Två veckor kvar till flytten och det känns fortfarande ganska overkligt måste jag säga. Om två veckor får vi nycklarna till ett eget hus med allt vad det innebär.
Det innebär i vilket fall som helst arbete i stora lass, men det är inget jag räds. Vi började så smått redan i kväll att plocka ihop diverse attiraljer ifrån förrådet. En stor plump i protokollet var dock den totala avsaknaden av flyttkartongen, som jag för övrigt var helt säker på att de fanns kvar sedan föregående flyttar, men uppenbarligen hade dom åkt i sopan för ett gäng år sedan och det underlättade som sagt inte packningen alls. Att finna flyttlådor är alltså prio ett för mig under morgondagen för att på så vis kunna fortsätta packningen av våra grejer. Vi rensade i alla fall ut förrådet och fyllde på cirka åtta minuter en svart sopsäck med kläder,väskor och gamla fotbollsskor som var så gamla att dom fortfarande endast tillverkades i kulören svart.

Kul var det också att hitta alla gamla fotografier där fotot från Älmeboda Cup-91, där vi som vanligt förmodligen torskade alla matcher som var möjliga at förlora, var ibland höjdpunkterna tillsammans med ett så kallat potpurri av bilder som min kära vän Frida Hörling satt ihop till min 16 års-dag. Vill också poängtera att det upphittades ett styck beundrarbrev från -95 med texten " Grattis Ante på din 14 års dag! Från några som tycker att du är SNYGG!!". Avsändarna är ännu idag okända även om jag minns att  Henke Fransson som fick ett liknande brev på sin födelsedag några månader senare, var dom på spåren. Nu tror många kanske att en man med mitt oklanderliga utseende får sådana brev nästan dagligen, men där måste jag tyvärr tydliggöra att så inte är fallet. Just detta brev från oktober 1995 är det enda i sitt slag som någonsin dumpit ner i min brevlådan. Observera att detta var långt innan mailandets tid så det var antagligen därför det kom et riktigt brev med de fina orden. I och för sig har inte den kategorin brev ökat sedan E-mailens intåg heller, men ändå.Riktiga brev är trevligt! För i världen kunde ett kuvert innehålla en sån här trevlig hälsning, nu för tiden innehåller dom endast räkningar från folk som ska dela på min lön. Och lägg där till att dom ger blanka fan i om jag är snygg eller inte.

När jag letade vidare hittade jag ett hundratal olika konfirmationskort som jag glömt bort existerade. Inte kort med bilder av vederbörande, nej absolut inte. Kort med ett namn på. Egentligen en ganska meningslös sak, men något smart företag någon gång i tiden kom på idén och sedan dess tror jag inte det finns en konfirmand som inte byter namnlappar med sina kamrater i deras strävan mot bekräftelse av sitt dop och sin kristna tro...

I morgon lär det bli en tur till Hämtmöbler för att slänga ett getöga på deras sortiment. Jag vet av erfarenhet ( en veckas PRAO 1995) att den affären har potential och handlade faktiskt den absolut största delen av min möbelarsenal när jag flyttade hemifrån för åtta år sedan.

Alla är väl medvetna om att det idag är den första december. Detta datum var mer eller mindre heligt för mig när jag var liten eftersom det innebar att det nu var legalt att öppna första luckan i chokladkalendern. Nu öppnade jag i regel samtliga 48 luckor, brorsans också, innan denna dag var slut, men det var i alla fall mer legalt att göra det i december än i november.

Eftersom vi nu går in i julmånaden så passar väl tidernas vackraste julsång bra. Jag länkade nog ett tjugotal gånger till denna klassiker även förra året men den är så bra så jag gör det igen. Hon är även vacker som en dröm fröken Carey.

Sviterna efter Allsbocupen har inte lagt sig ännu. En otränad spelare som jag får nog skylla sig själv. I och med fjärdeplatsen för oss i JIF så har faktiskt Lasse Franzén krupit till korset och ändrat mitt attribut som fotbollsspelare från "Fullständigt oduglig" till mycket mer smickrande "mindre lyckad". Det värmer min käre vän, det värmer. Mitt mål är att nå platån för kort och gott "dålig" innan jag lägger av. Jag har ett par pinnhål kvar att klättra, det inser jag men jag ska göra mitt bästa.
Lasse Mourinho följde turneringen från läktaren och skall enligt egen utsago ha varit imponerad av oss och jag kunde inte låta bli att fråga vilka han tyckte utmärkte sig i laget. Mourinho räknade upp alla namnen i laget. Alla utom ett... Mourinho hade sammanfattat min insats med att ge mig plus för två aktioner under turneringen men minus för tjugofyra. Men vad gör det. "Solen går upp en annan dag" som den store skalden Larus Franze lär ha sagt någon gång...
Solen går upp en annan dag... förslagsvis redan i morgon om det inte kör ihop sig ordentligt under denna årets första decembernatt.

/~~/