Jag satt en kväll med idétorka när jag skulle blogga. Vad kan jag göra för att utveckla denna sidan ännu mer? Jag funderade ett tag och kom på att många av er som är här inne och läser är intresserade av lokal fotboll och lokala spelare. Jag tänkte att en intervju med någon fotbollsspelare med lokal anknytning kanske kunde vara något att prova på. Så blev också fallet. Jag funderade i ärlighetens namn inte så värst länge på vem jag skulle vilja intervjua utan valet föll ganska fort på Viktor Elm och han var inte sen att tacka ja till min, och förhoppningsvis er läsares, stora glädje. Att valet förr på just Viktor var ganska logiskt. Han är en person som många är intresserade av, han har en otroligt intressant historia då han har spelat på mer eller mindre varenda nivå som finns tillgänglig för en fotbollsspelare.Dessutom känner jag honom sedan innan och vet att det är en mycket bra och trevlig person att ha och göra med vilket kan underlätta när man för första gången ska intervjua någon. Och så är han ju som alla vet en JIF:are i själ och hjärta vilket passar bra då även jag själv representerar den klubben. 

Om vi börjar från allra första början Viktor,så skulle jag vilja veta lite om dig själv som både person och fotbollsspelare, och även lite från dina tidiga år som spelare.

Om din allra bästa vän skulle beskriva dig som person. Hur skulle det låta? 
-Omtänksam,  glömsk och glad

 Vilka anser du vara dina starka sidor som fotbollsspelare?    

 -Mitt huvudspel, min vänsterfot och min spelförståelse. Men tror även jag har stor nytta av min inställning.

 Vad skulle du vilja utveckla? 

-Jag skulle vilja få snabbare fötter. Med det skulle jag få mycket annat gratis såsom bättre teknik mer tid på plan.

 Har du några dolda talanger som inte innefattar fotboll?      

-Jag är en duktig alfapetspelare!

Den allra största turneringen man kunde delta i som grabb eller tjej i Emmaboda när man var ung var förstås EIS Jul-Kul-Cup. Personligen var jag och mitt dåvarande lag Lindås BK,aldrig speciellt nära att vinna den utan har som starkaste minne när vi skulle spela en match mot just Johansfors IF anförda av din bror David, du var säkert med också. Jag och någon till i laget spekulerade i att "gå hårt" åt din storebror och helt enkelt spela ojuste mot honom för att på så vis ha en rimlig chans att vinna eftersom han var en fjorton, femton klasser bättre än övriga i turneringen. Min far som var tränare i vårt lag råkade emellertid höra denna konversation och det hela slutade med att jag inte fick spela en sekund i den matchen på grund av mitt mindre intelligenta uttal.
Vad jag vill komma till är att jag och många med mig minns när du och dina bröder hade stor uppvisning i Jul-Kul-Cup i Emmaboda sporthall i mitten och slutet av 90-talet, vilket är ditt starkaste minne från ungdomsåren i Johansfors IF?

-Jag fick äran att vinna JulKul ett par gånger och det var lika kul varje gång. Alla från kommunen som deltagit vet ju hur speciellt det är att spela. Även att vi var från Johansfors hejade publiken alltid mest på oss och de slutspel jag upplevt kommer jag inte glömma. Även den obligatoriska segerpizzan på Linden tillsammans med laget är ett härligt minne. Ett sämre minne är när jag trillade in i en vägg och slog hål i huvudet! Min blonda kalufs var vi det tillfället ganska röd. Usch!

Och efter många framgångsrika ungdomsår så var ni redo för tuffare motstånd. Hur var det att spela i pojkallsvenskan?    

 -Det var stort för oss i JIF. Vi hade ett starkt lag och klarade oss bra mot bra motstånd. Det var en lärorik säsong för många av oss.

En del av de spelarna som du spelade med i ungdomslag och senare även i Johansfors representationslag i division 5, spelar fortfarande kvar i klubben. Följer du JIF?

-Jag följer JIF så gott det går och jag har bra koll på resultaten men tyvärr kan man ju inte se så många matcher live längre! Jag försöker när läge ges att åka ner till IP och stötta. JIF är ändå klubben längst in i hjärtat!

 Håller du koll på lokalfotbollen i övrigt?     

