Vilken fantastisk match det blev igår i Moskva! Champions League-finalen mellan Manchester United och Chelsea på den enorma Luzjniki-stadion hade allt en match av den digniteten ska ha.
United började absolut piggast och hade en hel del farligheter under matchens första 40 minuter och världens för närvarande bäste fotbollsspelare Cristiano Ronaldo kunde efter en knapp halvtimme knoppa in ledningsmålet märkligt omarkerad. Hade vi släppt markeringen så som Essien gjorde på portugisen, på en spelare i vårt straffområde hade Axel gett den berörda en reprimand modell värre misstänker jag.

Chelsea kunde emellertid kvittera efter att Frank Lampard förstört halvtidsvilan för miljontals United-supportrar när han i första halvleks absoluta slutskede efter att bollen likt en flipperkula tillslut letat sig fram till mittfältsmotorn som från nära håll och dessutom mot en redan liggande Edvin Van Der Saar som retfullt halkade när han skulle rusa ut, så gjorde Lampard inget misstag.

1-1 stod sig sedan genom hela matchen och dessutom genom två förlängingskvartat innehållandes diverse ramträffar, framför allt London-laget visade intentioner att avgöra matchen här och var i min mening det bästa laget i går dagens match efter att ha ägt nästan hela andra halvlek och de största delarna av förlängningen men tillslut blev det straffar som skulle fälla avgörandet. Innan dess hade dock en av Chelseas mest givna straffskyttar, Didier Drogba, åkt ut efter att han örfilat(!) Nemanja Vidic. Herrejävlar vad det såg löjligt ut. Ska man ändå klippa till, ja då kan man lika gärna göra det ordentligt. Jag hoppas Avram Grant laddar hem lite schyssta hockeyfighter som visar ivorianen hur det ska gå till. Jag skulle vilja se Douglas Murray åka fram till Sean Avery, slänga handskarna och sedan lappa till sin motståndare med en handflata, varpå Avery vrider sig i plågor och knappt kan förstå hur världen kan vara så grym... Det händer inte.Nä riktiga tuffingar spelar hockey. Eller dansar Haka.

Nåja, åter till finalen.
Den avgjordes på straffar som sagt och där drog Sir Alex Fergusons mannar det längsta strået efter en mycket rafflande avslutning. Chelsea hade tidernas möjlighet att avgöra när kapten John Terry kunde skjuta guldet till London genom att sätta sin straff och av hans blick att döma nära atleten vandrade fram mot straffpunkten som talade om att han skulle skicka in boll,domare och Van Der Saar i målet om så krävdes, så skulle ha inte göra något misstag.
Han halkade...Och matchen fortsatte med sudden i straffar så att säga och där vann till slut de röda djävlarna efter att matchens kung Edvin Van Der Saar räddat Nicholas Anelkas ändå ganska hyfsade straff. Guldet till United.

En annan sak jag med fruktansvärd ångest och förtvivlan har grubblat på i natt är de två ryska soldater som fått uppgiften att vakta Luzjniki igår och gjorde säkert det också med den äran till största delen av matchen, utom under några futtiga ögonblick när två miljarder människor fick se dom inzoomade precis när dom är i färd med att byta bort den ryska arméuniformen mot Man United-tröjor och precis när de två lyckats med sina byten till total lycka för de båda, ja då zoomar den elake bildproducenten in. Jag är inte säker på att bildproducenten förstår konsekvenserna av sin inzoomning men jag kan med största säkerhet lova att soldaterna just nu vaktar en annan stadion. Stadion i himmelen.

Om någon timme är det semifinal-dags i Eurovision Song Contest, detta år från den gamla jugge-huvudstaden, numera Serbiens dito Belgrad. Charlotte Perrelli ska försvara de svenska färgerna och även om jag personligen inte har gillat en schlagerlåt sedan Josefin Nilsson sjöng "Med Hjärtats Egna Ord" 2005 så kommer jag antagligen följa både denna semifinalen och förmodligen även finalen på lördag afton om Perrelli tar sig dit.
Det hör liksom till på någotvis att man tittar på det där, det har det ialla fall gjort för mig sedan den där magiska kvällen 1991 när jag var tio och Sverige under dagen först spöade Sovjetunionen i hockey-VMs final efter att Mats Sundin avgjort och senare på kvällen så vann Carola schlagerfestivalen i Rom efter en rysare. Nu inser jag ju att det kommer bli svårt att upprepa den bragden eftersom VM-finalen i år redan är spelad (ryssarna firar ännu för övrigt) men det kan jag inte göra så mycket åt.

På lördag börjar också Stanley Cup-finalerna mellan Detroit och Pittsburgh och den stora frågan är väl egentligen inte vilka som vinner, när den stora frågan är om det var i januari,februari eller mars jag förutspådde detta.
Red Wings vinner med 4-2 i matcher. Zetterberg får pris som slutspelets mest värdefulle spelare och 46-årige Chris Chelios skriver på för ännu en säsong.

Har även denna torsdag varit och bowlat faktiskt,dock inte med VikingLine utan med Peter och Jojje. Vi VikingLine-bowlare har ju inskrivet i kontraktet att vi närhelst vi behagar får träna på egen hand så länge inte träningen sker på samma dag som en deltävling.Dessvärre blev Fagerström en alldeles för svår nöt att knäcka eftersom han visade upp hela registret och noterade tre, nåja ialla fall två kalasrundor (120,165 och 179) och där har jag svårt att hålla jämna steg men jag noterade 131,132 och 139 vilket jag är nöjd med. Jojje tyckte det var så där roligt, hon har dessutom lite graviditetsrelaterad smärta (foglossning kallas det) som inte gör det lättare att bowla.

På lördag är det lottöppning i vårt residens, då ska vi se när David Strand gör bort isg i Twister igen.
Nu tror jag vi rundar av och avslutar.
/~~/