OS är över och det känns lite tomt. Jag tycker verkligen det är trevligt när det är stora idrottsevenemang i görningen. Det finns alltid något att titta på. Lite samma känsla som Jul-Kul-Cup var när man var 12.
Så nu när OS är slut så får man börja längta efter nästa stora grej i min idrottskalender. NHL-premiären i oktober. Det är inte mer än en dryg månad dit och det är något som jag ser mycket fram emot.

Annars för oss idrottsnördar har ju nyligen Premier League startat. Serie A och La Liga drar i gång till helgen även om jag personligen har väldigt svårt för Serie A, coh tittar egentligen inte på en enda match i den liga där inte Zlatan Ibrahimovic deltar. Möjligen Rom-derbyt då, men inget annat. Tycker helt enkelt inte om italiensk fotboll. Jag tillhör dom som anser att den mest underhållande fotbollen spelas i (efter Emmabodasexan förstås) England, och lägger därför mer än gärna mina lördagseftermiddagar i tv-soffan framför en förhoppningsvis riktigt bra match. Något favortilag i högsta serien har jag inte. Jag är trogen mitt Nottingham Forest som i år faktiskt klättrade upp en division och återfinns nu i ligan under Premier League, The Championship.

Både jag och Johanna tycker dock om att titta på Manchester United eftersom det allt som oftast blir roliga matcher när de spelar.
La Liga är också ganska rolig att se tycker jag. Dom har dessutom lagt veckans stormatch på söndagskvällen vilket gör att det blir en perfekt avslutning på helgen att slumra in till någon Barca-match.
Det är kul att det är igång.

Som sagt så väntar jag bara på NHL också,världens bästa och mest underhållande liga alla kategorier.

I går så var jag ute och sprang och gjorde det så pass bra att det blev nytt rekord. 25.59 stannade klockan på och mäkta nöjd var jag eftersom jag klarat mitt mål att gå under 26 minuter innan jul. När jag gick i mål i går så kände jag dock att jag inte gett riktigt allt. Jag visste att det fanns mer och ge så jag bestämde mig för att lubba rundan även idag. På jobbet funderade jag ut en strategi vilken gick ut på följande vis. Höja tempot ordentligt första fyra kilometrarna för att på så sätt ha tjänat in så pass mycket tid att man inte behöver ha någon press på sig att spurta sista sträckan in i mål. Vanligtvis har jag legat och snittat på 4.25-4.30 de första kilometrarna men jag tänkte att jag idag skulle testa med att chockstarta och ligga nere runt 4.10 på den inledande halvan. Det gick fortare ändå. De första tre kilometrarna avverkades på 4.04,4.08 och 4.00. Och av bara farten tog jag den fjärde på 4.09 och jag fick rekordsmak i mun och beslutade mig för att inte alls trappa ner på tempot även om det var hetl oundvikligt att sänka det lite här. Femte tusenmetaren, som är den absolut tyngsta gick på hyggliga 4.20 och här insåg jag att endast en total kolaps skulle hindra mig från ett rekord. Jag beslutade för att ge allt jag hade kvar den sista sträckan som är 1100 meter lång och gjorde den på 4.39 och slog nytt rekord med 37 sekunder. Den nya rekordtiden visade att jag sprungit de 6100 meterna på 25.22. Något jag är väldigt nöjd med.Att ett par nya skor kan göra så mycket!
Jag har en känsla av att jag kommer få svårt att rå på den på ett tag då jag idag var fullständigt slut när jag kom i mål.

Vi har träning ikväll, och då kan det ju verka lite ointelligent att ge sig ut och springa innan. Men nu råkar det vara som så här att jag inte ska träna ikväll eftersom jag och Johanna ska åka till Henke och Sofie ikväll för att hälsa på dom och deras nyfödde son, Ville. Det ska bli spännande att se vad det är för en liten filur som har kommit till världen.

Det är många nyfödda söner nu,och det är ju förstås fantastiskt ... tyvärr kommer det alltid att vara en för lite. Tyvärr...

Vem mötte jag på min löparrunda idag om inte min innebandyantagonist, Henrik Medin. Han var förståndig nog att inte stanna mig och småprata utan vrålade kort och gott från sin cykel att " VI SES I MORGON". Det är innebandyn han syftar på. Och det kan du ge dig på Medin att vi gör. I morgon ska jag visa dig hur man hanterar boll och klubba. Det vore lite synd om vi hamnade på samma lag. Man får så svårt att tända till då...
Såg även hans bror Nicklas, på en stege vid sitt nya jättefina hus ute i Krysseboda. Jävlar vad fint det kommer bli när det är klart allting där.

I går kväll var vi inne hos Peter,Karro och lille Max. När Kalmar FF spelar kallas deras lägenhet i folkmun för Peterskans då Peter har tillgång till de kanaler som behövs för att följa KFF när dom spelar på avlägsna platser. Det har blivit en fin tradition att samlas där när Kalmar spelar matcher.
 
Max är måttligt intresserad av fotbollen, han tänker desto mer på bröst vilket får ses som ett friskhetstecken. Även om jag tyckte att jag kunde skönja ett litet försök till ett leende när Rydström kvitterade i första.

Kalmar vann i går med klara 4-1 efter en bra och en dålig halvlek. Den första var dålig,den andra var magnifik. Det enda positiva i första var att Wastå gjorde några fina räddningar och förstås att Henrik Rydström gjorde mål. Ett väldigt fint mål dessutom, som betydde kvittering.
I andra halvlek gjorde Nanne Bergstrand några byten men jag skulle vilja påstå att det var Viktor Elm som med sitt kopiösa slit och bollvinnande, sina exakta passningar och vinnande huvudspel, var anledningen till att Kalmar spelade upp sig så pass i andra att man till slut kunde vinna med hela 4-1. Ett självmål, och ett var av Ingelsten och Dauda i andra gjorde att slutsiffrorna som sagt blev 4-1. Kalmar FF har nu gjort 50 mål i årets Allsvenska.
Elfsborg förlorade dessutom mot formstarka Örebro på Behrns Arena och är nu fem poäng efter Kalmar. Visserligen med en match mindre spelad men likväl fem poäng.
Och såvida inte bröderna Elm, Rydström,Ingelsten,Rosengren,Lindberg eller Nouri får för sig att göra en Klüft, och börja med bågskytte istället för fotboll, så tror jag att detta kan bära hela vägen fram.

Emin Nouri kan för övrigt vara årets värvning. Jag tycker han är hur bra som helst.

Nu ska jag gå och klä mig lite anständigt inför kvällens aktiviteter.

/~~/