 -Ja jag har bra koll på lagen. Framför allt JIF och EIS kanske. Jag tycker det är kul att följa och som sagt kolla så mycket jag kan.

2002 blev det sedan dags att ta karriärens första stora steg uppåt i divisionerna i och med övergången till Nybro IF. Var Nybro ett solklart val eller fanns det fler intressenter? Varför föll valet i så fall på Nybro?           

 -Både KFF och Öster var intresserade redan då och ville att jag skulle börja i deras U-trupper men det kändes aldrig riktigt aktuellt. Nybro visade störst intresse och att få spela i J-allsvenskan va också ett bra steg. Samtidigt som jag bedömde att det var det ställe av dem tre där jag var närmast en plats i A-truppen och A-laget.

Hur ser du tillbaka på tiden i Nybro? Jag vill minnas att du gjorde mycket bra ifrån dig där?

-Jag hade en bra tid i NIF. Första året var jag i J-laget och spelade i J-allsvenskan och det var en fantastisk tid. Vi vann bara två matcher under säsongen men lärde oss mycket och hade väldigt kul. Det var även då Javar myntade uttrycket "Jag är mätt som en plätt". Andra året blev jag uppflyttad i A-laget och fick spela en del innan jag skadade knät och blev borta länge. När jag kom tillbaka hade vi åkt ur tvåan och jag spelade regelbundet från start och gjorde bra ifrån mig. Lite upp och ner men i stort gick det bra. Utanför planen däremot var väl inte NIF då den bästa föreningen. Ekonomiproblem och grupperingar i laget är också ett starkt minne från den tiden!

Kvällstidningarna smällde för en tid upp något om hur nära du var att lägga ner din elitsatsning. Är det sant att du tänkte trappa ner i Lindås BK efter äventyret i NIF?

-Nä det är inte sant. Det stod så i någon tidning men det är inte riktigt sant. Det var närmare att jag trappade ned och spelade med kompisarna än att satsa på Allsvenskan ett tag efter skador och annat men Lindås var aldrig aktuellt.

Nu blev det sedermera Falkenbergs FF som blev ny adress. Hur kom det sig att det blev just Halland och FFF?

-David fanns redan där och när jag kom dit och testade på hösten 2004 visade de tydligt att de ville ha mig. Men det var ett svårt beslut att flytta dit. Det tog mig många timmar och många diskussioner att välja.

Det känns som om det var i Halland ett slags genombrott kom, som innebar att lite större klubbar fick upp ögonen för dig. Kändes det så?

-Ja är man ung och gör sitt första år i elitfotbollen och gör hyfsat bra ifrån sig är det klart att många klubbar får upp ögonen. Jag var 19år och gjorde åtta mål som mittfältare så man får nog kalla det mitt genombrottsår.

Som sagt, 19 år och relativt långt från tryggheten hemma. Trivdes du bra i Falkenberg?

-Ja jag trivdes mycket bra! Killarna i laget var helt fantastiska och staden är helt underbar! Jag jobbade även som assistent vid sidan av och det var också en erfarenhet jag har stor nytta av nu och fick med mig en bra vän från. Åk dit på sommaren om ni inte redan varit där!

Du fick spela back under några matcher i FFF, och du har även använts som anfallare i flera lag. Är du framtidens Magnus Erlingmark eller anser du dig vara en renodlad mittfältare?

-Jag har spelförståelse och fysik nog för att spela på alla positioner tror jag men sen så är jag en mittfältare. För att vara som bäst behöver jag jobba i båda riktningar och hamna i mycket dueller. Innermitt är nog min allra bästa position. Helst på ett fyramannamittfält!

                

Fanns det andra lag som var intresserade än KFF när dom värvade dig 2006?

-Ja, Häcken kom också med ett bud och sen var det andra klubbar som var intresserade men inte så konkret.

 Hur var bemötandet i Kalmar när du kom?

-Jag fick bra bemötande. Alla i Kalmar är trevliga personer och det var dom redan då. Sen var ju Rasmus där sen innan så det gjorde allt lite lättare.

Trodde du då att du två år senare skulle ha vunnit både SM-guld, Svenska Cupen, blivit utsedd till Sveriges bästa mittfältare, gjort landslagsdebut och även slutat på andraplats i den allsvenska skytteligan och till slut bli utlandsproffs. Eller kändes det mer då som om KFF var den högsta platån som du räknade att komma till fotbollsmässigt?

