Helgerna hinner ta mig fan inte bara börja innan det är dags att börja fundera på vad man ska han med sig i lunchlådan till måndagslunchen på WWW. Det är skrämmande faktiskt. Det känns som om det var ungefär 20 minuter sedan man satt i Peugeoten på väg mot Skruv och fredagsmatchen i sexan.
Nu är denna helg snart också försvunnen och det är inte utan att den klassiska söndagsångesten börjar koma smygande lite lätt.

Nu är det emellertid som så att det ska hinnas med en del roligheter innan det är dags att stämpla in. Peter ringde mig i morse och meddelade att han hade fått två biljetter av Mats Jarl till matchen i på Fredriksskans i kväll och undrade fall jag var sugen. Skiter älgen i skogen? Klart fan att jag är sugen. Sittplats på Fredriksskans för att se Sveriges bästa fotbollslag förhoppningsvis spela skiten ur GIF Sundsvall. Jag har faktiskt inte sett de två senaste hemmamatcherna live i år på grund av tidsbrist och även på grund av den oerhörda besparing på både kraft och pengar som det är att istället gå in till Fagerström, sätta sig i soffan där och se matchen på TV. Jag vet det är lite väl slappt, men vissa gånger är det alternativet mer lockande. Dock skall fotboll avnjutas live. Det blir en helt annan sak. Speciellt om man har sittplats på Fredriksskans och faktiskt en rimlig möjlighet att se stora delar av planen.

På tal om Kalmar FF så såg jag att Daniel Ahonen gjorde comeback igår i KFF:s tipselitlag. Det är kul att se att han har kommit så pass långt. Jag minns på den tiden när både han och jag var Lindås BK. Hans karriär var på väg uppåt, min var precis som den alltid varit, på väg spikrakt neråt. Detta var en av de första träningarna unge herr Ahonen gjorde med oss. Vi skulle spela den klassiska passningsövningen "kvadraten". Alla som någon gång har spelat den övningen med mig vet att mitt motto är " Det handlar inte om att passa fint, det handlar om att klara sig själv".Detta efterföljer jag slaviskt.
För er som inte vet hur kvadraten funkar så är det så här. Fyra spelare står på varsinn linje i en av koner uppmärkt kvadrat, den femte, är inne i mitten och ska helt enkelt få tag i bollen. Spelarna vid sidorna har endast ett bestämt antal tillslag att spela bollen vidare på, oftast ett eller två. Nu fattar ni va?

Vi hade spelat ett tag i min kvadrat och eftersom jag ibland kan uppfattas som aningen stöddig i denna övningen då jag allt som oftast sätter mina medspelare i prekära situationer för att på så sätt rädda mitt eget skinn. Jag hade spelat precis som så ett tag när till slut Ricke Magnusson fick nog och skjuter ett stenhårt pass till mig, med avsikten att jag ska missa, och på så sätt få in mig i mitten. Det trodde alla inklusive mig själv att jag skulle göra, men i stället får jag en fot på bollen så att den studsar upp och jag måste dra till den i luften. Jag bestämmer mig för att skjuta en stenhård volley i punghöjd på den som spelat denna idiotpassning till mig. Men då jag antagligen inte hade träffat vatten från en båt så gick det hela lite snett. Jag fick förvisso en kalasträff, men inte i punghöjd mot Ricke utan i bröst/ansiktshöjd mot Daniel Ahonen som förnöjt stått lite i skymundan och tittat när vi andra gjort vårt bästa för att sätta dit varandra. Ahonen uppfattar situationen alldeles försent. Bollen tar honom på hakspetsen och bröstet och Daniel segnar ner, märkbart oförstående om vad det var för ondska som drabbade honom. Det speciella i denna situation var att när Ahonen reser sig upp från gräset, aningen groggy, yppar han den i mitt huvud för evigt klassiska kommentaren: "Jag tar den", och gick på det in och ställde sig i mitten.
Det är vad jag kallar respekt för de äldre. Jag hade inte gått in i mitten på den bollen om det så inneburit bänken resten av säsongen.Men som sagt, respekt för de äldre i laget är en bra egenskap!

Har fortfarande inte släppt förlusten i fredags. Jag fattar inte hur detta kunde ske. Jag kan ta att vi förlorar mot Skruv. Det kan ske, så dåliga är dom inte. Men inte att vi förlorar med 5-1 och de siffrorna var i underkant. Det är tungt.
Nu har vi bruksderbyt på fredag mot Bodabruk. Tänder vi inte till i den matchjäveln så finns det helt enkelt ingen tändvätska. JIF slog Boda med 7-0 i våras och jag hoppas att vi kan göra det igen. 7-0 kan förvisso bli tufft, men vinna matchen ska vi göra. Och då gäller det att käka taggtråd i veckan som kommer.

I går var jag förresten på Bruksvallen i Boda för första gången sedan Johanna spelade för klubben. Ganska gemytlig plats faktiskt.
Anledningen till att jag var där var för att se en halvlek mellan mitt favoritlag Vissefjärda GIF Dam, som coachas av Lasse Frisk, mot Bodabruks B-lag.Jag såg bara andra halvlek men det räckte för att förstå att VGIF var klassen bättre och vann till slut med hela 6-0 efter bland annat två mål av min gamla klasskamrat Emma Hällström. Detta gjorde att Emma utökade sin ledning i kommunskytteligan.

Nu ska jag lägga mig på soffan och bläddra igenom tidnigen.
/~~/