Jag vet inte om alla är medvetna om hur långt det är till Påskallavik? Vi var där igår, och förlorade.
Johannes hade tidigt skruvat upp förväntningarna på IF Stjärnans anläggning, han har länge hävdat att den är den finaste han har spelat på. Jag är faktiskt benägen att hålla med till viss del. Otroligt fin plan och rymliga omklädninsrum och inte att förglömma, det kanske mest proffisionella: Dom hade kaklat in initialerna IFS i duschrummet, som annars inte höll samma standard som övriga anläggningen. Jag säger topp fem, inte mer. Min absoluta favorit är än så länge odiskutabel, Norrhults IP.

På vägen upp till Påskallavik ungefär i höjd med Ålem hände det som egentligen bara var en tidsfråga innan det skulle hända. Vi hade precis med nöd och näppe kört om två 15-åringar på varsin moped+ damsällskap. (gudarna ska veta att det inte är Ferrari som har tillverkat dom två gula obekväma minibussarna som vi åker i till bortamatcherna). Då plötsligt ser vi att bussen(med Dennis som chaufför)framför oss börja väja, vi undrar stillsamt varför. Vattenplaning? Sov Dennis vid ratten? Behövde Hampus gå på toa? Svaret blev vi varse om väldigt fort. Hästar. Till vänster om oss på en äng så var det två hästar som tyckte väldigt mycket om varandra just denna regntunga fredagskväll. Den ena hästen, antagligen stoet, stod som brukligt på alla fyra och verkade väl kanske inte vara helt tillfreds med att hennes partner, följdaktligen då hingsten,försökte sig på en sådan där ställning som dom talangfulla långhåriga,polisongprydda tyska vuxeskådespelarna försöker sig på i instruktionsfilmerna efter midnatt på betalkanalerna. Hingsten som verkligen var långhårig, gav på det stackars stoet med ett vapen som påminde om en sån där bazooka-kanaon man ser i amerikanska krigsfilmer. Jag hoppas bara för stoets skull att hingstens kanon inte hade fullt lika stark effekt som en bazooka-kanon.
På vägen hem var dom emellertid inte kvar längre, jag misstänker att stoet just nu är i på den evigt gröna ängen i vår faders hage.
Vi hedrade hennes minne med ett besök på McDonalds.

Det var ungefär så här det såg ut.

Matchen då? Jo Stjärnan började i ett rasande tempo och skapade flera livsfarliga målchanser som kanske borde ha resulterat i nnågot mål. Efter en kvart så flyttade vi upp vå backlinje och det vållade stora problem för hemmalaget, vi jobbade in oss i matchen och skapade lite ströchanser, jag själv hade några tama skott som målvakten inte lär drömma mardrömmar om. Vi gnetade på och hade 0-0 med oss in i halvtid och på något underligt vis tyckte inte jag att det kändes så där jävla orättvist även om det kanske ver det. Samtliga i JIF hade kämpat och gjort så bra vi kunnat. I andra så började IFS ungefär likadant som i första med att skapa mängder av chanser utan att göra mål och vi slog mer eller mindre bara i från oss utan att många gånger egentligen ha någon adress på våra passningar.
Matchen började så sakteliga lida mot sitt slut och vi kände att vi nog skulle klara 0-0.Då hände det. 85e minuten.
Stjärnans tryck mot vårt mål gav utdelning och på ett stenhårt halvvolleyskott från någon meter utanför straffområdet så punkterades matchen. Ridå.
Oerhört tungt att efter att ha kämpat så hårt en hel match inte få med sig någonting därifrån, men å andra sidan var det på intet sätt orättvist. Bäst i JIF var Lillen som slet hårt över hela planen.

Ikväll så är det kubb/grillfest uppe på IP. Jag misstänker att vi glömde skicka en inbjudan till vädergudarna för dom verkar inte ha någon som helst förståelse för kvällens tillställning.
Jag är just nu i uppladdningsfasen för kubbturneringen. Jag vill härmed stolt presentera mitt lag: 1:e kastare, Svante Sjöndin. 2:e kastare , Johanna Sjöndin och sist men inte minst vår självutnämde lagkapten och stjärna. Jag. Vid en eventuell toppning kan det hända att kastare 1 och 2 får stå åt sidan och att lagkaptenen kastar samtliga sex kubbpinnar. Jag ska sätta mig ner och skissa lite på olika tänkbara scenarion i eftermiddag. Har hört att Charlie Dziobek och David Bergkvist har slagit sina påsar ihop och bildat ett tungt lag. Efter att ha sett Charlie agerande vid mordbranden på träningslägret i Hanöhus så har jag all respekt för den mannen.
-Vem är brandansvarig på hotellet? (Charlie)
- Vet ej, jag tror inte vi har någon ( Vilsen receptionist på hotellet)
I detta läge går Charlie helt sonika in i receptionen och kollar på någonting.
- Branden är i sektor två (C)
- Jaha? (Rec)
- Jag går in (C)
- Nej, du får vänta på brandkåren (Rec)
-Nej.
Så man kan säga att Charlie räddade livet på hela Hanöhus. För alla som inte vet så är Charlie brandman till yrket och hade därmed förmodligen full behörighet till att gå in. Alltså inget som rekomenderas för vem som helst.
Nu var det emellertid heller ingen jättebrand utan bara en jävligt dumt placerad brandvarnare. Typ en millimeter utanför en ångbastu.
När brandbilen senare kom så hade Charlie alltså redan full pejl på läget och vi andra hedrade honom med kampsånger till Kent Franssons stora förtret.Frallans exakta ord var följande:
-Jag visste hela tiden att det skulle bli så här.
 Jag vet inte än idag varför Kent blev arg men jag antar att han kanske kände att detta var hans chans att bli hjälte? Kent, du är alltid en hjälte i JIF!

Nu ska jag gå vidare med min lördag.Jag ska värma upp inför kubben.
/~~/

*bilden är tagen från www1.istockphoto.com/file_thumbview_approve/1