-Självklart trodde jag inte att varken jag eller KFF skulle ha den stora utvecklingen som faktiskt blev fallet. Det tror jag inte många hade tippat på. Men när jag kom till KFF var jag nog rätt nöjd med att ha tagit mig till allsvenskan och det var först senare jag kände att jag verkligen ville vidare.

Finns det någon spelare i Kalmar FF som under dina år i klubben också borde förärats med en plats i det svenska A-landslaget?

-Självklart borde Bagarn (Patrik Rosengren) fått testa på landslagsspel när han var som bäst. Han är en riktigt bra försvarare! Sen är det ju Rasmus som nu fått chansen. Han är nog fortfarande den bäste spelare jag spelat med.

Jag som är inbiten KFF-supporter hoppas ju förstås på att du senare i karriären åter kommer kränga på dig den rödvita tröjan och förhoppningsvis då springa ut på Kalmars nya arena. Tror du själv att du åter kommer spela för Kalmar en vacker dag?

-Ja det är jag ganska säker på!

Tunga spelarförluster, bland andra du själv och fjolåretsskytteligavinnaren i Allsvenskan Patrik Ingelsten, samt tappet av Patrik Rosengren. Hur går det för Kalmar i år?

-Jag tror det går bra i år igen. Tror nog inte på guld men topp tre i år igen. IFK Göteborg och Elfsborg är även i år de andra två topp tre lagen.

 Finns det något lag du drömmer om att få spela för?

-Liverpool.

Du är själv en förebild för många fotbollsspelare men har du någon egen  förebild?

-Idrottare är det Roger Federer. Än genomsympatisk kille och en fantastisk idrottsman!

Du hamnade ju som de allra flesta vet i Holland efter fjolårets succésäsong med SM-guldet i Kalmar som kronan på verket. Tänkte styra in intervjun lite åt det hållet nu.
Du fick ju verkligen en kanonstart i Heerenveen, har det funkat även utanför planen. Har du kommit in bra i gänget?

-Ja allt har flytit på bra och jag har fått mycket hjälp med allt vid sidan av. Det är åtta skandinaver i laget så det var väldigt enkelt att börja snacka med dom. Det är väl de jag hänger mest med.  

Har du kommit in i ditt nya hem?

-Jag har inte fått ordning på allt ännu men det börjar likna ett hem!

Hur är den holländska maten?

-Den är skit! Soppa, socker, vitt bröd, förkryddad köttfärs mm. Känns som vi i Sverige ligger några år före vad det gäller att äta sunt!

Hur är Heerenveen som stad att bo i?

-Det är lugnt, mysigt, tråkigt nästan. Det finns inte så mycket att göra vid sidan av fotbollen men det är nära till andra städer så det är inga problem. Sen har jag väldigt bra grannar här nere som gör det till en bra plats.

Då väldigt få holländare har svenska som modersmål antar jag att du pluggar holländska för glatta livet. Hur går det? Pluggar du mycket?

-Det går bra. Jag skulle klara en intervju på holländska nu tror jag. Jag vågar inte riktigt bara! Jag pluggar en hel del. Jag tycker det är riktigt kul.

I jämförelse med Sverige är Holland ett förhållandevis litet land sett till ytan. Jag vet att när ni i Kalmar spelade bortamatcher åkte ni ofta dagen innan för att få optimal uppladdning. Gör ni likadant i Holland trots de kanske lite kortare resorna?

-Nä här åker vi aldrig dagen innan. Det är det bästa med detta landet, att det är nära överallt. I Sverige var närmsta resan 2,5 timmar ca och här är det den längsta resan. Vi åker så vi har tid att stanna och äta och ha matchgenomgång.

Holland verkar på många sätt vara ett mycket mer proffsigt fotbollsland än Sverige. Hur är till exempel Abe Lenstra-stadion jämfört med Fredriksskans?

-Man kan inte jämföra alls. Abe Lenstra är verkligen byggd för fotboll och atmosfären som bildas under matcherna är fantastisk. Här finns restauranger i massor, ett stort kontorsområde och till och med ett disko. På Fredriksskans kunde man ju knappt köpa en korv.

