Fredagskväll igen och mer eller mindre nyss hemkommen från årets första grillmiddag. Morsan fyllde år härom dagen så vi har varit där och firat henne och då stod det grillat på menyn.Oerhört gott...

I morgon ska vi i JIF spela träningsmatch igen och precis som förra veckan blir det kommunderby. Förra veckan mot Bodabruk (1-1) och i morgon mot Vissefjärda på konstgräset. Vet egentligen inte så mycket om VGIF eftersom dom har tappat många spelare men i vilket fall som helst så tror jag på en mycket jämn match.

Såg att Brynäs och MoDo tvingade fram HV respektive Timrå till sjundematcher på söndag. Perfekt söndagsunderhållning i soffan!
Dackells passning fram till Bäckströms och Brynäs 3-0 mål var från den högre skolan.Vilket enormt spelsinne den mannen har. Konstigt att han aldrig blev större i NHL än vad han blev.Han gjorde trots allt över 600 matcher och 250 poäng för Senators och Canadiens och var ordinarie under hela sin NHL-karriär.
Men å andra sidan så gjorde Gretzky när han var som bäst närmre 250 poäng per säsong( lätt överdrivet,Gretzky gjorde som bäst 215 poäng på en säsong).

På tal om Gretzky och hans fyra makalösa 200+ säsonger på 80-talet så är jag helt övertygad om att killar som Sidney Crosby eller för all del en skadefri Peter Forsberg hade gjort liknande siffror om dom varit med på den tiden. Jag skulle vilja gå så långt och säga att 130-140 poäng på en säsong idag är fullt jämförbart med 200-210 poäng 1984. Utan tvekan. Det finns många olika orsaker till att det är så: I dag finns inte EN enda dålig hockeyspelare i hela ligan. Samtliga är vältränade så in i helvete. Du kan idag inte längre komma in i NHL om du bara är duktig i anfallszon eller bara kan slåss osv. Du måste vara bra på allt. Kan räkna upp hur många svenska spelare som helst som var superstjärnor i elitserien men sen bara faller bort där borta.Här kommer några:
Joel Lundqvist, enormt viktigt för Frölunda förrut.
Andreas "Pastorn" Karlsson vann ju poängligan i elitserien så sent som i fjol.
Magnus Kahnberg, förvisso tillbaka i Sverige nu men han var ju aldrig nära att lyckas i NHL.
Dessa tre spelare var, ialla fall av mig, innan dom åkte över ansedda som stjärnor i elitserien. Men så dom lyckas inte i NHL. Det beror inte på att dom är dåliga hockeyspelare på något vis. Det beror snarare på att väldigt många andra är väldigt mycket bättre.
Däremot är det inte heller helt ovanligt att en del har det tungt i början och lyckas senare, så kallade "late bloomers". Markus Näslund är ett typexempel på detta. Han började sin NHL-karriär i Pittsburgh utan att egentligen någonting hände. Sedan gjorde Vancouver sin bästa trade någonsin och bytte till sig sin blivande lagkapten och 100p-kille mot spelare som jag inte ens kommer ihåg namnen på.

På något konstigt vis är det heller inte helt ovanligt att relativt anonyma svenska spelare tar sig hela vägen till NHL. Spelare som Johnny Oduya, Nicklas Kronwall och Anders Eriksson var absolut bra på svensk mark också men inte i samma klass som de tre herrarna ovan. Dom är inte på något sätt heller stjärnor i NHL men dom är där och dom är respekterade och ordinarie. Som sagt, det är konstigt att det blir så.

Hoppas att ingen missade SVT:s Smålandsnytts reportage från Flygt, jag har ju för fan en blivande filmstjärna i familjen...

Nu tror jag att jag ska runda av kvällen med att spela lite betapet och ta en whisky. Ikväll blir det en Famous Grouse.

//