och övriga JIF kommer göra vad som står i vår makt för att se till att Bodabruk får ett nyförvärv nästa år. Det är vi skyldiga vår lillebror. Lita på det! En bra dag slår vi alla lag i serien. En mindre bra dag kan vi få stryk mot vilket lag som helst. Låt oss hoppas på att den 8:e maj blir en bra dag ur JIF-synpunkt. Och även ur Boda-synpunkt. Själv bjuder jag inte på sådan tändvätska...

Lista tuffar på även denna dag. Nu är det endast fyra man kvar och upplösningen är nära, väldigt väldigt nära!

PLATS 4. Mattias "Spärren" Johansson. Lindås BK, 2002-2005.

Spärren kom till LBK inför säsongen 2003 och gjorde inte en enda dålig match under de säsonger vi spelade i hop. Jag spelade ett gäng matcher som mittback med honom och det var bland det enklaste jag gjort som fotbollsspelare. Jag visste precis vad jag skulle göra hela tiden i dom matcherna. Att jag sedan kanske inte alltid gjorde som han sa är ett annat kapitel. Riktigt duktig huvudspelare och otroligt brtyningssäker mittback som de flesta år stångade in ett par bollar på hörnor och frisparkar. Var lagkapten under någon eller några säsonger i LBK och skötte den uppgiften med den äran. Väldigt omtyckt i laget i alla läger. Hade och har säkert fortfarande en spelstil som gjorde att han låg på gräset nästan lika mycket som han stod upp, men alla sätt är bra utom dom dåliga. En oerhörd vinnarskalle och oftast en riktig tjurskalle på planen på ett sätt som gagnade det egna laget. En av väldigt få spelare i årets upplaga av kommunfotbollen som spelat högre upp än elitfyran i och med några sejourer med EIS i trean i mitten av 90-talet.
Spelar nu för moderklubben Emmaboda IS och är så vitt jag vet i gammal god form fortfarande. Dessvärre har även Mattias haft problem med ganska mycket skador och krämpor genom karriären. Spärren är nästan den bästa försvarsspelare jag spelat med, det finns faktiskt bara en enda jag anser var bättre. Men om den mannen får ni läsa en annan dag!
Tre spelare kavr och många tror sig ha luskat ut vilka tre det rör sig om. Dock är det ingen mer än jag som vet ordningen eller ens vilka tre det faktiskt rör sig om!

Mattias "Spärren" Johansson hamnade precis utanför pallen på listan.
Foto: Emmaboda IS

Nu ska jag packa väskan inför kvällens övningar!

/~~/