Hur är organisationen runt laget, med materialare,läkarteam och massörer jämfört med i KFF.

-Den är också väldigt olik. Här har vi tre sjukgymnaster och massörer, ett par som bara jobbar med praktiska saker för laget och sen materialare som tvättar åt varenda lag i klubben. I Kalmar hade vi en sjukgymnast, en massör som kom en gång i veckan, och sen två materialare som turades om att vara där.

 Vad är ditt personliga mål med din första säsong i Holland?

-Att etablera mig i ligan och lära mig spelet här nere så bra jag bara kan. Det är ju annorlunda mot hemifrån. Sen att bli kvickare i fötterna!

Personligen har jag gett upp mina drömmar om en landslagsplats, sanningen är den att jag gjorde det redan på lekis, men många andra har fortfarande sådana ambitioner. Och framför allt så undrar många hur det kändes första gången du blev uttagen i landslaget? Var det Lars Lagerbäck själv som ringde upp dig eller hur fungerar det?-Det kändes stort. Lagerbäck ringde själv och sa att jag blev uttagen. Jag blev knäsvag och nervös men så otroligt glad. När jag sen skulle med det "riktiga" landslaget var det Roland som ringde. Det var inte riktigt samma känsla som första gången men det känns stort!

 Du blev ju sedermera också uttagen som du säger till det "riktiga" landslaget. Hur fungerar det där? Vet alla vem man är när man kommer? Fungerar det som på en ny arbetsplats i stort där man går och runt och tar i hand med sina nya "arbetskamrater" eller sitter man tyst i ett hörn och svettas?

Ja alla visste vem jag var när jag kom. Det trodde jag inte innan, men Zlatan gjorde high five med mig och sa:"Tjena Viktor hur är läget?". Annars funkar det nog på samma sätt som på andra platser där man träffar nya människor. Man tar i hand och hälsar. Man känner ju fotbollsspelaren sen innan men inte människan.

Hur känner du nu när även Rasmus har fått göra landslagsdebut, och en strålande sådan dessutom och gjorde till och med också mål härom veckan mot Österrike, känner du flåset i nacken från honom eller är det enbart med glädje ni nu konkurrerar om mittfältsplatserna till den oerhört viktiga kvalsäsongen med landslaget?

-Det är bara glädje. Konkurrensen ökar ju givetvis men det gäller att spela bra i klubben så kan man inte göra så mycket mer sen. Jag har alltid vetat att han skulle slå sig in i landslaget så det är knappast en överraskning.

Viktor och Rasmus Elm i landslagets färger.

 

 Förändras den egna statusen och respekten i medspelares och motspelares ögon när man är landslagsman?

-Ja det märker man. Speciellt hos motspelarna. Även domarna fjäskar lite extra för landslagsspelare. Man får mer med sig efter man har fått ett sånt erkännande om man kan säga så!

 Hur många bröder Elm finns med i landslaget i VM nästa sommar, förutsatt att Sverige kvalificerar sig?

-Minst två, men jag hoppas på tre!

Det här med kost och hälsa ligger dig och din familj varmt om hjärtat. Vad äter du innan och efter en match eller träningspass? Hur nära inpå en match äter du?

-Innan match äter jag alltid pasta ca fyra timmar innan. Har provat mig fram för sånt är väldigt individuellt vad som är bäst för en och jag har kommit fram till att pasta och kyckling är en bra måltid för mig.

 Finns det mat som du aldrig någonsin stoppar i dig?

-Ja det gör det. Har helt enkelt inget tycke för kroppkakor och blodpudding längre!

 Hur förbereder ni du dig i övrigt inför en match? Hur ser en typisk matchdag ut?

-Här nere är matcherna så pass sent så man har ofta en hel dag innan att göra saker på. Jag tar det ganska lugnt genom att vila och äta. Om matchen är vid sju så går jag upp vid tio ungefär och äter frukost. Ordentlig frukost! Sen tar jag det lugnt och sen äter jag en gång till innan matchen. Jag sätter på musik på hög volym för att få igång kroppen och sen är det på med kostymen och iväg!

Många spelare på alla möjliga nivåer har lite speciella ritualer såsom att snöra på sig högerskon först eller att gå ut sist ur omklädningsrummet. Hur är det med dig? Är du vidskeplig eller har du speciella rutiner innan matcher?

