Det blev en jättestor förlust till slut i går kväll mot Timmernabben.
Vi började matchen ganska OK och tog till och med ledningen efter en kvart ungefär genom en hörna som Hampe slog rakt i mål med viss hjälp av Johannes som gjorde sitt bästa för att hålla undan målvakten. Men det dröjde inte länge innan gästerna både hade kvitterat och gjort ytterligare två mål till ställningen 1-3.Ett tungt bakslag här var också att Adam Wellrup blev utvisad efter att kraftigt ha i frågasatt domarens psykiska status. Tung utvisning, Adam fick en ordentlig smäll i situationen och borde ha belönats med en frispark och då hade detta aldrig hänt.
I pausen var det itne alls samma stämning som det var bara några dagar tidigare på Åvallen i Trekanten, det kändes tungt i mångas huvuden inklusive mitt eget. Snacket var allt annat än positivt mellan spelare och istället för att försöka åstadkomma något kreativt som skulle gagna laget så gnälldes det mest på varandra.
Andra halvlek så.
Om möjligt ännu sämre än den första, ingenting stämde någonstans, vi sprang runt som yra höns och var oftast inte ens i närheten av våra markeringar vilket Timmernabben givetvis utnyttjade och innan matchen var slut så stod det 1-8 på resultattavlan (har vi någon sådan i JIF?)
Timmernabben var klart mycket bättre än oss vann välförtjänt.
Ingen, absolut ingen förtjänar ens minsta beröm i JIF.Jo förresten, Kent Fransson hade som vanligt gjort ett utmärkt jobb med förberedelserna inför matchen.
Domaren var ungefär likabra som jag, sen får ni tolka det hur ni vill...

Nu ska jag och min mor snart och och titta när farsan spelar någon veteranmatch i Långasjö, ska bli väldigt intressant att se.

Kluft (hur fan gör man ett u med prickar över? Någon?) har startat VM-sjukampen på bästa sätt med två personliga rekord och jag tror inte någonting kan stoppa henne. JAg hoppas hon fixar europarekordet också

AVVÄNJNINGEN DAG 13

Snart två veckor avklarade och i dag vid 16-hugget så har jag klarat en vecka utan någon form av nikotin, det går upp och ner. I många lägen så blir man så jävla irriterat på ingenting egentligen men i fler och fler lägen så tänker man inte alls på det. Man är inte längre lika mycket och letar efter snuset i byxfickan, tuggummin kanske,men inte snuset.
Satt inne hos Johannes och Linda en stund igår kväll och drack en whisky, då kan jag erkänna att det hade suttit jävligt fint med en riktig snus men jag fick nöja mig med att lukta lita istället och sedan ta ett tugg.
Det går väldigt bra även för min kompis Nicklas som slutade samma dag som mig. VI har ett vad som innebär att vi lägger 50 kr var i en pott varje vecka, sen om någon av oss inte lyckas hålla uppe med snuset så tillfaller alla pengarna i potten den andre. Om ingen har fallit tillbaka på ett år så ska vi göra något skoj för pengarna.
Helgerna är nästan jobbigast för på jobbet har man hela tiden något att pilla med. Det har man inte alltid hemma.
Men på det hela taget så skulle jag nog vilja säga att jag börjar vänja mig mer och mer vid ett liv utan snus även om jag hela tiden går och väntar på att det ska bli jobbigare vilket jag är helt övertygad om att det blir.