Denna 23:e december har precis som de två föregående dito datum inneburit fotboll i Allsbohallen. Dennis och Peter brukar plocka i hop diverse folk som under två timmar skall försöka har kul och än mer viktigt, försöka vinna. Det stående inslaget och den röda tråden i denna trevliga tradition är att många forsare som inte längre är kvar i klubben kommer ner och deltager. I år var det deltagarrekord då till och med den gamle TV-pucks-busen Jocke Bring valde att förära oss med sin närvaro och visade att han fortfarande har en väldigt fysisk spelstil. Vi delade upp oss på tre lag och i mitt lag, det på förhand internt topptippade orangea laget, visade vi tidigt att vi skulle komma att bli ett topplag och målsättningen var tidigt topp tre.
Vi vann förstås de flesta matcherna men det var en händelse som jag vet att en man, vi kan kalla honom Johnny, kommer att ligga sömnlös och grubbla på var det var som egentligen hände.

Så här är det: Inom fotbollens fantastiska värld så kan man bli tunnlad, och man kan även bli Tunnlad. Den första varianen, den så kallade budgetvarianten som händer lite då och då på fotbollsplan med vilje eller inte. Ni vet vilken typ jag pratar om. Sedan kan man också bli Tunnlad. Det är den varianten en kille som Rasmus Elm sysslar med när han kommer på besök i Allsbohallen. Men sedan finns det ett tredje alternativ. Ett dålt sådant. Megatunneln. Den tunnel som får St. Gotthardstunnels i Alperna att framstå som ett knappnålshål i en anslagstavla i en östtysk gammal skola någonstans i Karl Marxstadt. Den tunneln drabbades Johnny Elm av när jag beslutade att bjuda på lite pur johanssonsk magi denna julkväll i Broakulla. Vår målvakt såg mig, som just för denna match hade blivit uppflyttad som forward då vi alla i laget var rörande överens om att min talang bäst skulle höra hemma, ja i och för sig på bänken men då alla delade broderligt och systerligt på speltiden så blev jag tilldelad en forwardsplats. Som sagt så såg vår målvakt mig och kastade ett långt utkast som jag tog emot mästerligt och vände om och var fri med målvakten. Ja,förutom Johnny Elm då.Men efter att jag gjort två snabba överstegsfinter á la Cristiano Ronaldo för att sedan, utan att röra bollen låtit den retfullt enkelt rulla mellan min gamle tränares ben för att sedan fullständigt friställa mig mot Patrik i kassen som jag även honom överlistade.

Nog om det. En trevlig kväll var det i alla fall och den trevliga kvällen fortsätter just nu för egen del hemma hos min gamle vapendragare Peter Fagerström och hans familj där även goda vänner och David Strand tillbringar denna kväll som för mig när jag var liten var en enda lång pina.

Vi har som traditin att spela BingoJävlaLotto varje år den 23:e december, och detta är en tradition som har hängt i sedan de tidiga tonåren. BingoLotterna köps alltid av Berra Hörling och oavsett vilket lag eller förening man tillhör så är detta ett faktum som icke ruckas på.

Har fortfarande inget internet så just nu sitter jag i Peter och Karros kök och bloggar lite på deras bärbara dator. Internet är ett gift. Jag tyckte att det var jobbigt att sluta snusa, men det är ingenting i jämförelse med att vara utan internet...

Husinflyttningen har gått jättebra. Målningen slutförde jag och farsan i morse när vi strök gillestugan för tredje gången. Det innebär att vi ställer undan färgen och penslarna för denna gång, men kännar jag min älskade sambo rätt så kommer de nog fram igen framåt varen när någon ny, förvisso klok idé har dykt upp i hennes huvud.

Vi har även fått vara barnvakter denna eftermiddag. Åt Liam. Liam var tröttare än någonsin och sov hela tiden. Jojje och jag försökte att vara så högljudda som möjligt för att pojken skulle vakna men inte förrän mamma dök upp valde han att slå upp sina ögon...

Nu ska jag fortsätta med bingon. Men jag vill önska er alla en riktigt God Jul och en en fin morgondag!

Jag hör av mig så fort jag får tillgång till en dator.

/~~/