-Nä jag har inget sånt. Det enda som återkommer regelbundet innan matcherna är illamåendet av all linement doft. Linement kan vara en av de värsta sakerna jag vet!

Tror du på Gud?

-Nej.

Har du fotbollsmässigt någon gång känt att, "fy fan vad detta är tråkigt, idag fejkar jag sjukdom och ligger hemma och kikar på film istället"?
-Haha, ja det har jag gjort men det var ett bra tag sen! Sen vet jag ju alltid att det är kul när jag kommer dit, men iband har man inte den rätta inställningen innan en träning tyvärr!

Jag minns en gång när vi i JIF mötte Bäckebo och alla ni bröder var på plats och tittade. Matchen var av ännu ouppredd anledning veckans match i både Barran och Östran. Tyvärr fick kampen följande omdöme av en av tidningarna: - "Matchen var så dålig att till och med myggen flög hem i paus". Jag antar att det kanske inte är den allra bästa matchen du sett men vilken är den mest fantastiska fotbollsmatch du upplevt?

-Helt klart Liverpool-MIlan i CL-finalen 2005! Som Liverpool fan var den extra 'sjuk' om man säger så!

Efter förra årets succé så fick ta emot ett jättefint pris som bekräftade din säsong förra året. Hur var känslan när du fick ta emot priset som "Årets mittfältare"?

-Det var en härlig känsla. Det blir ju lite pirrigt precis innan men jag var ganska lugn sen. Men tyvärr är det så mycket känslor på samma gång så jag kommer inte ihåg att jag stod på scenen. Jag har inget minne av frågorna eller vad jag svarade!

Hur förbereder man sig för att stå och prata inför hela svenska fotbollseliten på fotbollsgalan, samt x antal miljoner TV-tittare? Är man inte fruktansvärt nervös när man står där?

-Jag hade fått veta att man inte skulle hålla tal så jag var väldigt lugn. Jag pratar ju trots allt i TV till och från numera så jag har vant mig.

När vinner du Guldbollen?

-När jag är bäst i landet!

Hehe, ja det finns inga dumma svar, bara dumma frågor! Vad är ditt allra högsta mål med fotbollen?

-Att få spela ett VM vore stort och även att få vinna någon stor titel.

Och så har jag sparat den allra viktigaste frågan till slutet. Frågan som jag tror mer eller mindre hela fotbollssverige går och grubblar på. Hur går det för Johansfors IF i år?

-JIF känns starka så jag tror nog på avancemang till femman. Tåget mot allsvenskan har startat! Sen hoppas jag på något roligt evenemang nu när det är 80-års jubileum. Kanske en match där jag och mina bröder kan delta i sommar!

Finns det något du vill hälsa hem till kommunen?

-Att vi bröder vet väldigt väl varifrån vi kommer och är stolta över det och en speciell hälsning till samhällsföreningen i Broakulla som gjort väldigt mycket för oss. Det uppskattas verkligen!

Jag tänkte avsluta intervjun med några snabbfrågor om sådant som kan vara intressant att veta om dig som både spelare och privatperson.

Vilken är?

· Den bästa bok du läst?-  Tio små negerpojkar älskade jag när jag läste den någon gång i sjuan.

· Den bästa film du sett? - Just nu gillar jag Taken, men även Shawshenk redemption är en favorit.

· Den bästa skivan i samlingen? -Gillar Mando Diaos Hurricane Bar.

· Din favoritmat?-  Köp Rasmus kokbok så får ni veta!

· Din favoritdryck?-  Bara vanligt vatten.

Vem är?

· Den bäste du spelat med?-Rasmus och Danijel Pranjic.

· Den bäste du spelat emot?- Wesley Sneijder.

· Den mest underskattade spelaren i Sverige?- Christoffer Andersson är bra!

· Den jobbigaste att möta?- Vet inte faktiskt!

· Din favorit spelare i Emmaboda kommun?- Coffe Pumplun och Peter Andersson.

Jag tackar och bockar för att du ville ta dig tid att hjälpa mig att genomföra denna intervjun. Det var ju som sagt en hel del frågor att plöja igenom.
Åter igen tack Viktor och fortsatt lycka till med din karriär. Jag kanske intervjuar dig någon mer gång i framtiden!