I går kväll var vi ett gäng grabbar från Johansfors som var på väg till säsongens hittils viktigaste match. Resans slutdestination var Trekanten som geografiskt ligger ungefär 45km österut från Johansfors och innan matchen ungefär 7 poäng norrut. Efter matchen hade inte det geografiska avståndet förändrats nämnvärt men det andra avståndet var betydligt behagligare. Vi van matchen med 4-2.

Vi inledde som vanligt uselt. Efter bara någon minut fick deras anfallare knoppa in ett noll till hemmalaget efter att deras yttermittfältare haft öppen gata och serverade sin kompis med ett fint inlägg som förvaltades på bästa sätt.
Efter det så ryckte vi upp oss betydligt och rullade boll och skapade chanser och tillslut kom kvitteringen mycket rättvist genom matchens i särklass bäste spelare Henrik "Lillen" Svensson som rakade upp Pettans inlägg i målvaktens högra kryss. Riktigt tjusigt.
Efter det så fortsatte vi att skapa chanser men Trekanten var inte ofarliga heller. Dom blev bestulna på en solklar straff i slutet på första. Jag frågade en förtvivlad Trekanten-spelare varför domaren inte blåste? Spelaren svarade "domaren hatar oss,vi har haft honom förr och han har alltid hatat oss" Riktigt så illa var det nog inte men straff skulle dom haft men så blev inte fallet. Halvtid.
Det var bra stämning i omklädningsrummet, jag märkte att åka hem härifrån utan full pott var helt otänkbart.
Andra började med att Trekanten sköt i stolpen men sen tog vi över totalt och efter en lång utspark av Challe Bern så kom Pettan fri och Pettan missar sällan sådana lägen och gjorde inte heller det denna gång. 2-1.
Bara några m inuter senare så spelar vi alldeles lysande och håller bollen inom laget i säkert 30 pass innan Bergkvist mycket stiligt serverar Pettan som iskallt gör sitt andra mål. Nu känns det klart och alla är jättenöjda,då tar Trekanten över taktpinnen och gör lite som dom vill med oss ett tag, inklusive ett reduceringsmål. Nu blir vi plötsligt ordentligt nervösa och nervositeten når sin kulmen när Trekantens forward kommer fri mot Challe drar honom och ska rulla in bollen i det vidöppna målet  men bollen studsar upp och karljäveln skjuter i ribban. Jag tänkte med ens att med sån här tur kan vi inte förlora. Jag passade i denna veva på att byta ut mig själv. Det kändes rätt på något sätt. In kommer Lundegårdh och blir direkt inblandad i den matchavgörande sekvens som avlutas med att Lillen stöter in Lundegårdhs skott/pass/vrickning/chip och slutresultatet är spikat.
Bäst i JIF var utan tvekan Lillen men även Pettan och David B gjorde fina instaser.
Noterar även att lokalpressen ännu en gång har uppgivit mig som målskytt. Jag vill påpeka det för alla som för statistik att det är vad som står i tidningen som räknas, alltid. Jag minns emellertid inte målet själv, men jag tvivlar därmed inte mindre på pressen för det. Det finns oerhört mycket viktigare saker jag har gjort som jag inte kommer ihåg än det: dom första stegen, första hoppet från kanten i simhallen etc,etc. Jag tror att det var ett riktigt snyggt mål jag gjorde. Antagligen dribblade jag av varenda spelare minns två gånger. Men som sagt jag minns inte riktigt.
Står det i tidningen så är det sant.Synd bara att dom inte
Johannes blev för övrigt mordhotad två gånger under matchen. Division 5-fotboll när den är som allra bäst. Johannes var idag på morgonen fortfarande i chocktillstånd och verkade lite ledsen när vi cyklade till jobbet idag. Men när vi höll på att slå hastighetsrekord i viaduktbacken ner mot hämtmöbler så var Johannes började han bli sig själv igen. (Johannes är med i ett projekt på Flygt så hans cykel är utrustad med färddator, projektet ahr dessvärre inget att göra med hastighetsrekord utanför Liljas Bil).


Har precis varit med min kära sambo och storhandlat på Kvantum i Nybro. Nu har vi obegränsat med mat hemma. Det gillar jag.

Det börjar dra sig mot helg ännu en gång. Tiden går märkligt fort ibland.

Jag har för mig att någon lokaltidning uppgav mig som målskytt i någon annan match också härförleden. Jag minns inte det målet heller men står det i tidningen så finns det ingen anledning att tvivla.

Jag hoppade över träningen i dag med motiveringen att jag skulle jobba över, vilket jag också gjorde ett par timmar så nu har jag snart jobbat in denna veckas extratimmar vi underställda ska göra i vår verkstad varje vecka i två månader framöver.

AVVÄNJNINGEN DAG 10
Nu är man inne i det här på allvar. 10 dygn utan snus och snart fem helt utan nikotin över huvud taget. Det går oftast väldigt bra men ibland är man nere i djupa svackor. Man tuggar tuggummi något kopiöst och jag inser att jag antagligen kommer att skapa ett beroende av EXTRA Honey/Lemon i stället för det bra mycket mer maskulina snuset...
Efter matchen igår var det för jävligt. Eftersom vi vann så satte min kropp igång något jävla belönings-tänk och tyckte att jag var värd en snus. Jag övervägde med mig själv i 2 sekunder sen slog jag mig själv hårt i magen och gick ut  en liten stund sen var allt bra.
Man tänker väldigt väldigt mycket på snus men man har på något vis redan vant sig att det inte kommer bli något mer snus och jag tror att det tänket är det viktigaste.


Nu måste jag kolla hur Markku Ahonen har uppdaterat kommunskytteligan. Står inte jag på minst tre mål ska jag sluta läsa hans blogg...
/~~/