Gårdagen handlade väldigt mycket om hockey. Johanna och jag var i Malmö Arena för att där svnjuta landskampen mellan Tre Kronor och Schweiz. Samtidigt så spelades Smålands hetaste derby i Victoriahallen.

Vi börjar i Malmö. Jojje och jag tog tåget ner till Sveriges tredje stad och inledde vår ytterst trivsamma kväll med en utmärkt middag på en restaurang som hette Bröderna M. God mat och dryck och framför allt väl tilltagna portioner gjorde att vi efter krubbet mätta och belåtna satte kurs mot Hyllie där Malmö Arena är belägen. Måste först och främst konstatera att Malmö stads bussnät fungerar utmärkt och har man ett så väl fungerande nät är spårvagnar och tunnelbanor icke nödvändigt.

Vi anlände till Hyllie station en knapp timme innan nedsläpp och hann därmed med att både kika runt lite lätt i arenan och jag även knäcka en bärs i baren. Vilken fantastisk arena han har byggt Percy Nilsson. Skåningarna borde vara stolta över den mannen och vad han åstadkommer. Nu visade det sig att det var just vad skåningarna var för just Percy hyllades i värsta Börje Salming-anda innan matchen då han nu även gett sig in i kampen mot prostatacancer.
Matchen så. Sverige mot Schweiz. I två perioder var det fullgod underhållning där framför allt Luleås Johan Harju och Linus Omark stack ut och verkligen visade att Bengt-Åke borde satsa på dom i VM-truppen.I tredje periden så bjöds vi 8011 personer i Percys bygge på sämre underhållning än tredjeprismatchen i EIS Swedbank Cup. Schweiz vann matchen med 3-2 och faktum är att det var ett rättvist resultat. Är dock mycket tillfreds med att äntligen ha fått bevittna en landskamp och även ha fått se en av världens vackraste hockeyarenor. Som sagt, skåningarna och även övriga svenskar borde vara stolta över Percy Nilssons åstadkommanden.

I Victoriahallen så gick det väl dessvärre inte skitbra om man uttrycker sig så. Nybro var näst bäst i matchen mot ärkerivalerna från Kronoberg. TAIF har nu ett om inte gyllene läge så i alla fall ett riktigt bra läge att snuva hittils suveräna Örebro på platsen till Allsvenskan nästa år. Detta tar emot att erkänna, men i smyg håller jag en liiiiiten liiiiiten tumme för TAIF...

Vi har gudsonen Liam här på besök denna helg och han lever livets goda dagar vill jag lova. Hur kul som helst att han är här. Jag har dessutom fått det sanna nöjet att få mata och byta blöjor på grabben i natt om så skulle krävas då Jojje ska upp klockan 04.30 och behöver dom timmars sömn hon kan få. Jag gör det så gärna så!

I morgon blir det barnpassning mest hela dagen då min kära sambo som sagt jobbar hela dagen. Vi ska hitta på så mycket kul Liam och jag!

I onsdags så lade jag ut plats nio på listan. Den nomineringen var dessvärre inte fullt korrekt då den dagens datum inte riktigt speglade den dagens val av spelare om jag uttrycker mig så.

Den rättmätiga vinnaren av min ärofyllda niondeplats är:

Plats 9. Fredrik Arnesson. Lindås BK. 1999-2005.

Jag har aldrig spelat med en kille som lever sig in mer i matcherna än vad Fredde gör. Det gamla klassiska mottot från filmen Youngblood; " Win isn´t everything, it´s the only thing" speglar Fredrik Arnessons fotbollspersonlighet ganska väl. Grymma reflexer, otrolig vinnarskalle. Trots att han inte är den längsta av målvakter så kompenserar han det väl med en väldigt fin spänst. Mycket duktig på fötterna och även en riktigt bra utespelare. Suverän på att som målvakt snacka med sin backlinje vilket hjälpt många vilsna LBK-försvarare på 2000-talet. Jag hade alltid en stark känsla av trygghet när Fredde vaktade buren. Nuförtiden plågas Arnesson av en skada som för tillfället gör att han inte kan stå i mål vilket är ett oerhört avbräck för Lindås/Långasjö i deras kamp i division 5.

#9: Fredrik Arnesson.
Bild tagen från www.johansforsif.se

/~~/