Då så, då fick man lite tid över och vad passar väl då bättre än att berika cyberspace med ytterligare ett blogginlägg som idag bland annat kommer att innehålla ett referat från gårdagseftermiddagens fjärde deltävling i den osedvanligt populära tävlingen VikingBowlingen.

Innan jag ger mig på det ämnet vill jag passa på att gratulera Rasmus Elm till platsen i A-landslaget. Du är så väl värd det Rasmus och jag håller alla tummar jag förfogar över för att det ska gå bra för dig bland de stora pojkarna vilket jag är helt övertygad om att det kommer göra! Har för övrigt snart målat hela huset men jag har inte sett röken av dig där med penseln... Det kommer väl...

Jo, igår så samlades vi redan vid klockan 12 i Nöjeshuset för att där avnjuta en bit vällagad mat innan bowlingen skulla starta vid 14.00. Pepparbiff med klyftpotatis och en cognacssås stod på menyn och det smakade bra som fan. Till detta dracks förstås VikingBowlingens officiella dryck. Öl. I Nöjeshuset går det numera få fatöl vilket jag uppskattar då fatöl är helt att jämföra med en stund i himmelriket. Vet inte varför det är så, man jag har alltid uppskattat jjust fatöl mer än flask- eller burköl.
Efter måltiden så var det dags för valet av startordning, och efter att Franzén på sedvanligt manér frågat Lasse Frisk  en fjorton,femton gånger om vilken position han ska välja (Frisk rankas sist sedan seedningsrundorna och får därför inte välja placering, han får den placering i startfältet som blir över efter att vi andra har valt)
Mange valde plats tre, Franzén valde att starta sist och jag själv valde andraplatsen vilket gav Frisk det tvivelaktiga nöjet att börja.
Dock började Frisk bra för ovanlighetens skull och spärrade i första rutan vilket fyllde honom med mer självförtroende än vanligt vilket kan tyckas omöjligt. Efter honom var det min tur och jag började katastrofalt med att få klothelvetet att fastna i tummen vilket gjorde att klotet var ungefär två meter över banan  och när det senare landade så gick det spikrakt ner i rännan. Nu redde jag upp situationen och lyckades i alla fall åstadkomma en åtta i mitt andraslag men kände redan har vartåt det vankade.
Även Mange och Franzén inledde högst tvivelaktigt men i alla spelade Mange upp sig och delade vinsten i första serien med Frisk med 140 poäng vardera, undertecknad hamnade på mer beskedliga 117 och Franzén satte nytt personligt bottenrekord med mediokra 107 poäng.
I andra rundan så lyste skönspelet med sin frånvaro och Frisks nyvunna jämnhet lyste med sin närvaro då den pratglade smygvikingen visade upp ett jämnt och fint spel som skulle visa sig hålla hela kvällen igenom. Även jag själv spelade min bästa runda för eftermiddagen då jag svslutade andra serien med för mig fullt godkände 137 poäng som faktiskt räckte till vinst i den serien framför Frisk på 131, Mange på 125 och sladdande Franzén som inte alls fick det till att stämma, med 116 poäng.
Nu fick jag lite kontakt med Mange Matsal och Lasse Mourinho som ryckt medans Franzén låg hjälplöst sist inför tredje serien. Den serien blev en enda lång mardöm för mig som inte lyckades med någonting och fick inte ihop mer än 114 poäng medans samtliga andra aktörer spelade väl och därmed blev det för min egen del en högst oviss kamp om den så försmädliga sistaplatsen i stället för spel om de stora poängvalörerna. Att komma sist är den stora nesan i VikingBowlingen. Dels för att man inte får några poäng i sammandraget, men kanske mest för att det är så in i helvetes jobbigt att höra de tre övriga kackla i en månads tid ens totala inkompetens.
Frisk och Mange skulle alltså gör upp om första och andraplatsen medans jag och Franzén skulle tampas om tredjeplatsen. Jag hade ett försprång med 23 poäng inför sista på Franzén samtidigt som Mange hade 18 poängs marginal ner till Mourinho. Den marginalen skulle visa sig hållas intakt även genom fjärde serien då bägge två hamnade på 129 poäng vilket gav Mange segern och Frisk hoppade på tåget i och med sin andraplats och därmed två oerhört välbehövliga sammandragspoäng vilket gjorde att han dubblade upp sin totala poängskörd.
I bottenstriden lyckades jag hålla undan för Franzén som visserligen slog mig med åtta poäng men det räckte inte så därför får min hårfagre vän fira jul och nyår som en förlorare. Franzén är därmed den enda i VikingBowlingens historia som förlorat mer än en deltävling.

