Maltagrabben vann mot kinatjejen i finalen av TV4:s Idol 2008. Jag personligen har tittat i ungefär 11 sekunder av hela säsongen så jag bryr mig egentligen inte ett smack utan konstaterar mest faktum. Jag tycker det är ett underligt fenomen det där... Av de elva sekunder jag såg så hann jag att se en ung och söt tjej fullständigt tappa förståndet och gallskrika för att hon fick se Johan, grabben som är otäckt lik min gamla kompis med samma namn, när han gjorde sitt bästa för att rå på Vallettas konung. Nu räckte inte det hela vägen fram den här gången och eftersom jag som sagt inte har sett mer än de sekunder jag tidigare sade så väljer jag helt enkelt att gratulera vinnaren av Idol 2008. Malta-mannen.

Ska jag gallskrika så måste jag minsst gå till tandläkaren. För min del räcker det alltså inte om dom så skickat in hela Idol-gänget...

Nä, själv tittar jag bara på Idol de första omgångarna när de riktiga idolerna deltar. För min del är Johan Eriksson en betydligt större idol än till exempel Darin eller Agnes. Jag minns ärligt talat inte ens något av deras efternamn men man glömmer varken Johans framträdande i Idol eller efternamn efter att han helt sonika friat till Kishti Tomita...

Själv har jag ägnat kvällen åt att vänja mig och min närmaste omgivning vid mina nya glasögon. Jag ser ut som ett svin. Visserligen har jag alltid sett ut som stryk så därför är det kanske Jojje som borde skaffat glysen, men så är det inte. Jojje var för övrigt vacker som en GB-Sandwich i motljus redan innan jag fick synhjälp men blev vacker som en nyöppnad påse med skumtomtar efter att jag såg henne riktigt...

Hade kanske gallskrikit om Nanne Bergstrand hade stått och stirrat på mig när väckarklockan ringde på morgonen. Jag är lite rädd för honom nämligen... Inget personligt mot honom utan mest beroende på att jag drömt mardrömmar om guldtränaren sedan sent 90-tal.

Har varit och käkat tacos hos mina fantastiska föräldrar. Det var gott som fan och jag tror nog tusan att vi gjorde taberas på hela den mexikanska buffén. Farsan hade dagen till ära köpt hem några julöl som han och undertecknad suttade i oss över några välspelade partier schack. Farsan är bra på schack, riktigt bra. Men jag kommer närmre för varje gång.
Damerna, det vill säga morsan och Jojje drack vin och pratade tapeter och när På Spåret började så valde kvinsen bort Ingvar Oldsberg och Björn Hellberg till förmån för Peter Jihde, kinabruden och maltakillen.

På Spåret var enligt mig skitsvårt i kväll. Calgary, Sundsvall och Skagen var resmålen. Jag tog Skagen relativt tidigt men övriga gick åt helvete. När Calgary var resmålet var jag mer åt norra Norge och när Sundsvall var korrekt svar så var jag insnöad på Östersund. I vilket fall som helst så är det ett underbart program vilket jag kan ha nämnt för herr Oldsberg cirka 973 gånger den gången vi stötte i hop med den ytterst trevlige programledaren i Malmö i höstas.

Första dagen som glasögorm känns helt OK förresten. Jag påbörjar härmed min satsning mot Superettan vilket jag tycker kan vara ett rimligt mål av två anledningar. Dels att min käre arbetskamrat Lasse Franzen uppgraderat mig får " fullständigt oduglig" till bara " mindre lyckad", och delas att jag faktiskt ser, vilket av många stora idrottare bekräftas vara en väsentlig del i deras jakt på medaljer och framgång.

/~~/