Att hålla huvudet högt

Det börjar märkas nu. Det börjar sannerligen märkas nu. Vadå kan man undra. Jo att det är VikingBowling i morgon. Det börjar märkas nu. Det råder nämligen en högst infekterad stämning på VikingLine där ingen numera går säker. En del försöker att hitta en kamrat att hålla ihop med, andra anser att man klarar psykkriget bäst själv. Vad som står helt klart är att sedan Lasse Franzén petade ut snorkråkan så går ingen säker och det enda som kan få tyst på honom är en sistaplats i morgondagens tredje deltävling. Det ryktas för övrigt om storpublik vilket gör att srämningen på banan så här dagarna innan är ännu värre,då ingen vill framstå i dålig dager inför ögonen på fansen. Jag personligen tror på en mycket jämn tävling i morgon och att väldigt mycket avgörs i det så viktiga "spelet utan boll", det vill säga psykningar, öldrickning och liknande. Jag återkommer med resultatet under morgondagen.

En incident som jag har fått nys om via mina stensäkra källor är den så kallade "long-distance-call-incidenten". Mannen som detta hände vill vara anonym och helst av allt inte kännas vid denna historia och än mindre få den uthängd här på bloggen, och det respekterar jag,så därför väljer jag att fingera hans namn. Låt se vad vi ska kalla honom...hmmm.....nu vet jag... Frasse Larzén!
Frasse Larzén har en dotter som vi för enkelhetens skull kan kalla för Annah. Annah och hennes kompis åkte för en dryg vecka sedan till ett land som ligger långt långt borta. Thailand. Frasse ville, som den fina och ansvarstagande far han är ringa och höra i fall allt var väl med sin högt omtyckta dotter och hittade ett telefonnummer på de två kamraternas resedagbokssida. Detta nummer bestod av ett 20-tal siffror och Larzén bestämde sig en kväll när saknaden efter dottern rev i hans hjärta, att nu, nu var det dags att ringa sitt första telefonsamtal utomlands någonsin.
Frasse knappade in siffrorna på sin telefon, alla 20, och efter ett tag går signalen fram. Någon svarar i andra änden och Frasse blir lite fundersam. Rösten i telefonen var förvisso svensk, men inte Annahs. Frasse Larzén grymtar något och lägger på luren för att sekunderna senare göra ett nytt försök. Denna gången knappar han in numret med närmast otäck precission och helt förvissad om att han slagit det nummer som de unga damerna angivit på deras tidigare nämnda sida så lutar han sig tillbaka i fåtöljen med gott hopp om att få höra sin dotters röst. Men se på fan, samma röst som vid första försöket svarar i andra ände. I sitt trägna slit att få prata med sin dotter visar det sig att han vid inte mindre än två tillfällen ringt upp en stackars vettskrämd farbror i Moheda som väldigt oväntat fått den gamle smygvikingen Larzén på halsen. Frasse undrar vem det är han pratar med (vi på jobbet misstänker att han inte frågade snällt utan att det eventuellt kna ha funnits med något enstaka barnförbjudet ord i öppningsfrasen till Moheda-farbrorn.Nu hävdar Larzén att så inte var fallet) och farbrorn förklarar hur det ligger till.
Vad jag undrar är hur i helvete man kan slå ett 20-siffrigt nummer och lik förbannat inte komma längre än Moheda. Det finns bara en som lyckas med en sådan sak. Till saken hör att det efter ett tag löste sig och Frasse fick prata med sin dotter och allt var frid och fröjd.
Ett tips, låt aldrig den mannen ringa och beställa pizza. Det skulle kunna sluta med att Sverige tvingas köpa loss Hawaii från USA och/eller forsla hit Vesuvius från Italien.

Är ensam hemma även i kväll då Jojje fortfarande är i Malmö för att passa lille Liam.  Hela dagen har de två varit själva ochd et har enligt bekräftade uppgifter gått alldeles utmärkt vilket jag var helt övertygad om att det skulle göra också!

I kväll spelar Sverige mot Holland men inte fan fanns det någon Viktor Elm i startuppställningen denna gången heller. Tror dock att han kommer in. Det bara måste han få. Sveriges bästa mittfältare bör inte sitta på bänken, i alla fall inte till förmån för Daniel Andersson som jag inte anser håller måttet. Förvisso testar Lagerbäck att spela Rasmus Lindgren från start jämte Andersson och det tycker jag är ett helt OK drag. Man måste våga prova nya lite mindre rutinerade lirare under träningsmatcherna.Därför tror jag att Viktor kommer komma in och redan efter paus eller tidigt i andra.
Trodde faktiskt att Johan Wiland skulle få chansen mellan stolparna i afton men tji fick jag. Jag är helt enkelt inte så bra på att förutse svenska startlvor.

Tränade fotboll själv igår och det gick ganska bra faktiskt. Var segare än Lasse Mourinho innan morgonkaffet, men hade skoj och höll på att skjuta ihjäl en styck ny målvakt från Lessebo (?) med en volleykanon av den högre skolan. Målvakten överlevde och bollen gick inte i mål så med facit i hand kunde lika gärna rullat en bredsida med vänstern till målvakten, men det är ju som alla vet häftigt att skjuta hårt...

Siggi Jónsson och Paul Lindholm får kicken från Djurgården. Ganska väntat väl? Det finns väl inget lag i Stockholm som har en tränare längre än ett par säsonger.

På tal om fotboll så var Maradonas kontring på Kapten Blod a.k.a Terry Butcher riktigt löjlig. Butcher som har någon form av tränarfunktion i Skottlands landslag var med i den klassiska VM-kvarten 1986 som avgjordes av Maradonas ännu mera klassiska mål som han nickade in med handen, mer känt som "Guds hand". Butcher sade i en intervju att han aldrig kunde förlåta Diego Armando Maradona för det tilltaget som gjorde att engelsmännen fick respass ur turneringen. Maradona replikerade på någon annan presskonferens att Butcher minsann inte var bättre han efter som ingen vet i fall målet som Geoff Hurst avgjorde VM-finalen med 1966, faktiskt var inne i mål. Om den var inne eller inte det kan varken jag, Maradona eller Terry Butcher svara på, men oavsett vilket så tror jag inte att Butcher var inblandad.


Terry Butcher, alias Kapten Blod, i en VM-kval match mot Sverige 1989
Bilden är tagen ifrån www.telegraph.co.uk


Ska man spela hockey så är regel nummer ett att hålla blicken högt...Umberger kan den reglen nu. För övrigt en helt ren tackling. Sådana tacklingar förekommer några gånger per år, men jag vet inte om jag har sett en så klockren innan. R.J Umberger klarade sig bra trots allt och spelar numera för fullt.

/~~/

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0