Har precis kommit hem från stan med händerna fulla av kassar. Hittade faktiskt precis allt jag letade efter idag. Till och med ett 5mm betongborr på Claes Ohlsson. Fotbollsskor blev det också. Inte Umbro som jag var ute efter utan Nike. Vansinnigt sköna.

Började fundera på det där med favoritlag. Hur det kommer sig att man håller på ett visst lag och varför man fullständigt kan avsky ett annat?
Jag har tre riktiga favoritlag som  jag följer på nätet och i tidningar varje dag. Dom är följande:
1. Tampa Bay Lightning
2. Kalmar FF
3. Nybro Vikings
Jag vill även passa på att nämna Nottingham Forest som för några år sedan låg absolut i topp på min lista. Men år av ekonomiska kriser och degraderingar har gjort att jag tappat intresset lite grann för Forest. Dock kollar jag alla resultat och tabellplaceringar men jag kan inte påstå att jag kan rabbla senaste startelvan för det kan jag inte.Har absolut inte heller något annat favoritlag i England även om jag måste erkänna att jag gillar att se Man U spela. Men United vinner eller inte bryr jag mig inte så mycket om.

1. Tampa Bay Lightning håller jag på för att jag kommer ihåg innan draften 1998 då Lightning hade förstavalet och man tidigt bestämde sig för Lecavalier som då var superstjärna i den kanadensiska juniorhockeyn i laget Rimouski Oceanic´. Tampas dåvarande GM (jag tror det var Esposito) sa direkt att denna grabben är hockeyns svar på Michael Jordan. Jag blev intersserad och bestämde mig för att följa hans utveckling och det tog inte många veckor innan jag insåg att jag äntligen hade ett favoritlag i NHL.Jag följde NHL väldigt intresserat redan innan och lurade väl mig själv lite att hålla på Detroit under något år men insåg ganska fort att jag sket egentligen i Detroit, det var Steve Yzerman jag höll på.Så jag var väldigt glad över att slutligen ha hittat rätt lag i Tampa Bay Lightning.I mitten av 90-talet hade jag inte tillgång till internet på annat vis en en timme varje fredagkväll på fritidsgården på Bjurbäcksskolan så det var SVT texts NHL-Matchfakta man fick titta på dom andra dagarna.Och att följa NHL utan internet är som att nattorientera utan lampa.Tampa var på den tiden överlägset sämst i hela NHL och var alltid ljusår ifrån slutspelsplatserna. Men jag trodde väldigt mycket på den då 18årige Lecavalier som sex år senare förde Lightning till Stanley Cup.


2. Kalmar FF har jag egentligen alltid gillat men riktig supporter blev jag någon gång i mitten på 90-talet när Christer Persson plockades in från Öland. Jag var väldigt fascinerad av att en kille i min ålder skulle spela för Kalmar FF och började på det sättet följa dom mer och mer. Nu förtiden ser jag alla matcher jag kan live på Fredriksskans och ser verkligen ifram emot den nya arenan.

3. Nybro Vikings har jag hållt på ända sen Mikael "spillis" Elofsson frågade mig en gång när jag var sju eller åtta om jag ville följa med honom och titta. Hans företag sponsrade Nybro då så vi hade jättefina platser. Jag kommer ihåg en kanadick som hette Sean Toomey eller något liknande som jag gillade direkt så jag antar att det är han jag har att tacka för mitt intresse för transatlantisk ishockey.

Nottingham Forest började jag hålla på sommaren 1990 när England åkte ut på straffar i VM mot Västtyskland. En av syndabockarna hette Stuart Pearce som blev helt förkrossad och jag tyckte synd om honom så jag tittade i mitt klisterbilds-fotbollsabum och fick fram att Pearce då representerade Notts Forest så på den vägen är det. Mitt intresse var som allra störst 93-97 då det gick bra för Nottingham och något år slutade dom trea till och med och laget innehöll spelare som Stan Collymore, Steve Stone, Pierre van Hooijdonk (lite senare), Ian Woan, Scott Gemill förstås då Psycho en hel drös norrmän (bland andra Lars Bohinen och Alf inge Haaland) och den kvicke holländaren Brian Roy.
Glömmer aldrig den djävulska frisparken Stuart pearce slog för England i SverigeEM-92 på Malmö stadion mot Frankrike. Förmodligen det hårdast skott jag har sett.Dock tog bollen i ribban och studsade ner på mållinjen och sen bort.

Nog om detta.

Bläddrade igenom Sportbladet förrut och läste att en av mina favoriter i NHL; Sean Avery i NYR, killen som får Per Ledin att framstå som en teddybjörn, anser att NYI:s Brendan Witt är kass på att åka skridskor och att New Jerseys Cam Janssen är en köttskalle. Han kommer säkert få det hårt på isen framöver men det är ju precis det han vill. Killen har vunnit utvisningsligan ett par gånger i karriären redan och drar sig inte för att kasta handskarna om det behövs. Jag gillar sådana spelare...

Per Bjurman i ovan nämnda tidning är kul att läsa

Nu orkar jag inte skriva mer

//