Sammanfattning VikingBowlingens fjärde deltävling:
1.Magnus Johansson, 557 poäng.
2.Lasse Frisk, 539 poäng.
3.Andreas Johansson, 491 poäng.
4.Lars Franzén, 476 poäng.

I sammandraget ser det nu ut så här:
1. Magnus Johansson, 9 poäng. (Två vinster, en andraplats och en tredjeplacering)
2. Andreas Johansson, 6 poäng. ( En vinst,en andra-en tredje och en sistaplats)
3. Lars Franzén, 5 poäng .( En vinst, en andraplats och två sistaplatser)
4. Lasse Frisk, 4 poäng. (En andraplats, två tredjeplatser och en sistaplats)

Som ni ser så har Mange ett järngrepp om denna tillställning när vi efter årsskiftet på nytt spelar vidare med fyra nya deltävlingar i vår. Stor dramatik är att vänta.

Efter tävlingen igår så gick vi hem till vårt nya hus och käkade lite tacos och gick husesyn.

Annars är det mest flyttning som upptager min tid. I dag har Johanna och jag rensat ut den gamla lägenheten och flyttat nödvändigheter därifrån till huset. Det är otroligt vad grejer man faktiskt har. Det är en klyscha, jag vet, men det är faktiskt helt sjukt vad mycket underliga saker man har samlat på sig genom åren.
Natten till idag var också första gången vi sov i nya huset och jag sov som en stock även om man var lite disorienterad när man vaknade i morse och inte riktigt kände igen sig. Man ska nog vänja sig. Det är jag säker på.
All målning på övervåningen är klar och sä är även all tapetsering. Nu väntar bara gillestugan som ska får sig en omgång målning sedan är allt det vi tänkt göra själva gjort. Jag är mycket nöjd och stolt över arbetsinsatsen från de som hjälpt till. Bättre arbetsmyror måste vara svårt som fan att finna. Tack för hjälpen allihop!

Tampa går så in i helvetes dåligt att jag skäms.

Mats Sundin till Canucks. Ett bra val. Men jag har väldigt svårt att tänka mig Vancouver som en seriös utmanare till Red Wings,Sharks,Penguins,Bruins och min egen outsider- Washington Capitals. Jag ser inte att Vancouver skulle kunna rå på något av de lagen i en serie om sju matcher. Därför valde Sundin fel lag enligt mig. I alla fall om han vill vinna cupen vilket jag antar är det primära målet för honom. Dock hoppas jag att han får vinna den med Canucks. Jag hoppas det, men tror det inte.

Johnny Oduya, världens mest underskattade svensk, gjorde i natt mål igen. Oduya bör bli uttagen till OS-laget nästa år. Kan för övrigt inte fatta att det är snart tre år sedan Tre Kronor vann guldet i Turin...

Sitter just nu i en ödslig tom lägenhet och bloggar eftersom internet inte finns i huset ännu. Telia förklarade att det tar två veckor innan dom kan koppla över det dit vilket jag tycker är jävligt lång tid när man som jag är fullständigt beroende av att få information på nätet. Jag erkänner att jag tycker det är skitkul att läsa andras bloggar och en dag när jag har lite tid så ska jag lägga ut en ranking på de bloggar som jag tycker är de bästa. Men det får bli en annan gång. Nu ska jag till huset och förbereda för kvällens äventyr som består av glöggdrickande med Peter,Karro och Max och även Frida och David. David var för övrigt och hälsade på häromdagen och beslutade sig för att måla om sin jacka när han ändå var på besök och såg att det fanns gratis färg på väggarna...

För övrigt gillar jag att smeknamnet  "Lasse Mourinho" sprids som en löpeld... Frisk ringde till bilverkstaden härförleden och presenterade sig såsom Lasse Frisk varpå mannen i andra änden vänligt rättade honom och förklarade att han inte alls var Lasse Frisk utan Lasse Mourinho. Jag gillar det!

På Spåret igår var lättare än förra fredagen. Dubrovnik satte jag på tio och Värnamo på sex poäng. Det tar sig...
Vill önska alla en fortsatt trevlig lördagskväll.
/~~/