Igår var det dags för säsongens första hemmaderby på IP när de icke så långväga gästerna Skruv kom på besök. Egentligen anser jag nog att nästan samtliga matcher i serien mer eller mindre är derbyn då avstånden mellan byarna inte helt ofta överstiger tre mil.
Det hela började med att vi hade nästan identiskt klädsel, domaren konfererade en stund med oss och trots att Skruv erbjöd sig att istället använda sig av sitt medhavda gula reservställ så tog domaren det mycket mycket märkliga beslutet att Skruv kunde spela i blått och vitt med motiveringen att "han skulle se skillnaden eftersom ryggtavlorna på tröjorna var olika"
Han kanske, men vi spelare då? Tanken med spelet är väl för fan inte att vi ska springa och titta på varandras ryggar, då har ju något gått monumentalt fel. Nu blev det i alla fall så som rättsskiparen bestämde och matchen blåstes i gång.
Vi startade ,efter att Kent Fransson knådat vader och lår som aldrid förr,som följer:

MV: Axel Karlsson
YB: Henrik Nordström,  Oscar Ahlström
MB: Dennis Randewall, Robin Franksson
YM: Peter Andersson (C), Andreas Klevtun
IM: Andreas Johansson, Hampus Eriksson
ANF: Adam Wellrup, Stefan Persson
AVB: Magnus Lundegårdh, Niklas Johansson

Matchen började precis likadant som de tidigare fyra har gjort denna säsongen. Lojt och slappt. Ingen intensitet och framför allt inget tempo i någonting. Dödstyst på planen och idel förlorade närkamper, närkampsspelet var så dåligt i första halvlek från båda lagen att trots att vi förlorade närkamperna så vann Skruv dom inte.
Vid ett fåtal tillfällen så rullar vi boll så som vi sagt att vi ska göra och varje gång vi gör det så är vi snäppet bättre än våra motståndare och vi kan komma till farilga avslut.
Det farligaste avslutet hade dock Skruv som dammade ett inlägg i Axels ribba (den i målet alltså) men utöver det tycker jag inte att något av lagen skapade så värst mycket. Förutom möjligen Adam som gång på annan får belöning för sitt enorma slit på topp i form av bortslagna passningar från en tröttkörd motståndarbacklinje så är det inte många i vårt lag som kommer upp i normal standard under inledningsakten.

Halvtidspaus så, uppenbarligen det bästa vi i JIF vet eftersom alla vet precis vad som är fel och alla vet vad som ska göras och tro det eller ej, alla går ut och gör det på plan i andra. För femte matchen i rad har vi gjort en medioker insats i första och för femte matchen (kanske inte matchen mot Åseda förresten) går vi ut och dominerar matchen efter paus.

Andra halvlek hinner knappt börja innan vi har satt standarden på spelet. Vi vinner numiera närkamperna och andrabollar vilket gör att vi får bollen betydligt mycket mer och det vet alla som håller på med fotboll hur oerhört mycket mindre kraft det går att spela i det bollförande laget än att spela i det jagande.
Vi får utdelning nästan direkt när Pettan sliter sig loss från sin kant och rundar en utrusande målvakt, spelar in bollen mot det tomma målet och vem kommer där om inte Adam "bulldozern" Wellrup som skickar in både boll och en betydande del av Skruvs startelva i kassen och vi har ledningen.
Efter detta så går det inte så länge innan det ringer igen och detta mål har stora likheter med det första tycker jag. Kapten Andersson får en fin boll ut på sin kant och även denna gång rusar deras målis ut men precis som förra gången så rundar Peter honom och denna gången skickar han själv in tvåan och jag ska villigt erkänna att här kändes det som om vi avgjorde matchen.
Vi skapar under denna delen av matchen två miljoner chanser och borde sannerligen ha satt i alla fall några utav dom istället bjuder vi in Skruv och låter dom göra ett väldigt lätt mål med en kvart kvar bakom Axel som inte kan lastas för det. Efter det blir det onödigt spännande precis som vanligt men även denna gång lyckas vi rida ut stormen och bärga tre friska pinnar till kassan.
Bör nämnas att jag för en gångs skull tyckte att domaren var ganska OK trots fadäsen med tröjorna innan match.

Sammanfattning
1-0 Adam Wellrup ( 3:e för säsongen) ,55 min
2-0 Peter Andersson (5) ,62 min
2-1 Skruvs IF, 75 min

Matchens spelare i JIF

*** Adam Wellrup
**  Peter Andersson
*   Robin Franksson

Den totala ställningen,med kvällens stjärnor inräknade, ser ut så här:
1. Adam Wellrup och Peter Andersson , 9 poäng
3. Hampus Eriksson , 4 poäng
4. Axel Karlsson, 3 poäng
5. Henrik Nordström, 2 poäng
6, Dennis Randewall och Robin Franksson, 1 poäng var.

Efter matchen sedan så tändes grillen upp och det vankades mat. Två av tre bröder Elm anslöt till oss efter att ha studerat holmgången på plan med ,som vi i laget misstänker, uppdrag från Nanne att se matchen i studiesyfte för att bli ännu bättre spelare. Viktor utsåg precis som jag Adam till "Man of the match" innan han till sviterna av den så kallade "engelska-dagboks-sjukan"  fick åka hem och vila upp sig.
Äldste broder David stannade dock och har ingått ett vad med undertecknad om vem av oss som lyckads göra flest mål i sin respektive serie. Ställningen där är just nu 2-2 och jag kommer återkomma till denna tävling vid senare tillfällen.
Efter en alldeles utsökt grillmiddag och tillhörande pilsner så satt vi och snackade skit och drack bärs till 0100 när jag tog kvällen men jag misstänker att det nu i skrivande stund sitter folk kvar där uppe än!
Det är fantastiskt så trevligt man kan ha efter en match och det är fantastiskt hur mycket mer trevligt allt blir när man vinner. Vinna är precis som Per sa innan matche antagligen lika roligt på vilken nivå man än spelar och det resonemangen köper jag fullt ut.
Förluster däremot kan göra det ädla spelet fotboll till det mest tråkiga som finns. Det ska Boda få känna på på fredag för där kommer vi inte att göra någon dålig havlek alls.

/~~/