Har idag tagit itu med de första julklapparna. Grunderna till ett par riktigt fina klappar lades ikväll. Mer kan jag inte förtälja då de tänkta mottagarna antagligen läser denna blogg. Annars tycker jag att det är väldigt väldigt svårt det där med julklappar. De riktigt fina grejerna är för dyra så de köper man inte och skitgrejerna är för billiga och för dåliga så de köper man inte heller så vad julklappshandeln för mig går ut på är att hitta mellanting. Nu är detta inte lätt eftersom när jag är inne i en för mig ointressant affär närhelst på året drabbas jag lätt av svettningar och vill helst ut därifrån. I julhandlen, när köerna är långa som ösregn, så multipliceras den känslan. Det var smidigare förr när man var åtta och bara tömde sin låda ifrån träslöjden och vips hade man julklappar till hela släkten. Morsan kunde få ett tvåhövdat monster, farsan en helt feldimensionerad smörkniv, mormor och morfar kanske man gav en teckning och kusinerna fixade morsan klappar åt. Det var bättre förr. Eller det var det kanske inte ändå. Men det var annorlunda förr. Så skulle jag nog vilja sammanfatta det.

En sak som alltid har varit likadan, och framförallt lika tråkigt är tandläkaren. Dit ska jag i morgon. På en fredag. Det kastar omkull hela mitt system om att göra veckans alla tråkiga uppgifter på måndagar, tisdagar och onsdagar för att sedan bara ha det bra torsdag, fredag och lördag för att sedan använda söndagen som en såkallad uppsamlingsdag där man får ta i itu med saker man borde hunnit med i veckan men av någon anledning hoppat över.
Men tillbaka till tandläkaren. Jag var där för snart två år sedan och fick rikligt med beröm för mina tänder då. Dock åkte jag på en utskällning modell värre när man gjorde en undersökning av mitt tandkött och konstaterade att snusningen gått hårt åt min muns mjukdelar och minns jag inte fel så hotade tandläkaren mig bokstavligen till livet om jag inte slutade snusa genast. Jag slutade inte genast men jag slutade fyra månader senare och håller som bekant fortfarande uppe.
När jag var där sist gick jag med i någon form av gruppsystem som innebar att man betalade en viss summa för att få komma tillbaka på kontroll regelbundet. Jag hamnade i den billigaste klassen och fick betala 800 kronor för två års fri undersökning vilket då skulle innebära att jag skulle bli kallad två gånger plus att den undersöknigen jag var på skulle bli gratis. Jag gillade erbjudandet och skrev under pappren direkt. Dock har jag inte blivit kallad förrän nu och ska dom hinna trycka in en undersökning till innan april så får dom jobba på.
Ska ta upp det här med dom i morgon. Det är skillnad med mina väninnor på vårdcentralen. Dom ställer alltid upp för mig, speciellt i tider av svåra fingerskador...

...som Markku Ahonen så pricksäkert noterade på sin avdammade innebandyblogg tidigare i kväll, så kommer jag alltså att spela Allsbocupen såvida inget händer i kväll, i morgon eller på lördag. Jag vet att Ahonen i smyg håller tummarna lite extra för JIF efter att han sett oss vinna med förkrossande siffror i de bägge derbyna under säsongen och i framförallt höstderbyt fått se en spelare med nummer 8 på ryggen i JIF som spelade som en gud och mindes tillbaka till mellankrigstiden då han själv löpte på planen med samma lätta steg, samma fina tillslag och samma blick för spelet som tidigare nämnde nummer 8...
Markkuulio hävdar också att man inte kan bli offside inomhus. Det vågar jag med 100% säkerhet lova att man visst kan. I Tipshallen till exempel eller i ishockey. Eller i Boda, där du bor Markku, för du har varit offside så länge jag vetat vem du är!