Så var hockey-VM i gång. Eller egentligen kanske inte riktigt ändå. Blåbärsrundan skall ju klaras av först och efter uppenbara bekymmer mot Vitryssland så tvålade svenskarna dit Frankrike med hela 9-0 i natt och trots detta fick samtliga spelare bara ett eller två plus i dagens Sportbladet. Visserligen är Frankrike ett betydligt sämre lag än Tre Kronor men 9-0 är liksom ändå 9-0. Någon måste ju har varit bra kan jag tycka. Annars tycker jag att man har på tog för höga krav om man på allvar tycker att det i ett lag som vinner en match i ett världsmästerskap i en av vårt lands största sporter med 9-0 inte innehåller någon som var bra.

På tal om Vitryssland så minns väl alla den hemska februarikvällen fi Salt Lake City för sex år sedan när Sverige skulle möta den forna Sovjetrepubliken i OS-kvartsfinalen. Gruppspelet hade gått som en dans. Canada hade slagits tillbaka med 5-2 och vinster även mot tjeckerna och tyskarna med siffror jag dessvärre har glömt. Tre Kronor dominerade kort och gott världens största ishockeyscen totalt. Vägen mot en finalmatch låg öppen för inte nog med att Vitryssland skulle stå för motståndet i kvarten, vi skulle inte heller kunna stöta på Canada igen förrän i en eventuell final/bronsmatch.
Jag kommer aldrig glömma den där kvällen,jag hade tagit ledigt från jobbet hela veckan för att verkligen kunna följa hockeyn och för all del även den övriga olympiska idrotten. Henke Fransson och Crille Lundin och jag satt uppe i min dåvarande lägenhet som även den låg på Järnvägsgatan. Ölet flödade och stämningen var på topp och minns jag inte helt åt helvete så stänkte Nicklas Lidström in 1-0 efter bara några minuter. Sedan vet jag inte vad som hände. Jag tror nog ingen vet men det var som en två timmar lång dimma som avslutades med att Tommy Salo blev hastigt rädd för pucken och dessvärre tappade in vitryssarnas 4-3 puck i mitten av tredje. Sedan tog allt slut. Henke gick direkt efter slutsignalen utan att säga ett knyst. Crille satt kvar och stirrade tomt in i TV:n ytterligare någon halvtimme i någon kvart innan även han gav upp utan att heller han yttra ett ord. Jag själv, ja jag gick och la mig och sov, eller försökte i alla fall. Jag har aldrig varit så besviken över ett idrottsresultat vare sig självupplevt eller inte.
Nu fick svenskarna revanch fyra år senare i Turin förvisso men det hände ofta än att jag kan börja fundera på vad det var som gick snett den där kvällen.

Årets första heta kommunderby avgjordes igår då Vissefjärda tog emot Lindås/Långasjö på Widavallen. Vissefjärda vann efter vad jag har hört matchen rättvist med 2-1 efter mål av Christer Rantanen och Jonas Svensson för VGIF och Gustav Olsson-Hallgren för L/L. Enligt säkra källor var det över 180 betalande åskådare vilket måste anses som riktigt bra i division 5.

Vårt Twin Peaks-tittande går vidare. Snart sett 2/3 av serien som bara blir bättre och bättre för varje gång man ser den. Även Jojje verkar uppskatta David Lynchs mästerverk även om ett visst mått av rädsla i bland infinner sig hos den gravida tösen.

I morgon är det åter träning. Vi var riktigt bra befolkade sist och det hade ju varit trevligt om det kunde komma lika många till morgonkvällens övningar. Vi har ju en otroligt viktig match på fredag mot Nöbbele och där gäller det att vi är i form i vi ska vinna.

I dag har vi hängt en del på banken och pratat pengar och liknande. När man går i husköpartankar kan det vara förståndigt att kolla upp att allt är i sin ordning inför ett eventuellt lån. Jag måste säga att jag tycker det är riktigt intressant med ekonomi.

Nu ska vi ta ett sista Twin Peaks-avsnitt innan det är dags att ta kvällen.

/~~/